Dela

Facebook Mail Twitter

Idrottsrörelsens insatser för integration utvärderas i nytt forskningsprojekt

Föreningslivet lyfts ofta fram som en väg för att integrera nyanlända i samhället och hålla ungdomar borta från kriminalitet. Inte minst i områden som benämns som utsatta. Hur detta arbete ser ut och vad som faktiskt fungerar är ämnet för ett nytt forskningsprojekt, ett samarbete mellan Södertörns högskola och Riksidrottsförbundet.

Student läser på en surfplatta

Idrottsrörelsen utgörs till stor del av eldsjälar och volontärer. Samtidigt läggs ett stort ansvar på lokala sportföreningar att lösa problem kring segregation, problem som är komplexa och ofta strukturella. I ett nytt forskningsprojekt ska två Södertörnforskare studera hur det arbetet går till och vilka metoder som varit framgångsrika.

− Det finns föreningsliv, men förutsättningarna är inte de samma i de här områdena som etiketteras som utsatta som på andra håll i landet. Det finns en tanke om att föreningar kan vara med och fånga upp unga som riskerar att hamna i gängkriminalitet, att idrotten kan vara med och skapa en känsla av sammanhang och en meningsfull fritid. Det är stora frågor som vi ska försöka koka ner till konkreta arbetssätt, till exempel hur lokala föreningar jobbar med direktiv från Riksidrottsförbundet central, säger Jonas Lindström, doktor i sociologi och lektor i social arbete.

Riktlinjer och good practice

Projektet startade tidigare i höst och ska pågå fram till mars 2022, en i forskningssammanhang ganska kort period. Under denna tid ska Jonas Lindström och kollegan Tony Mickelsson Blomqvist, doktorand i socialt arbete, intervjua företrädare för idrottsföreningar i fyra distrikt: Skåne, Västra Götaland, Sörmland och Stockholm. Resultaten från de intervjuerna kommer sedan att presenteras i en rapport som också blir en slags utvärdering av Riksidrottsförbundets arbetsmetoder. Rapporten ska också kunna användas som riktlinjer och good practice för framtidens arbete.

Tidigare forskning har visat att färre barn och unga är aktiva i idrottsföreningar i socioekonomiskt utsatta områden. Men det betyder inte att barn inte är aktiva, det finns mycket spontanidrott.

− Det talas om idrottssvaga områden, men det finns problem med att definiera det så. Något som också vissa representanter från Riksidrottsförbundet själva framhävt. Det är spär på stigmatiseringen av de här områdena. Jag tycker snarare att man behöver prata om att idrottsrörelsen ännu inte lyckats göra tillräckligt stort avtryck, säger Tony Mickelsson Blomqvist.

Problem med projektkultur

Ett problem som de två forskarna redan identifierat är den projektkultur som råder. Pengar kommer in, föreningen kan driva ett projekt i två, tre år. Men när arbetet kommit igång ordentligt har halva tiden gått och när pengarna är slut avslutas projektet.

− Projektkulturen leder till oro. Oro under projekttiden och oro kring om det överhuvudtaget kan fortsätta. Man kan fråga sig vad det skickar för signaler till barn och unga, när satsningar försvinner och inte lever vidare, säger Jonas Lindström.

Projektet är ett samarbete mellan Riksidrottsförbundet och centrumbildningen Reinvent vid Södertörns högskola.

Vill du läsa mer om det här området:
Läs mer om: Samhällsvetenskap

Dela

Facebook Mail Twitter

Sidan är uppdaterad

2021-12-07