Avhandling: Att forma tillvaron: konstruktivism som konstnärligt yrkesarbete hos Geraldo de Barros, Lygia Pape och Lygia Clark

Ämne: Konstvetenskap
Forskarutbildningsområde: Kritisk kulturteori
Forskarskola: The Baltic and East European Graduate School (BEEGS)
Opponent: Linda Fagerström, docent i konst- och bildvetenskap, Linnéuniversitetet,
Språk: svenska

Sammanfattning:
Vad hände egentligen med de sovjetiska konstruktivisternas idé om att förändra människan genom konstnärligt arbete? För att söka svar på frågan analyserar Oscar Svanelid i denna avhandling konstnärerna Geraldo de Barros, Lygia Pape och Lygia Clark som från mitten av 1900-talet översatte konstruktivismen till Brasilien. De tre konstnärerna sökte sig gärna bortom museet och gallerierna för att i verkstaden, på universitetet och på kliniken skapa starkare relationer mellan konst och liv. Den konstruktivistiska konsten användes som modell för att förbättra tillvaron för snickare men också som pedagogiskt redskap och terapeutisk behandlingsmetod. Det är avhandlingens avsikt att fördjupa och bredda kunskapen om brasiliansk modern konst och dess möten med katolska broderskap, surrealistiska mutanter och fascistiska regimer.

I fokus för avhandlingen står 1) de Barros arbete som administratör och formgivare på det katolska kooperativet Unilabor i São Paulo (1954–1964), 2) Pape som lärare på Museu de Arte Moderna i Rio de Janeiro och på den privata arkitekthögskolan Santa Úrsula (1971–1985) under militärdiktaturen, samt 3) Clarks terapeutiska behandlingsmetod Estruturação do Self (Strukturering av självet) praktiserad på en privat mottagning i Rio de Janeiro (1976–1988), vilket sammanfaller med Brasiliens återdemokratisering. De konstnärliga yrkesarbeten som har studerats i avhandlingen karaktäriseras som instanser av en differentierad och divergerande historisk process där konstruktivismen fick mening som biopolitik, vilket i sin tur innebär att konsten i dessa fall har genomsyrat många olika dimensioner av den mänskliga tillvaron.