Spikningsceremoni med Pella Myrstener, konstvetenskap

Pella Myrstener presenterar sin avhandling ”Konst i rörelse. Tillfälliga utställningar med utländsk nutida konst i Sverige 1945-1969”.

Ämne: konstvetenskap
Forskarutbildningsområde: Kritisk kulturteori
Språk: svenska

Disputationen äger rum fredag den 17 oktober kl 13.00 i sal MA648, Södertörns högskola – se separat kalenderpost.
Opponent: Martin Sundberg, fil. dr., konstnärlig ledare Helsingborgs museum
Språk: svenska

Sammanfattning:
Avhandlingen ”Konst i rörelse. Tillfälliga utställningar med utländsk nutida konst i Sverige 1945-1969” undersöker utställningar med modern konst från andra länder som visades på offentliga konstmuseer och konsthallar i Stockholm och Göteborg mellan 1945 och 1969. Genom att kartlägga över 400 utställningar lyfter avhandlingen fram helt ny kunskap om den omfattande närvaron av utländsk konst i efterkrigstidens utställningsliv.

Studien visar att de internationella kontakterna var livliga, och att de ofta drevs av andra aktörer än museerna själva – såsom ambassader, statliga kulturinstitut, gallerier eller konstbildnings- och konstnärsföreningar. I sådana samarbeten stod institutionerna för lokaler och det praktiska genomförandet, medan de externa aktörerna ansvarade för innehåll och finansiering. Detta möjliggjorde att konst från hela världen kunde visas i Sverige, trots att resurserna för tillfälliga utställningar på de offentliga konstinstitutionerna var begränsade.

Dessa samarbeten med externa aktörer pekar på att en konstutställning var ett sammanhang som rymde fler intressen än de rent konstnärliga. Utställningar kunde ha bevekelsegrunder som handlade om att främja ekonomiska och politiska allianser eller öppna nya marknader för konstnärer och konsthandlare. Särskilt kommersiella drivkrafter framstår som avgörande för att utställningarna kunde genomföras.

Avhandlingen skildrar också en förändring i hur utställningar utformades. Presentationer av konst från andra länder följde ännu i mitten av 1900-talet en tradition med rötter i 1800-talets världsutställningar där utvalda konstnärer skulle representera sitt lands konstliv på en grupputställning. Från 1960-talet skedde en förändring då allt fler separatutställningar och mer konstnärligt profilerade grupputställningar började synas som alternativa utställningsformat. Inte minst syns denna utveckling på det nyöppnade Moderna museet i Stockholm från 1958. Avhandlingen visar att denna förändring hängde samman med att Moderna museet valde att forma sina utställningar utifrån format som redan var etablerade vid gallerier i Paris och i större utställningssammanhang där efterkrigstidens avantgarde visades, såsom Venedigbiennalen.