I dagens samhällsdebatt kan det lätt framstå som om klimatskepticismen får allt större spridning, men faktum är att den inte är särskilt utbredd i Sverige. De flesta svenskar är både kunniga och engagerade i klimatfrågan, men vi lever inte som vi lär. Det finns alltså ett stort glapp mellan kunskap och handling, och det är detta glapp som intresserar Maria Wolrath-Söderberg, lektor i retorik vid Södertörns högskola. Tillsammans med teknikhistorikern Nina Wormbs från KTH har hon tilldelats drygt 2,5 miljoner kronor från Riksbankens jubileumsfond för att titta närmare på hur vi rättfärdigar våra så kallade icke-handlingar i klimatfrågan.

– Nina och jag är helt enkelt brinnande oroliga för utvecklingen vi ser och därför vill vi förstå det här glappet och se om det skulle vara möjligt att göra något åt det, säger Maria Wolrath-Söderberg.

Dålig uppfattning om proportioner

Forskarna har redan kommit en bit på vägen i att förstå hur vi svenskar rättfärdigar vårt ickehandlande. I en förstudie har det framkommit att vi använder olika strategier för att motivera inför oss själva att vi agerar mot vårt bättre vetande. Ett sådant exempel är idén om att vi har ett individuellt klimatkonto. Den som tar cykeln till jobbet, är vegetarian och sopsorterar använder det som skäl för att motivera en semesterresa med flyg till Asien. Men man måsta sopsortera i många år för att komma upp i en kort inrikesresa, och vi svenskar överskrider i allmänhet redan vår ”budget” för klimatutsläpp utan att göra en enda resa.

Problemet är alltså att vårt tankesätt inte fungerar i verkligheten. Vi har helt enkelt inte koll på proportionerna när det gäller hur mycket utsläpp flygresor genererar. Faktum är att flyget släpper ut 74 000 gånger mer koldioxid än tåget.

Sverige bland de värsta i världen

Sverige tillhör de länder som näst USA och gulfstaterna har högst klimatavtryck i världen. I snitt ger vår livsstil upphov till 11 ton växthusgaser per person och år. Det som anses vara en hållbar nivå om vi ska nå parisavtalet ligger på mindre än två ton. Till stor del beror våra stora utsläpp på att Sverige är ett rikt land där vi reser och konsumerar mycket. Och att dra in på de här bekvämligheterna visar sig vara nästan omöjligt för många. Dagens klimatforskning är till stor del fokuserad på naturvetenskap och teknologi. Vi vill hitta tekniska lösningar för att slippa kompromissa denna bekvämlighet.

– Det är bra att man forskar för att göra teknologi mer miljövänlig, men vi vet redan mycket där. Utvecklingens tröghet ligger i hög grad i det mänskliga beteendet som är jämförelsevis lite beforskat när det gäller just klimatfrågor, säger Maria Wolrath-Söderberg.

Tar hjälp av Aristoteles

För att veta hur man bäst når människor måste man veta hur de resonerar och kommunicera så att man uppmärksammar och möter deras legitimeringsstrategier.

– Det hjälper inte med mer information om man inte förmedlar rätt saker, säger Maria Wolrath-Söderberg.

I det här forskningsprojektet vill man därför också se på vilket sätt den politiska och mediala debatten faktiskt adresserar människors legitimeringsstrategier och om, eller hur, det påverkar människors benägenhet att ändra sina beteenden.

Här använder sig forskarna av Aristoteles teori om topos som hjälper oss att urskilja argumentationsstrukturer och föreställningar, exempelvis sådana legitimeringsstrategier som gör det möjligt för människor att leva mot sitt bättre vetande.

– Personligen kan jag säga att det är ganska plågsam forskning; jag tvingas ju se de här beteendena när de uppträder hos mig själv. Det har lett till att jag sett över hela min livsföring, säger Maria Wolrath Söderberg.