2008 fick Andrea Pető ett mycket märkligt telefonsamtal. Det var den ungerska socialministern som ringde angående en fråga från en av landets konservativa parlamentsledamöter. Samtalet gällde hennes bidrag i läroboken History of men and Women in Hungary under 1900-talet.

− Parlamentsledamoten sa att jag bidrog till en ”dödskultur”. Det var första gången jag hörde talas om den termen. Efter lite efterforskningar visade det sig att den kommer från Vatikanen och är ett uttryck för en negativ syn på jämställdhetsrörelsen, där genusvetenskapen blir en fiende. Från det ögonblicket, när mina texter började diskuteras i parlamentet, började jag läsa på och försöka ta reda på vad det egentligen var som pågick. Feministiska akademiker säger ofta att det politiska är personligt, dina erfarenheter formar ditt akademiska arbete, säger Andrea Pető.

Attackerna mot den akademiska friheten och i synnerhet mot genusvetenskapen har sedan dess kommit att bli en del av hennes forskningsfält. Som genusvetare har Andrea Pető varit med och lagt grunden för ämnet i Ungern och andra Central- och östeuropeiska länder. Inte minst bidrog hon till en av de första handböckerna i ämnet, som torde stå i många akademikers bokhyllor.

Attacker mot utbildningar och forskning

Telefonsamtalet 2008 var starten på en kamp för akademisk frihet som sedan dess blivit än mer angelägen. Under åren som gått har attackerna på ämnet genusvetenskap och henne personligen blivit allt kraftigare. Efter att ha blivit ombedd att dra tillbaka en granskad vetenskaplig artikel som kritiserade landets tillsynsmyndighet för högre utbildning avgick hon från posten i nämnda myndighet.

− Jag såg hur kommittén där jag själv satt tagits över av det illiberala systemet, jag skrev om det i en artikel för den tyska vetenskapliga tidskriften Berichte für Wissenschaftsgeschichte. Ordföranden i kommittén krävde att jag skulle dra tillbaka artikeln, något som för mig var oacceptabelt. Artikeln blev sedan en av de mest lästa i tidningens historia, säger Andrea Pető.

I artikeln kritiserade hon också The European Association for Quality Assurance in Higher Education (ENQA), ett ideellt nätverk som verkar för kvalitetssäkring av högre utbildning i Europa. Hon ansåg att de inte gjort tillräckligt för att bemöta hotet mot den akademiska friheten i Ungern och Polen.

En politisk exil

Genusvetenskap är ett väletablerat ämne världen över och forskning såväl som utbildningar bedrivs vid ett flertal prestigefulla lärosäten. Så också vid Central European University (CEU) i Budapest, Andrea Petős arbetsplats. Men för auktoritära regimer har ämnet blivit en måltavla och som i ett led att hindra kritiskt tänkande och ifrågasättande av rådande samhällsordning förbjöds ämnet 2017. CEU kunde inte längre verka i landet och universitetet flyttade till Österrike 2020.

− Jag såg det som ett personligt svek, vi fick gå i politisk exil. Det är väldigt sorgligt när ditt hemland och din regering inte vill veta av dig och din forskning utan drar undan mattan för allt vi har byggt upp och skapat. Det underminerar vårt arbete och vårt arv . Fler än 300 anställda: forskare, lärare och administrativ personal, fick flytta den sommaren. Men vi fick samtidigt ett mycket varmt mottagande i Österrike, CEU är nu det tredje högst rankade universitetet i landet, säger hon.

Ser två hot mot den akademiska friheten

Andrea Pető ser huvudsakligen två hot mot den akademiska friheten. Det ena är illiberala regimer som fångar in och tar över institutioner som är ämnade att skydda det akademiska arbetet. Institutionerna blir till ihåliga kopior, berättar hon.

Ett annat hot är de illiberalas syn på högre utbildning, som enligt Andrea Pető har anammat ett språk och praktiker inspirerat av nyliberalistiska marknadsideal. Forskningen ska enligt dem drivas av finansdrivna faktorer, det vill säga hur resultaten kan komma samhället till gagn ekonomiskt istället för utifrån sina egna drivkrafter som nyfikenhet, övertygelse och magkänsla.

− När illiberala politiker förbjöd genusvetenskapliga studier använde de detta nyliberala språk. De sa de att det inte fanns tillräckligt med sökande och att forskarna var inte tillräckligt citerade. Saker som i och för sig går att motbevisa, vilket jag också har gjort på mina sociala medier. Men det är samtidigt en ihålig diskussion för de hade redan bestämt sig vad de ville göra. Men ord om förhandling och dialog, de är en fasad, ett alibi. Men som ansvarstagande intellektuell måste man argumentera emot, säger hon.

Vilka är dina drivkrafter som forskare?

− Ibland är det väldigt tydligt vad som är ont och gott, det finns ögonblick när allt blir så tydligt. Det är som en blixt i mörkret. Om man vill leva ett meningsfullt liv i värdighet, så finns inget annat alternativ än att leva det liv du tror är riktigt. Om jag inte gjorde det jag gör, hur skulle jag kunna se mig själv i spegeln, säger Andrea Pető och fortsätter:

− Alla måste göra sin del, jag kan skriva och tala om det som händer och undervisa. Vi är inte ensamma, det måste vi komma ihåg. Vi måste komma ihåg att den feministiska solidariteten är grundprincipen. Vi måste också komma ihåg att denna kamp är ett maraton, inte ett sprintlopp, säger Andrea Pető.

Samhällsklimatet är idag mycket polariserat. Hur undviker man att fastna i den debatten?

− Illiberala regimer frodas genom polarisering, genom att fördjupa klyftorna mellan människor. Jag har valt att inte acceptera inbjudningar till debatter med enbart två deltagare. Jag vill inte trängas in i ett hörn, där det bara finns för och emot. Livet är mer komplicerat än så. Jag försöker också använda ett annat språk. Det vi kan göra är att i debatter undvika de ideologiskt laddade orden som använts i till exempel Ryssland och av den konservativa högern i USA för att beskriva genusvetenskapen. Vi kan tala om det i meningsfulla termer, tala om sociala skillnader och deras forskare istället, säger hon.

Vill få andra människor att tänka

Andrea Pető har alltid tilltalats av samtal och möten mellan människor. Som liten lekte hon postkontor istället för med andra böcker och älskade när hennes pappa kom hem med vykort från sitt arbete. Önskan att skriva böcker, att förmedla sina tankar i ord var det som ledde in henne på den akademiska banan. Om andra skulle beskriva henne skulle hon gärna se att de sa: ”Andrea var en historiker som skrev böcker som människor läser och som fick dem att tänka”.

− Jag skriver mina böcker och mina artiklar för att jag vill påverka i världen, inte enbart för akademiska poäng. Jag skriver dem för att jag tror att det är viktigt. Och det är så jag vill bli ihågkommen. Men jag tror andra skulle beskriva mig som en person med till synes obegränsat med energi, som publicerar sig mycket och överallt och har starka åsikter om allt.

Många av de frågor kring jämlikhet, fri- och rättigheter, som vi i många västeuropeiska länder tagit för givna tror Andrea Pető att vi måste vara beredda att kämpa för. Ser hon i kristallkulan ser hon hur illiberala krafter även i Sverige kan komma att försöka underminera kvinnors rätt till intellektuellt arbete och sätta frågor om reproduktion i fokus inom vården. Men nyckeln är att fortsätta kampen, acceptera att det finns flera sanningar och att lyssna på andras åsikter även om det är svårt.

− Det har gjorts många misstag i den moderna politiken, många konflikter som inte bemöts i samhället. Det är en svår tid, men jag är optimistisk för det finns så mycket vi inom akademin fortfarande kan göra för att göra världen till en bättre plats, säger Andrea Pető.