”Alla prognoser har misslyckats”. Så inleder Ilja Viktorov, forskare från Stockholms universitet, sitt anförande om hur den ryska ekonomin och finanserna förändrats sedan invasionen i februari 2022. För västvärldens sanktioner mot Ryssland har inte fått de effekter analytiker och forskare trodde.

− Man förutsåg en kollaps, men den ryska ekonomin har visat sig vara mer motståndskraftig än många trodde. Att sanktionerna inte lyckats beror bland annat på att de inte varit helomfattande. Handeln har inom vissa områden till och med ökat, även med länder i Europa. Det globala syd har inte heller anslutit till sanktionerna, länderna där har blivit viktiga kanaler för både import och export. Även covid har hjälpt Ryssland och eftersom den logistiska infrastrukturen mer eller mindre förstördes under 2020 hann ryska företag med att ackumulera stora lager av varor och komponenter fram till i mars 2022, säger han.

Olika tendenser säger emot varandra

I sin beskrivning av den ryska ekonomin lyfter Ilja Viktorov flera perspektiv för hur framtiden för landet kan se ut. Men han är tydlig med att det handlar om tendenser, vi kan ana men inte fullt ut veta. För i slutänden är det trots allt så att ekonomin alltid anpassar sig utifrån politiska beslut.

− Olika tendenser kan också säga emot varandra. För vi ser stora skillnader mellan olika branscher och regioner. För bilindustrin har sanktionerna varit en katastrof, en industri som är mycket beroende av kontakter med länder i väst samt Japan och Sydkorea. Även marknaderna för olika tunn- och lättmetaller, mineralgödsel, varaktiga varor och trävirke i Rysslands västra regioner har gått ner med 10–20 procent. Samtidigt ser vi en tillväxt inom jordbruket, aluminiumtillverkning, logistik och militära industrikomplex, säger han.

Ryssland blev under 1990-talet en del av den globala marknaden, band som nu bryts. Men att dra några slutsatser är för tidigt. Många faktorer påverkar och de långsiktiga konsekvenserna ligger i framtiden. Inte minst när det kommer till ersättningsproduktioner inom teknik och industri.

− En möjlig konsekvens är en övergång till produktion och konsumtion av utrustning till sämre kvalité. Problem kring importsubstitut riskerar också att leda till att Ryssland blir tekniskt eftersatt. Stora delar av de produkter och utrustning som idag importeras kommer heller inte att ersättas alls, det ser vi redan inom bilindustrin. Samtidigt ser det betydligt ljusare ut för livsmedelsproduktionen och konsumtionsvaror, säger han och fortsätter:

− Parallellimport genom tredje länder fungerar. Turkiet utmärker sig som den viktigaste kanalen för inflöde av varor till Ryssland medan Kina och Indien importerar stort ryska energiresurser.

Vägen framåt

Vägen framåt för den ryska ekonomin vilar på de politiska beslut som fattas. Vilka de blir är frågan alla ställer sig. En annan är om den politiska eliten i Ryssland verkligen står bakom Putin och Kreml. Länge har Rysslands väg varit att säkerställa inrikespolitisk stabilitet.

− Ni ställer frågan: vart är Ryssland på väg? Utifrån inrikespolitiken skulle jag säga att landet är på väg i samma riktning det varit de senaste tio åren. En tid då inrikes- och utrikespolitiken kopplats samman alltmer med säkerhetsaspekter för att upprätthålla stabiliteten. Invasionen i februari och dess omfattning beror på den inrikespolitiska stabiliteten och den uppfattning om hot som det förstås i Kreml, säger Matthew Blackburn från institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet.

Även om konsekvenserna och omfattningen av invasionen varit svåra att förutsäga så ser Matthew Blackburn tydliga tecken i Putins uttalanden genom åren som indikerade ett skifte i politiken. Det handlar om till exempel förändringar i konstitutionen och att lyfta in tydliga ideologiskt präglade värdefrågor i lagstiftningen.

Patriotiska och ideologiska värderingar

När så kallade patriotiska och ideologiska värderingar lyftes in i konstitutionen 2020 var det också en tydlig signal till landets elit att det inte fanns något utrymme för oliktänkande inom leden. Ingen kritik är tillåten och ingen fick ta avstånd från regimens politik säger Matthew Blackburn. De nya lagarna rättfärdigade också det som nu sker i Ukraina. När förberedelserna inför invasionen sedan sattes i rullning följdes de därför inte av några diskussioner eller kampanjer – de bara utannonserades.

− En viktig sak att ha i åtanke är att krigets första 6 månader skiljer sig från det vi sett efter beslutet om mobilisering i september. Det första halvåret följer mycket samma mönster som varit sedan 2020 då man införde vad jag kallar ”nödläge”. Och jag anser att det till en början var en begränsad militär operation, den inbegrepp inte bombning av infrastruktur och den armé som skickades över gränsen var inte tillräckligt stor för att inta Ukraina. Det krävdes inte heller någon aktiv mobilisering av befolkningen. Budskapet från Putin var att människor i Ryssland kunde fortsätta som vanligt, ett budskap om stabilitet, säger han.

Underskattade Ukrainas motståndsförmåga

Men Putin underskattade Ukrainas motståndsförmåga och dess allierades vilja att bistå med militärt stöd. Något som kan leda till problem på hemmafronten om det inte hanteras. I västerländsk media talas det ibland om inre splittring, och den finns säger Matthew Blackburn. Men inte till den grad att det skulle leda till statskupp och Putins fall.

− Det finns två grupper inom den inre eliten, de högröstade lojalisterna och de tysta lojalisterna. Till den första gruppen kan man räkna utrikesministern Sergej Lavrov, personer som jobbar med att förbättra kvalitén på den ryska propagandan och som håller sig inom gränserna för att invasionen är ett legitimt krig. Den andra gruppen, där till exempel premiärministern Michail Misjustin räknas, är tysta kring sina patriotiska referenser och är inte involverade i samtal om mobilisering eller liknande, säger han.

Det finns en även ett liberalt block, en grupp inom eliten som skulle vilja att allt går tillbaka till så som det var innan februari 2022. De personerna återfinns framför allt inom finanssektorn och centralbanken. Men det alternativet ser ingen i panelen som särskilt troligt.

Mobilisering - en ny väg i kriget

I och med beslutet om mobilisering i september tog Putin en ny väg, en omorganisation om hur kriget skulle genomföras. Det var ett beslut som inte var förankrat i tankarna om inrikespolitisk stabilitet, utan mer av militära skäl. Matthew Blackburn pekar ut ett flertal faktorer som kommer att påverka framtiden. Det handlar om Kremls förmåga att styra landet och upprätthålla en stabil stat och om ekonomisk stabilitet men också om kravet på militära resultat och vilka aktioner som tas härnäst. Något som kan leda till ökade klyftor mellan elitens fraktioner.

En fråga som lyftes i panelen var den om mobiliseringen och hur den påverkar arbetskraften. För när unga män beordras in i armén blir det också färre som kan arbeta. Lägg till det stora antal unga ryska män, framför allt rika och välutbildade, som lämnat landet för att undvika inkallelseordern. Det kan komma att påverka människors inställning till kriget, exakt hur – det får framtiden utvisa.

Traditionella värderingar i relation till kriget

Det talas mycket om de traditionella värderingar som sedan 2020 är en del av den ryska konstitutionen. Vad detta betyder i relation till kriget var något som Yulia Gradskova, docent i historia vid Södertörns högskola, diskuterade i sitt anförande. Hon ser att denna ideologi är ett viktigt instrument för att mobilisera stödet för kriget inom Ryssland. De traditionella värden Kreml vill premierar och idealiserar är de om den patriarkala, heterosexuella familjen med många barn. Och hon ser tydliga kopplingar till den neoimperialism som växer i Ryssland.

− Det är en ideologi som byggts upp successivt och som har stöd hos den ryska ortodoxa kyrkan och hos flera organisationer som till exempel Union of Women of Russia. Sedan invasionen ser vi tendenser till att de här värderingarna stärkt ytterligare. De har en ideologisk roll men också en mycket praktisk. Kvinnor ska förse samhället med barn, armén med soldater och ekonomin med arbetskraft. I praktiken innebär det begränsad aborträtt, statligt kontrollerad uppfostran och statens stöd för homofobi och transfobi, säger hon.

Sedan tidigare är all så kallad ”homosexuell propaganda” mot barn förbjuden i Ryssland. I december 2022 stärktes den lagstiftningen till att omfatta hela samhället och alla medborgare. Det är nu förbjudet att öppet tala om sexuella läggningar och könsidentitet i positiv anda. Även tidningar, bokhandlare och biografägare känner sig osäkra nu. De vet inte hur de ska agera. Det är mycket som är oklart kring vad man får och inte får säga och visa offentligt, säger Yulia Gradskova.

I sin forskning om moderskap och traditionella värden har Yulia Gradskova följt såväl förespråkare av denna ideologi som dess motståndare.

− Det finns kvinnomotstånd, och ibland använder de samma slogans som regimen fast omvänt. De arrangerar demonstrationer och tysta aktioner som till exempel en tyst protest där kvinnor är klädda i svart och håller blommor eller ikoner. Detta är för att visa att Ryssland i själva verket förstör familjer genom att skicka sönerna i krig, säger hon och fortsätter:

− Efter att mobiliseringen inletts har mödrar, fruar och systrar till de som mobiliserats organiserat demonstrationer i olika delar av Ryssland, särskilt starka var de i Nordkaukasus.

Engagemang hos unga

Länge har Kreml haft svårt att engagera unga människor i Ryssland, de mellan 18 och 25. Det är en generation som generellt saknar politiskt engagemang och intresse. Undersökningar visar också att kriget har betydligt lägre stöd bland yngre än äldre. Om detta pratade Felix Krawatzek från Centre for East European and International Studies i Berlin, som ändå påpekade svårigheterna med tillförlitliga data i kristider.

− Unga ryssar vill helt enkelt inte dö för en sak de inte tror på. Samtidigt har vi i tidigare studier sett hur det finns en frustation bland unga människor i Ryssland gentemot Europa som man upplever har övergett dem. De ser ett utopiskt samhälle, för vissa bara ett par mil bort, där livet kan vara mycket bättre. Men de är frustrerade och skulden läggs på europeisk politik, säger han.

Yngre generationer är mycket viktiga för Putin och Kreml och insatserna för att skapa engagemang har trappats upp. Inte minst genom skapandet av Young Army, en ungdomsorganisation finansierad av ryska försvarsministeriet.

− De har vuxit i antal medlemmar och de tycks till skillnad från tidigare försök faktiska tilltala yngre generationer. De använder ett mer ungdomligt språk, men frågan är om det är gammalt vin i nya flaskor eller om det faktiskt är något som kommer fastna hos en yngre befolkning, säger Felix Krawatzek.

Skapa legitimitet

Tydligt är att regimen i Kreml måste anstränga sig för att skapa legitimitet för möblering och kriget bland unga i Ryssland. Ett sätt har varit genom skolsystemet.

− Patriotiskt utbildning är inget nytt i sig, men vi ser ett skifte från civil patriotism där skolan skulle fostra självständiga medborgare som skulle bidra till en stark stat, mot en mer moralism och fokus på de traditionella värden som nämnts under samtalen här. Nu har detta utbildningssystem införts även i grundskolans tidiga år, för 6–7-åringar. Men för att det ska lyckas det krävs att föräldrarna involveras och med tanke på att deras föräldrar vuxit upp under 1990-talet, där frånvaron av traditionell patriotism var stark, så är frågan om det kommer att lyckas, säger han.

Frågan som utgjorde grunden för rundabordssamtalet var ”vart är Ryssland på väg”. Något tydligt svar på den frågan finns inte, oklarheten är för stor och det finns för många om och men. Vissa frågor kanske får sitt svar först i efterhand.