Arrangeras i samband med det högre seminariet i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola (via Zoom).

Finns det en särskild nordisk “mediemodell”, och vad kännetecknar den i sådana fall? I den komparativa medieforskningen har man länge talat om ett specifikt nordiskt sätt att organisera medierna och kommunikationen i samhället: omfattande public service, offentliga stöd till medieorganisationer och kommmunikationsinfrastruktur, stark pressfrihet och hög tillit till medierna, är exempel på särdrag som präglar de nordiska länderna (Hallin & Mancini 2004). Trine Syvertsen (m fl) föreslog i en studie från 2014 att det är möjligt att tala om en nordisk “medievälfärdsstat”. På samma sätt som den nordiska, socialdemokratiskt präglade, välfärdspolitiken utmärker de nordiska länderna på andra områden har mediepolitiken i Norden haft vissa gemensamma drag. Andra forskare har till och med betraktat en sådan “medievälfärdsstat” som ett normativt ideal, ett mediepolitiskt system som gynnar demokrati och som skapar en välinformerad allmänhet, en levande offentlighet och en jämlik tillgång till såväl nyheter och information som till kulturupplevelser av olika slag (Benson, Powers, & Neff 2017; Bonini 2017).

Välfärdsstaten som sådan, den “nordiska modellen”, med arbetsfred och partsförhandlingar genom starka organisationer på arbetsmarknaden, en väl utbyggd gemensam och skattefinansierad välfärd, fri tillgång till utbildning, små klasskillnader och hög grad av jämlikhet är dock stadd i förändring (Kvist & Fritzell 2011; Therborn 2018). Innebär det att även medievälfärdsstaten är under förändring och vad betyder i så fall det? Är det exempelvis så att mediesystemen i Norden alltmer liknar de “liberala” regleringsmodellerna i USA och Storbritannien (Ohlson 2015). Eller är det så att medievälfärdsstaten, visserligen med vissa justeringar såsom ökad privatisering och harmonisering till EU-lagstiftning, fortfarande står stark, vilket Syvertsen m fl argumenterade för? (se också Allern & Pollack 2017; Kammer 2016). Eller behövs nya begrepp för att förstå på vilka sätt medievälfärdsstaten har förändrats? Är det till exempel möjligt att tala om en ny form av specifik nordisk mediemodell, en nyliberal medievälfärdsstat (Lindell, Jakobsson & Stiernstedt, kommande)? Och vad innebär de politiska och ideologiska förskjutningarna i omvärlden, med framväxten av mer auktoritära samhällsskick och mediesystem (t.ex. i Polen, Rumänien, Tjeckien och Ryssland) för mediepolitiken i Europa och för oss i Sverige på sikt?

På detta seminarium tar vi oss an dessa frågor utifrån olika perspektiv. Under den första dagen diskuteras den nordiska mediemodellen och hur den kan förstås och beskrivas utifrån dagens verklighet. Under den andra dagen fokuserar vi särskilt på journalistik, och i synnerhet på lokaljournalistik, och frågar oss hur den förändras i relation till tekniska, ekonomiska och politiska samtidsutmaningar.

Seminariet äger rum via Zoom, kontakta saga.hansen@sh.se för länk.