Att det var just den 28 juni 1969 som kom att gå till historien är lika mycket slump som aktiv vilja. Tiden präglades av politisk kamp och medborgarrättsrörelsen växte sig stark. Kanske var det med den utvecklingen i ryggen som invånarna i Greenwich Village i New York denna gång valde att stå upp mot polisen och protestera mot de trakasserier och diskriminering de utsatts för.

— Razzian ledde till protestdemonstrationer, under flera dagar uppstod handgemäng mellan å ena sidan aktivister och hbtqi-personer och å andra sidan polisen. Det hade hänt motsvarande saker under 60-talet på olika pubar. Det blev en mycket symbolisk händelse för hbtqi-rörelsen och förändrade den, säger professor Magnus Wennerhag som forskar och undervisar bland annat om sociala rörelser och politiska protester vid Södertörns högskola.

Fram till händelserna vid gayklubben Stonewall Inn hade hbtqi-rörelsen främst arbetat i det tysta för att stå upp för sina rättigheter. Men med inspiration från den radikala politiska våg som svepte över världen i slutet av 60-talet lades grunden för det som kom att kallas Gay Liberation Front. Rörelsen hittade förebilder i freds-, medborgarrätt- och kvinnorörelsen.

— Rörelsen beslutade sig för att uppmärksamma årsdagen av händelserna och de anordnade Christopher Street Liberation Day. De hölls i New York, Chicago och Los Angeles 1970. Det tog några år innan paraden fick namnet Pride, men redan på bilder från tidigt 70-tal ser man plakat med orden gay pride, säger Magnus Wennerhag.

Tillsammans med kollegor på Göteborgs universitet har Magnus Wennerhag studerat prideparader i sex europeiska länder. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. För i dag är Pride något som arrangeras i länder världen över. De har bland annat tittat på vem som deltar i paraderna, om de motsvarar samhället i stort gällande till exempel inkomst och utbildningsnivå. I samtliga länder visar studien att de flesta som deltar tillhör en välutbildad och politiskt medveten, ung, samhällsgrupp. I samband med studien gick de också igenom vad som skrivits om hbtqi-rörelsens historia.

1977 hölls den första homosexuella befrielsedagen i Sverige, en översättning av slagorden gay liberation som användes för rörelsen i USA. Sen har evenemanget vuxit. 1998 stod Stockholm som värd för Europride och därefter bär paraden namnet Stockholm Pride. I dag hålls prideparader i ett flertal svenska städer.

— Utvecklingen av Pride sedan Stonewall är tätt sammanflätad med samhällsutvecklingen och acceptansen har blivit större, samt fokus på hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Det har gått från att vara frågor som inte alls anses ha med politik att göra, från att vara något som ses som moraliskt förkastligt och privat till en självklarhet i demokratier som Sverige, säger Magnus Wennerhag.

Stonewallupproret la grunden till det som i dag är hbtqi-rörelsen. Från att då vara en rörelse som framför allt lyfte frågor om homosexuell identitet, till att börja lyfta lesbisk identitet och sen inkludera bisexuella och därefter trans- queer- och intersexuella personer.

— I backspegeln är det dock svårt att säga exakt vad protesterna betydde. Det var en viktigt symbolisk händelse. Men hade det inte varit Stonewall hade det varit något annat. Det var den tidens politiska anda, säger Magnus Wennerhag.