Maria Wolrath-Söderberg

Maria Wolrath-Söderberg

Docent

Lektor

Jag är lektor i retorik och utvecklingsledare för Högskolepedagogiska utvecklingsenheten . För närvarande forskar jag om klimatargumentation.

08-608 40 56 086084056

Institutionen för kultur och lärande

PB222

Jag är fil.dr och lektor i retorik. Särskilt intresserad är jag hur vi tänker och resonerar när det gäller målkonflikter, spänningar, värdekrockar och i förhållande till stora samhällsutmaningar. Sedan några år fokuserar jag på sådana frågor i relation till klimatförändringar och hållbarhet. I Sverige har vi både stor kunskap om klimatkrisen och starkt engagemang. Ändå har vi höga utsläpp per capita. Hur går det ihop? Hur resonerar vi när vi gör klimatskadliga saker och vad är det som får människor att ställa om för klimatets skull? Det frågar vi oss i ett projekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. Läs mer om projeket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I ett alldeles nytt projekt finansierat av Energimyndigheten studerar vi vad som händer när aktuell forskning om vad som hindrar respektive påverkar människors klimatbeteenden används för att forma verksamheten i organisationer som arbetar med energi- och resurseffektivisering.

Om du vill veta mer om min forskning lyssna på podden Klimatgap Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller läs rapporten skriven på uppdrag av Miljömålsberedningen: Tankestrukturer som hindrar omställning - och hur vi kan överkomma dem Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Jag är arbetar också med högskolepedagogisk utveckling. Som ledare för Högskolepedagogiska enheten som genomför utbildningar samt handleder och stödjer arbetslag i utvecklingsarbete, brinner jag för pedagogik som utvecklar studenters självständighet och kritiska samhällsmedborgarskap. Jag tror på forskningsintegrerad pedagogik där studenterna inte bara konsumerar forskning utan är delaktiga i forskningsprocesser och utvecklar ett forskande förhållningssätt till sitt ämne eller blivande profession. Ett annat perspektiv som jag funnit fruktbart är samhällsintegrerad pedagogik där man försöker koppla ihop teorin och undervisningsdesignen med samhällsproblem som behöver lösas. Syftet är att skapa autenticitet och mening genom att studenterna utför uppgifter som ”är på riktigt” och som samtidigt bidrar till det omgivande samhället. Jag har också goda erfarenheter av aktiv studentmedverkan som innebär att studenterna görs delaktiga inte bara i ämnesråd och utvärderingar utan också i planeringsfas och genomförande av utbildning. Det kan till exempel innebära att studenterna leder seminarier och handleder varandra (med handledning av läraren), att de är med och utformar examinationen, att man arbetar med formativ värdering osv. Inom våra högskolepedagogiska kurser arbetar vi ofta erfarenhetsbaserat. Det betyder att deltagarna under handledning utforskar, problematisera och tar avstamp från sin
erfarenhet. Jag driver utbildningspolitiska frågor både inom högskolan och nationellt. Internt handlar det ofta om lärarnas förutsättningar för en god pedagogik (t ex resurser, organisation, incitamentsstrukturer och teknisk infrastruktur). Externt handlar det exempelvis just nu om polislärares möjligheter att forska och om etablerandet av ett organ som kan stödja högskolepedagogisk utveckling och forskning.

I botten är jag som sagt retoriker. Jag disputerade hösten 2012 på avhandlingen: Topos som meningsskapare: retorikens topiska perspektiv på kunskapsutveckling och tänkande. Den handlar om hur vi kan arbeta öppet, men samtidigt kritiskt och kvalificerat med många samtidiga perspektiv, något som är relevant idag i ett samhälle med ökad förändringstakt och svåra utmaningar som exempelvis klimatkrisen. När det gäller sådana frågor är den retoriska toposläran en användbar retorisk metod för analys, idégenerering och perspektivbyte. Den uppstod, med Aristoteles som huvudingenjör, som ett svar på behovet att kunna hantera problem som är av ett föränderligt eller mångsidigt slag, som till exempel praktiska politiska frågor eller moraliska dilemman där man inte bara kan luta sig mot generella principer eftersom man för det första inte helt kan förutse alla relevanta dimensioner och för det andra för att flera värden, till och med motriktade, kan vara giltiga samtidigt. Topos lutar sig inte som principer mot fenomenens inre eller essentiella strukturer, utan mot kloka människors tidigare bedömningar i liknande frågor eller mot den gemensamma insikten i en kulturkrets eller praxisgemenskap. Genom att fånga upp återkommande resonemangsformer och infallsvinklar som tycks fungera, genom att söka deras gemensamma drag och kategorisera dem i grupper så kunde man återanvända dem på nya frågor. De här toposen kunde man sedan använda som tillfälliga stödpunkter både för tankeutveckling, argumentation och kritik. I min avhandling undersöker jag bland annat hur toposläran kan fungera som en kognitiv verktygslåda för perspektivtänkande. Det i sin tur öppnar för didaktiska övningar och arbetssätt som utvecklar studenters kritiska och reflexiva tänkande.


DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) är högskolans databas för digital publicering och registrering av publikationer som producerats av forskare, lärare och studenter.

Till DiVA