I Sverige grundades den första muslimska riksorganisationen i början av 1970-talet. På andra håll i Europa skulle det dröja ytterligare tjugo, trettio år innan liknande relationer etablerades. Men relationen är inte längre vad den varit.

– Relationen har fungerat bra under åren och varit stabil genom ett flertal kriser, som Salman Rushdie-affären 1989, 11:e september och attentatet på Drottninggatan säger Simon Sorgenfrei, docent i religionsvetenskap och projektledare för forskningsprojektet Islam och den svenska modellen. Det kan bero på den här långa relationen. Men nu tycks alltså relationen vara sämre än vad den varit tidigare och delvis beror det på misstankar som riktats mot flera av riksorganisationerna, om att de är kopplade mot transnationella islamiska nätverk eller att de skulle ha en dold agenda, fortsätter han.

Undersöker den svenska modellens roll

Mycket av den kritik och de misstankar som riktats mot organisationernas verksamhet grundas i agerande och uttalande i nutid. Projektets utgångspunkt är istället att se vilken betydelse statens hantering av organiserad islam i ett längre historiskt perspektiv haft på relationen i dag.

– Vi vill bland annat undersöka om och i vilken utsträckning den svenska modellen format organiserad islam i Sverige. Kan det till och med vara så att modellen bidragit till en mer politiskt engagerad islam, frågar sig Simon Sorgenfrei. Vi vill också undersöka vilka politiska frågor de muslimska organisationerna drivit och i vilken utsträckning de fått gehör eller lett till någon form av policyförändringar.

Samarbeten mellan ämnen

I projektet deltar också Karin Borevi, docent i statsvetenskap som tidigare bland annat studerat integrationspolitik och statens roll i förhållande till etniska organisationer. Detta samarbete över ämnesgränserna är en förutsättning för att nå relevanta resultat menar hon. Här förenas deras respektive expertis inom statsvetenskap och religionsvetenskap.

- Det är väldigt spännande att få chans att närmare studera hur den svenska modellen med korporativa samråd mellan stat och organisationsföreträdare har utvecklats och fungerat i fallet med muslimer. Det är ett anmärkningsvärt outforskat tema. Det svenska fallet verkar dessutom gå emot vissa vedertagna teoretiska antaganden om stat–islam relationer, som bygger på erfarenheter från andra europeiska länder. Vårt projekt kommer fylla en viktig forskningslucka, säger Karin Borevi.

Nedslag i tiden

Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och väntas pågå fram till 2023. Huvudsakligen kommer Sorgenfrei och Borevi att ägna sig åt arkivstudier med material från organisationerna själva men också riksdagstryck och myndighetsarkiv. Perioden sträcker sig från invandrarutredningen 1968 fram till 2018 då resultatet av översynen av statens stöd till trossamfund presenterades. Studien kommer att fokusera på kritiska punkter under denna period.

Projektet kommer också att bli det första inom ramarna för den nya centrumbildning som lanseras på Södertörns högskola under våren, Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet (IMS).