Som chef i en politiskt styrd verksamhet förväntas du vara någon som får saker att hända. Någon som håller budget och tidsramar. Du ska vara kreativ och dynamisk. Samtidigt ska du också vara en lojal tjänsteman, en ämbetsman. Du ska leda arbetet med medborgarna och folkvilja i fokus, vara lojal mot mänskliga fri- och rättigheter. Det säger Therese Reitan, docent i statsvetenskap och en av författarna i antologin Ett annorlunda ledarskap – chef i politiskt styrd verksamhet.

— Det kan ibland innebära att vara obekväm och att veta på vems uppdrag man egentligen arbetar. Rollen som ”ämbetsman” tarvar kanske andra egenskaper eller prioriteringar än den som ”manager”, säger hon.

Att vara chef i en politiskt styrd verksamhet skiljer sig från att vara chef på ett privat företag. Trots det saknas ofta det perspektivet i ledarskapslitteraturen. Där är det ofta den privata sektorn som står i fokus. Politiskt styrda organister ställer andra krav. Därför ansåg en grupp forskare som länge studerat och undervisat i ämnet att en ny, uppdaterad bok krävdes. Ur den tanken växte Ett annorlunda ledarskap fram.

Therese Reitan är en av tre Södertörnforskare som har bidragit med kapitel i boken. Tillsammans med Jenny Madestam, docent i statsvetenskap, och Marja Lemne, doktor i statsvetenskap, har hon skrivit kapitlet Ett omöjligt uppdrag: om kravprofiler för chefer i staten

Det som gör uppdraget ”omöjligt” är enligt Therese Reitan att det är ett komplext uppdrag och att det finns grundläggande spänningar mellan olika värden, ideal och roller. Därmed inte sagt att det faktiskt är ett omöjligt – eller unikt – uppdrag. Att en chef plötsligt kan befinna sig i korselden mellan olika viljor är verklighet för både offentlig och privat sektor.

— Men antalet viljor och aktörer är kanske något större för chefer i offentlig sektor, som ofta också har media och allmänheten att ta hänsyn till. Chefsrollen och graden av korseld varierar nog också en hel del, där vissa områden är mer politiserade än andra, säger hon.

Tillbaka till ursprunget

Där det finns olikheter finns också likheter. I vissa aspekter har chefsrollen i offentlig sektor börjat likna rollen i den privata sektorn berättar Marje Lemne. Hon lyfter det faktum att det i ökad utsträckning förekommer höga chefer i den offentliga sfären lämnar chefsuppdraget och går till näringslivet. Det gäller till exempel generaldirektörer, museichefer och högskolerektorer. Inte sällan går de då tillbaka den sektor varifrån de rekryterades, tillbaka till ursprunget.

— Förr i världen så satt man kvar till pensioneringen. Det kan finnas många förklaringar till förändringen, bland annat en breddad rekrytering men kanske framför allt att de tidigare mycket generösa pensionsvillkoren nu förändrats. För tio år sedan kunde en generaldirektör få full pension helt efter antalet år på tjänsten oberoende av ålder, säger Marja Lemne som också forskat på just rekrytering av generaldirektörer.

Kollektivt ledarskap

Jenny Madestam har också skrivit kapitlet Dela på ledarskap – går det? Studier har visat att ett delat ledarskap kan vara innebära betydande fördelar. Men föreställningen att ledarskap utgörs av en person är så starkt att de resultaten ofta hamnar i skymundan. Kapitlet utgår från ett forskningsprojekt om delat ledarskap i skolsektorn.

— Utgångspunkten är att en betydande del av forskning och litteratur utgår ifrån att ledarskap ska vara singulärt. Det gör även nuvarande skollag faktiskt, som till och med går så långt att den förbjuder ett delat ledarskap mellan rektorer. Det måste vara en rektor per skolenhet, säger hon.

Men det finns ändå de rektorer som försöker utöva någon form av kollektivt ledarskap, och med goda resultat.

— Dock är inte delat ledarskap någon universalmedicin för ett framgångsrikt ledarskap. För att det ska fungera krävs tre saker: ömsesidigt förtroende, gemensamma värderingar och prestigelöshet, säger hon.

Boken kom ut på Studentlitteratur tidigare i höst och lyfter flera aspekter av ledarskap så som relationen mellan det politiska och förvaltningens ledarskap och ledarskapstrender. Redaktörer för boken är Tomas Bergström och Niklas Eklund, docenter i statsvetenskap vid Lunds respektive Umeå universitet.