Myndigheter och annan offentlig verksamhet granskas i dag för mycket och på fel sätt. Men samtidigt för lite. Fokus ligger för mycket på snävt ansvarsutkrävande och för lite på utvärdering. Det handlar mer om att hitta fel snarare än att utvärdera de samlade insatserna av vad som görs. Granskningen ser ut att ha blivit en universallösning.

— Ibland försöker man lösa strukturella problem med mer granskning. Skolan är ett exempel. Den omorganisering som genomfördes i början av 1990-talet, ledde efter hand till att skolor hamnade på börsen. Det var nog inte tanken från början, utan politiken ville stimulera skolor med alternativa pedagogiska idéer. Sättet att organisera öppnade dock för skolor som drevs av vinstintressen, och vi fick negativa effekter av detta i hela skollandskapet. Lösningen på de problem som uppstod var nästan alltid att granska mera, och inte – vilket det nog borde ha varit – att tänka om när det gällde organiseringen av politikområdet, säger Bengt Jacobsson, professor i företagsekonomi vid Södertörns högskola och en av bokens tre redaktörer.

Inspektion, tillsyn, revision, certifiering. Listan över olika typer av granskning kan göras lång och sådana aktiviteter har blivit ett allt vanligare inslag i offentlig verksamhet de senaste 40 åren. Men att mer granskning skulle leda till bättre verksamheter är ingen självklarhet.

Det handlar snarare om att granska rätt saker, på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Och så ser det inte alltid ut i dag.

— Granskning förändrar verksamheterna. Och det blir så eftersom granskning inte är någon neutral aktivitet, det är inte bara så att man presenterar något utåt när man granskas. Man gör sig också granskningsbar. Verksamheter inriktar sig på sådant som gör att de klarar nästa granskning. Det som inte räknas i nästa granskning finns det en risk att man inte gör. Granskningen har en konstituerande effekt på verksamheter och förändrar vad vi gör i organisationer, säger Bengt Jacobsson.

Boken Granskningssamhället – Offentlig verksamhet under lupp är en del av ett större forskningsprojekt med bas på Södertörn, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. En grupp forskare från offentlig förvaltning, företagsekonomi och statsvetenskap beskriver i boken det fragmentariska granskningslandskap som vuxit fram sedan slutet av 1980-talet.

Sex olika politikområden har studerats: skola, äldreomsorg, polis, arbetsförmedling, asylpolitik och infrastruktur (järnväg). Hur har granskningen organiserats, hur har innehållet sett ut och hur kan man förstå förändringen av granskningen?

— Vi ser generellt sett en ökning av granskningen, men granskningen görs på olika sätt. Inom skola och äldreomsorg, där vi sett en ökad marknadisering, har vi fått resursstarka statliga inspektionsmyndigheter som Skolinspektionen och Inspektionen för vård och omsorg. Inom polisorganisationen och arbetsförmedlingen har granskning med rapporteringar, mått och indikatorer vuxit kraftigt. Granskningen av järnvägssektorn har förändrats i riktning mot system för certifiering och ackreditering, och granskningen har professionaliserats. De som granskar vet inte längre så mycket om själva verksamheten. Inom asylpolitiken har granskningen juridifierats.

New public management, NPM, är ett begrepp som ofta hörs i samband med styrning och granskning av offentlig verksamhet. Granskningen av det offentliga är ofta styrt av idéer hämtade därifrån. Inom NPM betonas ord som effektivisering och mätbarhet, inspirationen hämtas ofta från den privata sektorn. NPM-idéerna har i dag kommit att kritiseras och det talas mer om tillitsbaserad styrning.

— Kritikerna menar att new public management riskerar att öka misstron i systemet, eftersom man hela tiden känner sig granskad och att det inte finns någon tillit till att man klarar sina arbetsuppgifter. Idén bakom tillitsreformen är att vi borde tona ner NPM-tankegångarna och istället konstruera system som bygger på tillit. De professionella i verksamheten klarar nog jobbet utan att ständigt ha en granskare hängande över axeln, säger han.

Bengt Jacobsson tillägger att det är viktigt att vara uppmärksam på de mekanismer som leder till granskning. Det inkluderar hans egna, universitet och högskolor. Ofta är det ytligt sett triviala förslag om att säkra kvalitén inom ett område som leder till granskning, och till ytterligare granskning. Vägen till granskningssamhället är mestadels stensatt med goda ambitioner.