Jenny Gunnarsson Payne, docent i etnologi vid Södertörns högskola, forskar om hur kulturella föreställningar om moderskap och biologiskt släktskap delvis luckras upp och förändras när användningen av nya reproduktiva teknologier blir allt vanligare.

I sin forskning har hon funnit framförallt tre olika sätt att beskriva biologiskt släktskap i relation till moderskap där barnet blivit till genom assisterad befruktning, särskilt i de fall en tredje part som till exempel en äggdonator eller en surrogatmoder varit inblandad.

Ett sätt att beskriva släktskap är den gamla metaforen om blodsband. Detta tänkesätt har anor åtminstone från antikens Grekland. Även om dagens människor i regel känner till att själva blodet i sig inte överför någon betydande arvsmassa från en person till en annan (genom t ex blodtransfusioner), så är idén om blodsband fortfarande väldigt närvarande i vårt språkbruk – inte minst i tal om ras och etnicitet eller beskrivningar av olika familjeband. Det finns antropologisk forskning som visar att det dessutom är vanligt att kvinnor som blivit gravida med hjälp av donerade ägg föreställer sig hur de delar blodomlopp med det växande fostret. Sådana föreställningar hjälper ofta dessa mödrar att beskriva sig som just biologiska mödrar, trots att de inte delar genetiska band.

Det andra sättet att förklara biologiskt släktskap är genom DNA. Det här kan idag sägas vara det vetenskapliga synsättet och därmed också det vanliga sättet att beskriva och avgöra biologiskt släktskap, främst genom DNA-analys. Det är också det här sättet att se på biologiskt släktskap som styr den svenska lagstiftningen om barnets rätt att känna till sitt genetiska ursprung i de fall det tillkommit med hjälp av en ägg- eller spermadonator. För många kvinnor som blivit mödrar med donerade ägg blir det dock viktigt att skilja på genetiskt släktskap och biologiskt släktskap – där det sistnämnda beskrivs i termer av den biologiska påverkan den gravida kvinnans kropp har på fostret under graviditeten.

Det tredje sättet att tänka på biologiskt släktskap är också förankrat i modern biologiskt forskning och handlar om epigenetik. I korthet handlar epigenetik om yttre miljöpåverkan som styr vilka gener som ”aktiveras” och ”passiviseras”, bland annat i livmodern. Det finns också epidemiologisk forskning som tyder på att vissa sådana epigenetiska förändringar går i arv.

– Det här är lite av en uppstickare i sättet att se på biologiskt släktskap, menar Jenny Gunnarsson Payne. Det här är ju en relativt ung vetenskap och jag blev förvånad över hur snabbt de här idéerna anammades av kvinnor som blivit gravida med donerade ägg. Många av dem uttryckte en stor känslomässig lättnad, eller tröst, eftersom det fick dem att känna sig som biologiska, eller ”riktiga”, mödrar till sina barn.