I min forskning har jag intresserat mig för genus, nationsskapande och vithet i turism. Ett pågående projekt, som genomförs tillsammans med Klara Arnberg (Södertörns högskola och Stockholms universitet) och Riikka Taavetti (Åbo universitet), utforskar genus, sexualitet och nationsskapande i färjetrafiken mellan Sverige och Finland, bland annat med fokus på marknadsföringen av kryssningsfärjorna i termer av romantik och lyx, samt färjan som en plats för underhållning, fest och raggning. En delstudie fokuserar på temakryssningar som ett sätt att ställa om färjorna till flytande festivaler med olika inriktningar och teman, såsom hbtq- och ravekryssningar.

En tidigare studie av etnisk turism utforskar hur skillnad, annanhet och vithet präglar turistiska förväntningar, upplevelser och känsloyttringar. I essäboken Turistisk vithet och begäret till den andra (Tankekraft, 2017) undersöks den nära sammanflätningen mellan vithet och turistiska diskurser, praktiker och begär i turismformen ”etnisk turism”. Etnisk turism analyseras som en spegling av en turistisk vithetsposition som formas kring en grundläggande orientering mot den andra – ett begär till den andra.

Ett närliggande tema är hur genus och föreställningar om familjeliv vävs samman med resandets betydelser, till exempel hur resande som ett sätt att bryta med normer kring ålder och genus framträder i äldre kvinnliga resenärers berättelser om vad resandet betyder för dem. Men även hur marknadsföringen av familjeäventyrsresor – en liten men växande del av den alternativa turismsektorn i Sverige – reproducerar bilder av den ultimata upptäcktsresan ut i det okända i en familjekontext.

Jag intresserar mig även för resandets pedagogik – hur resor inom utbildning kan skapa förutsättningar för ett förkroppsligat lärande. I projektet ”Att resa för att lära?” studerade jag ett dansutbyte mellan en svensk gymnasieklass och en kenyansk kulturskola. Forskningen visar hur möten över kulturella gränser kan utmana föreställningar om ”vi” och ”dem” och öppna för nya perspektiv. Dansen hade en central roll i dessa möten – som en gemensam identitet som skapar samhörighet, men också som ett område där skillnader blir tydliga och betydelsefulla. Genom dessa erfarenheter får eleverna insikt i olika materiella levnadsvillkor och nya sätt att förstå likhet och olikhet.