Kortfattat uttryckt befinner sig min forskning inom det utbildningsfilosofiska och ‐teoretiska fältet där frågor kring mångkulturalitet, skillnad och samlevnad fokuseras. Min inspiration kommer från två traditioner, kritisk teori (Frankfurtskolan och dess efterföljare) och fransk poststrukturalism. Dessa två traditioner öppnar, tillsammans med en etik som grundas i ansvaret för den andra (snarare än i förnuftet) en möjlighet att förstå subjektets roll för den pedagogiska relationen. Den inriktning jag företräder fokuserar var etiken, estetiken och politiken har att erbjuda pedagogiken. Etiken synliggör det ansvar som och den omsorg vi har för den andra, estetiken symboliserar mänsklig kreativitet och dess emancipatoriska kraft och politiken spelar stor roll för människans samhälleliga delaktighet. Min forskningsprofil är därmed möjlig att sammanfatta med en fokus på hur och under vilka villkor individer och grupper ringas in och definieras utifrån olika sociala kategorier och vilken roll dessa kategoriseringar spelar för deras identitetsprojekt och möjligheter att påverka sina egna och andras välbefinnande. En värld där enskilda kunskaper mäts, värderas och premieras framför det gemensamma goda leder till en systematisk marginalisering av redan utsatta grupper. Den samhälleliga position som en människa befinner sig i säger något om hennes sociala status, utbildningsmöjligheter och yrke samt hennes tillgång till marknadens, kulturens och politikens liv. Genom att i detta sammanhang föra fram den moraliska relationen före den sociala relationen (där ansvaret för den andra går bortom sociala överenskommelser, lagar och traditioner) är det möjligt att se människan som ett moraliskt subjekt och inte som ett subjekt för min kognitiva bedömning, genom vilken hon tilldelas sitt värde, sin vikt och aktualitet i relation till andra människors positioner.

Sedan min doktorsavhandling i pedagogik Negativ socialisation. Främlingen i Zygmunt Baumans författarskap (vid Uppsala universitet) har jag fokuserat relationen mellan minoriteters sociala och kulturella villkor och hur de påverkas av deras möten med samhällets institutioner. Avhandlingens övergripande syfte var att bidra till diskussionen om socialisationsprocessen genom att teckna de strukturella förutsättningar som krävs för att svara på frågan om varför vissa människor framstår som mer främmande än andra. Svaret på frågan söktesgenom den polske sociologen Zygmunt Baumans författarskap. Genom avhandlingen utvecklas en fördjupande förståelse till den negativa relationen mellan vissa, mer främmande, individer och ett samhälles institutioner. Därmed är det möjligt att dra slutsatsen att socialiserande, utbildande och lärande processer inte enbart bidrar till skapandet och återskapandet av samhällelig stabilitet, kontinuitet och utveckling, den skapar och återskapar också det som gör våld mot denna ordning. Vid betraktandet av människan som en social och därmed jämförbar individ framträder samtidigt något som inte är jämförbart och som inte hör hemma i den sociala ordningen. Socialisationen producerar såväl lyckade som misslyckade avbilder av den sociala människan, berövade rätten till samhällelig delaktighet. Mitt fortsatta bidrag till receptionen består framför allt av Baumans förståelse av konstruktionen av främlingen och samhällets behov av främlingar men också i förståelsen av Baumans uppfattningar av moral och politik. Dessutom har jag använt det teoretiska resonemang som jag utvecklar och som kortfattat består i att fokusera den etik som fortplantar sig genom och verkar inom samhällets institutioner för att förklara grunderna till social marginalisering och kulturell exkludering, ett fokus relevant för ämnena pedagogik och didaktik. Avhandlingens tema följdes upp med boken Varför finns det främlingar? Den sociala konstruktionen av oönskade människor (Liber 2009), där avhandlingens problemområde breddas, utvecklas och konkretiseras.