”Internet var som en dörr, som en portal till en annan värld”. För queerpersoner i Ryssland har digitala medier blivit ett verktyg för att skapa nya rum. Platser där de kan leva ut sidor av sig själva de upplever att de måste dölja i andra sammanhang. En tillvaro som också överskuggas av en tilltagande intolerans mot queerpersoner. Särskilt sedan landets nya lagar som förbjuder så kallad homosexuell propaganda infördes i början av 2010-talet.

I sin avhandling Desire Lines har Matilda Tudor träffat 19 queerpersoner för att få deras perspektiv på digitala kommunikationskanaler. Hur de upplever sin vardag, sin samtid och hur de lever sina liv i dagens Ryssland.

- De personer jag följt använder verkligen digitala medier på ett sätt som mångfaldigar rummet. De skapar både nya rum och dimensioner i en tillvaro där de annars är på många sätt begränsade att ta plats med delar av sig själva. Särskilt de som inte rör sig i klubbmiljöer, eller i en tid då de inte gör det, då de kanske försöker närma sig vem de är i världen. Då har digital teknik varit avgörande för att de ska kunna arbeta med den riktningen i livet. Bara detta att få någonstans att sträcka ut sig. Människor som överskrider det som är förväntat av majoritetskulturen får här rum att hänga i, att vara i, säger Matilda Tudor.

Hemlighöll för familjen

Väldigt få av de personer som hon träffat var vid tiden för intervjuerna helt öppna med att de attraherades av människor av samma kön. Ofta hölls det hemligt för familjen, arbetsplatser, vänner eller samhället omkring dem. Någon hade berättat det för sina syskon, men det var inget de talade om. På ett sätt blev de digitala medierna en möjlighet att leva flera liv samtidigt, där gränserna mellan online och offline ibland var mycket skarpa. Dessa rum kunde inte heller enkelt jämställas, även om de hela tiden påverkar varandra.

- Det kan de absolut inte. Några av de jag träffat tillbringade flera år på olika dejtingforum medan de fortfarande bodde i sina hemstäder och sökte specifikt på män som bodde i deras hemregion. Men de hade då ingen ambition att träffa någon, utan ville bara veta att de fanns. Att söka efter dem, att titta på deras profiler, att kunna hålla koll på dem gav en känsla av att höra till även i sina egna hemstäder. Så onlinnerummen påverkade offlinerummen på det sättet, säger hon.

Inom samtida medieforskning finns ett grundantagande att distinktionen mellan online och offline inte längre är så viktigt säger Matilda Tudor. De två är så sammanvuxna att gränserna har suddats ut. Men för de personer som inte kan vara samma person i dessa världar, för dem är distinktionen fortfarande viktig visar studien. Den organiserar deras tillvaro.

- För ganska många människor, och särskilt de som söker sig online för att det finns något de inte kan ge uttryck för i vanliga livet. För dem är distinktionen fortfarande viktig. Flera av de jag intervjuat lever liv där de faktiskt har flera olika orienteringar, det vill säga att man lever ett till synes straight liv i relation till familj, vänner eller hemorten. Sen lever man ett queert liv som har mer med ens liv i storstaden att göra, men som ofta även där utesluter straighta vänner och arbetsliv till exempel. Jag tror att de valt att leva sina liv så ändå, utan internet, men att digitala medier delvis förenklar tillvaron. Onlinevärlden blir en slags infrastruktur för att kunna ha flera orienteringar i livet som till och med kan samexistera, säger hon.

Bidra med djupare förståelse

Avhandlingens ämne följer en röd tråd som har sin början redan i hennes allra första universitetsstudier. När hon studerade genusvetenskap här på Södertörns högskola väcktes ett intresse för kritisk maskulinitetsforskning. Att försöka förstå hur människans förutsättningar måste man förstå hennes relation till omvärlden, och medievärlden. Därför är en studie av denna typ mycket viktig säger Matilda Tudor. Ny teknik skapar nya förutsättningar och stöper om grundpremisserna för mänskligt liv säger hon. Hur vi har kontakt med varandra, hur vi relaterar och når varandra. Genom att se på detta ur ett queerperspektiv har hon kunnat ställa många tidigare föreställningar om inte minst synen på hur queera personer ser på sin medieanvändning på ända.

Och studien kan få betydelse även utanför akademin tror hon. På så sätt att den bidrar till att skapa en djupare förståelse för hur människor relaterar till de här plattformarna, under dessa förutsättningar. Allt för ofta blir den dominerande västerländska synen på hur även queera personer bör vara och bör leva sina liv den allmängiltiga, säger hon. Det finns en föreställning om att alla strävar efter en enhetlig sexuell identitet säger hon.

- Men det är inte så. Min studie belyser en verklighet som är ganska vanlig, att man underhåller många och motstridiga orienteringar. Och vi måste göra oss ödmjuka inför att det ser ut så. Att det inte är självklart att man strävar efter något annat. Alla de jag pratat med strävar inte efter att leva ett öppet homosexuellt liv, utan för många är det en mycket främmande tanke, säger hon.

Arbetet med avhandlingen har pågått under sex år. Den bygger på intervjuer med 19 personer och deras egna perspektiv på en vardag utspridd över digitala och analoga rum som ofta står i konflikt med varandra. Forskningen är finansierad av Östersjöstiftelsen inom ramarna för projektet Habitus och högre utbildning Länk till annan webbplats.. Disputationen Länk till annan webbplats. ägde rum den 28 september.