Hur ser egentligen en 17-årig tjej på sitt bostadsområde? Vilka platser tycker hon om, var känner hon sig trygg? Hur skulle hennes kvarter se ut om hon fick bestämma? Tyvärr är sanningen den att hennes åsikt sällan kommer fram i stadsplaneringen.

— Vi vet sedan tidigare att städer ofta är byggda av och för män. Och även om dagens stadsplaneringsprocesser är mer inkluderande så visar forskning att kvinnornas röst ofta saknas. Speciellt unga kvinnor som bor i marginaliserade förortsområden, säger Sara Ferlander, docent i sociologi vid Södertörns högskola.

Stockholm växer och förändras i rask takt. Under de närmaste 30 åren väntas regionen få över en miljon nya invånare. Människor som i de allra flesta fall kommer att bo i huvudstadens ytterområden, i förorterna. Samtidigt som staden växer ökar också ojämlikheter och segregation berättar Sara Ferlander. Vi ser ökande skillnader i levnadsförhållanden mellan olika grupper och områden. Och olika grupper lever allt mer åtskilda från varandra. Redan stora klyftor i samhället riskerar att bli större.

Kvinnors röster saknas

En grupp som är relativt osynlig och sällan hörs i diskussionerna kring städernas framtid är unga kvinnor. Inte minst i Stockholms ytterområden. I projektet En stad för alla – en studie om unga kvinnors liv i en föränderlig förort vill Sara Ferlander och hennes kollegor lyfta just dessa röster. Genom att lyssna på de som sällan hörs vill forskarna försöka förstå hur vi kan bygga en stad där alla invånare kan samsas, trivas och må bra.

— Studien utgår från ett så kallat intersektionellt perspektiv och då är vår tanke att om vi utgår från de som har en mer ofördelaktig position i samhället och förändrar staden utifrån deras behov blir det en bättre stad för alla. De här kvinnorna som vi studerar lever med flera olika ojämlikheter. De är kvinnor, unga, många har utländsk bakgrund och de bor i förortsområden som på olika sätt är marginaliserade och stigmatiserade, säger Sara.

Fånga upp kvinnors behov och önskemål

Tre bostadsområden i södra Stockholm ingår i studien: Flemingsberg, Fittja och Östberga. Tanken bakom projektet är att låta unga kvinnor själva berätta om vad de tycker om stadsdelen de bor i. De tre områdena har alla det gemensamt att de byggdes under miljonprogrammet på 1960- och 70-talen. Många av de människor som bor där i dag är låginkomsttagare och har utländsk bakgrund. Och områdena beskrivs relativt ofta som ”problemområden” i samhällsdebatten.

— Vi vill ta reda på var de träffar sina kompisar, vilka platser de gillar, vilka de undviker och varför. Vi vill se vilka behov och önskemål de unga kvinnorna har. Det är viktigt för oss att bygga relationer, lära känna de tjejer och unga kvinnor vi träffar och intervjuar. Vi vill veta mer om dem och lära oss av deras erfarenheter, säger Sara Ferlander.

Bygga annorlunda i framtiden

För att skapa sig en tydlig bild och förståelse för hur unga kvinnor upplever sina bostadsområden stannar inte forskarna vid intervjuer. De kommer att delta i aktiviteter som anordnas på fritidsgårdar, ta promenader med tjejerna och låta dem visa upp de platser de använder, tycker om eller undviker. Utifrån de berättelserna kommer forskarna ta fram kartor över området med hjälp av så kallad GIS-analys.

Tre av forskarna i projektet är sociologer, en är doktor i stadsplanering och arkitekt. Och att ha med en arkitekt i arbetet ger en extra dimension då det i slutänden är de och kommunens stadsplanerare som faktiskt genomför förändringarna.

— Tanken är att man ska bygga annorlunda än man gör i dag . Staden domineras ju av män, har en manlig karaktär, både i planering och användningen av platser. Män och kvinnor rör sig olika mellan hemmet och arbetet, de har olika mönster. Kvinnor har ofta mer komplexa och varierade resmönster med flera resor och destinationer. Medan mäns typiska rutt i allmänhet är kort och enkel, ofta till och från arbetet, säger Alazar Gedamu Ejigu, arkitekt, doktor i stadsplanering och projektforskare på Södertörns högskola.