Att migrera från ett land till ett annat är en stor process med många känslor inblandade. Dessutom kanske livet i det nya landet inte blir vad du sett framför dig, du behandlas som en andra klassens medborgare och kan inte fortsätta ditt liv och din karriär som du trott - dina drömmar krossas. Detta tar Jenny Ingridsdotter upp i sin avhandling där hon mött migranter från Ukraina och Ryssland som efter Sovjets fall reste till Argentina.

 – De här människorna såg migrationen som enda utväg att skapa ett gott liv för sig själva och sina barn, säger Jenny. Många som åkte var högutbildade och tänkte att de skulle fortsätta sina karriärer och sina liv i Argentina. Istället kom de från en ekonomisk kris till en annan, som liknade den de lämnat. Till exempel bodde de i särskilda migrant-bostäder som i mångt och mycket liknade de kommunala bostadsprojekten som fanns i Sovjet.

Har bott i Buenos Aires

Jennys intresse för etnologi kommer av en vilja att kunna tolka det hon ser i världen och få en djupare förståelse för sammanhangen. Hon har även läst Latinamerikastudier på Stockholms Universitet, och det intresset väcktes när hon som sjuttonåring läste Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet”. Jenny har även bort i Argentina efter att ha besökt landet i samband med en kurs på Biskops Arnö.

– Jag trivdes så bra i Buenos Aires, så jag stannade där i fem år, jobbade och pluggade på distans, berättar hon.

2011 blev Jenny antagen som doktorand på Södertörns högskola. Under fyra år träffade hon människor från forna Sovjet som migrerat till Argentina mellan 1996 och 2001 och lyssnade till deras berättelser och upplevelser av detta och hur de påverkats känslomässigt av att ha gjorts just till ”migranter”. Ett tydligt mönster är att många äldre som kom med färdiga utbildningar och bra jobb som de tänkte att de direkt kunde fortsätta med fick det svårare än de som var relativt unga när de kom och kunde utbilda sig inom Argentinas system.

Global hierarki påverkar din ställning som migrant

– Vårt sätt att se på migration idag är styrt av regler, det beror väldigt mycket på vilket pass du har från början, säger Jenny. Människor har ju alltid rört på sig i alla tider, nu sätter vi dem i en kategori, du blir begränsad som människa för att du klassificeras som migrant. Du klassificeras dessutom utifrån vilken stat du har i ryggen i en global hierarki. Västvärldens starka medborgare behandlas på ett sätt, medan andra inte har samma position, det finns en kolonial föreställning om vilka stater som är moderna och vilka som är ”underutvecklade”.

Jenny vill också poängtera att det inte enbart är nattsvarta berättelser, det finns många beskrivningar om hur argentinarna uppfattades som hjälpsamma och trevliga, om hur de kunde äta fikon från trädet på gården och hur en pojke blev frisk från den sjukdom han fått efter Tjernobyl-katastrofen.

– Min slutsats är framförallt; att för att kunna analysera hur återetablering och integration kan ske behöver samhället se över hur migrationsbestämmelser samspelar med historiska epoker samt hur koloniala föreställningar samspelar med lokala och globala maktstrukturer. Vilka positioner kan jag inta, vilka är redan klara för mig? Så kan man välja att ta den positionen eller, i många fall förgäves, försöka kämpa sig till en annan. Detta är förknippat med både smärta och sorg och det kan vara bra att förstå att det inte beror på min person utan på maktstrukturer i samhället, säger Jenny. Eftersom dessa maktstrukturer är sociala produkter av en viss historisk tid går de också att ändra genom politisk kamp.

Efter disputationen ser Jenny framför sig att fortsätta som postdoc och kommer att söka medel för att fortsätta forska inom samma område. Hon vill gärna titta på geografiska hierarkier, rörelse och makt. Det kan vara såväl mellan länder som Sverige och Latinamerika, men även inom nationen, som exempelvis politiska och kulturella maktrelationer mellan storstäder och svensk landsbygd.