Detta är en utveckling som är särskilt aktuell i vårt närområde. I såväl före detta sovjetstater som i länder som Polen och Ungern har de demokratiska framstegen från 1990-talet brutits. I Europa har demokratiskt valda ledare bit för bit själva monterat ned det system som gav dem makten.

– Den utvecklingen har vi sett i Ungern sedan 2010 och i Polen sedan 2015 när partierna Fidesz respektive Lag och rättvisa tog en majoritet av platserna i de allmänna valen.

När demokratier utvärderas används bland annat pressfrihet, hur väl valsystemet fungerar och förekomsten av korruption som indikatorer. Men också om landet leds av populistiska partier som medvetet politiserar systemet för att kontrollera alla nivåer av samhället, vilket har skett i Ungern och Polen.

Utvecklingen kommer smygande

Hur kan detta hända i länder som mycket väl vet vad det innebär att leva i en diktatur? En anledning, menar Joakim Ekman, är att utvecklingen kommer smygande.

– Det går liksom inte att säga att ett visst beslut leder till att demokratin monteras ned. Om man ser saker som att pressfriheten börjat begränsas eller att det ges mer utrymme åt högerpopulistisk retorik kan man ana att processen har påbörjats, men då kan det vara svårt att dra i bromsen.

Under 1990-talet och 2000-talet kunde man se en hoppfull utveckling i de forna ”öststaterna”. Men demokratins utveckling har bara gått bra i vissa länder, i Baltikum och delar av Centraleuropa. Längre österut är demokratins framsteg mer tveksamma.

– Belarus är inte bättre än Ryssland. Ukraina och Georgien är länder där man har hoppats på att den demokratiska utvecklingen ska gå framåt, men de har aldrig rankats särskilt högt i olika demokratimätningar, fortsätter han.

Missnöje med EU och samhällskriser

Varför bröts den positiva trenden? Det finns flera förklaringar på den frågan.

Till stor del beror det på en besvikelse med EU. På 1990-talet fanns en förhoppning att den demokratiska utvecklingen skulle lösa sig bara genom att länder gick med i EU. När det visade sig att så var inte fallet skulle andra insatser för att stötta demokratin ha behövts. En annan förklaring enligt forskningen är att vanliga medborgare har blivit besvikna på EU-medlemskapet.

– EU-medlemskapet var förknippat med en tro på välstånd: snabb ekonomisk tillväxt och massor av arbetstillfällen. Det har funnits orealistiska förväntningar, säger Joakim Ekman.

De stora samhällskriserna på 2000-talet har också spelat in. Särskilt finanskrisen 2008 och flyktingkrisen 2015, där olika länder inte ville gå med på EU:s kvotsystem för omfördelning av flyktingar mellan EU:s medlemsländer. Missnöje med ekonomin och migrationspolitiken i kombination med en frustration över att EU upplevs komma med krav och regler uppifrån och vill styra i frågor som anses vara ländernas ensak att bestämma om, har inneburit en grogrund för partier som sedan har lett länder i en auktoritär riktning.

– Jag kan förstå att det upplevs som att EU kommer och styr och ställer. Det är inte en kritik av demokratin, men medborgarna – eller snarare populistiska partier – har blivit missnöjda med att EU har många detaljerade krav på hur dessa länder ska sköta sig. Framför allt när det gäller krav som rör värderingar och relaterade frågor, som skydd för minoriteter och flyktingfrågan, säger han.

Reaktionerna på EU:s krav ser dock inte likadana ut i alla länder utan det finns andra faktorer som spelar in. I Baltikum hade länderna lättare att anpassa sig än vad till exempel Ungern hade, där den politiska eliten tydligt har satt sig emot EU.

Kritiken av EU blandas ofta ihop med en kritik av demokratin. Men missnöjet rör främst mer konkreta saker.

– Det är inte demokratin i sig som ifrågasätts utan det finns snarare ett missnöje med det som kom med demokratins intåg, till exempel korruption, ekonomiska klyftor, ökad ojämlikhet, arbetslöshet, prisökningar, sämre villkor för pensionärer och upplevd osäkerhet, säger Joakim Ekman.

Demokratin i Ukraina

Vilka scenarion är troliga när det gäller den demokratiska utvecklingen i Ukraina, efter ett vapenstillestånd?

– Nu när kriget pågår har det diskuterats att ta in Ukraina i EU. Om det kommer att ske får vi se men det visar i alla fall hur man tänker. Till viss del är man beredd att ha överseende med att ta in länder som inte är väl fungerande demokratier, menar Joakim Ekman.

Den demokratiska utvecklingen i Ukraina beror givetvis på vad som händer den närmaste framtiden. Det finns starka aktörer som mest sannolikt kommer att fortsätta stödja landet. Men vilka motkrav kommer att ställas?

– Efter ett vapenstillestånd kommer troligen EU, USA och Storbritannien att pumpa in mycket pengar. Rimligtvis kommer de att ställa krav på förbättringar i de demokratiska systemen och stärkt pressfrihet. Ukraina kommer nog stiga i demokratimätningarna över tid, men det har varit till ett väldigt högt pris naturligtvis. Det är den föreställningen många har just nu, att Ukrainas utveckling kan se ut som Tysklands efter kriget, säger han.

Att vända den negativa trenden

Även om den aktuella trenden är att de auktoritära regimerna i världen blir fler och fler, är utvecklingen inte oåterkallelig.

– Mycket kan hända i vanliga val där partier med en mer liberal hållning kommer till makten. Då kan mycket av tidigare regeringars beslut ändras tillbaka. Även om det globala mönstret är mer och mer auktoritärt styrda stater så är det inte bara mörker. Vem vet, om 5–10 år kanske det är en ljusare bild, avslutar Joakim Ekman.