– Drottning Kristina satte Sverige på Europas kulturella karta och hon fick med sig hela riket, inte bara de områden som är inom dagens gränser. Jag vill se hur hennes inflytande såg ut i Baltikum, framför allt Estland och hur franska och italienska kulturideal via Kristina nått ditt, säger Stefano Fogelberg Rota, docent i litteraturvetenskap.

I ett nytt projekt tar han sig återigen an den fascinerande drottning Kristina. Efter att tidigare ha studerat hennes tid i Rom och intresse för hovbaletten i Sverige vänder han nu blicken mot Baltikum för att spåra hennes arv där. Hur spreds fransk och italiensk kultur i Östersjöområdet och hur anpassades Östersjöns miljö och samhälle för att ta emot nya kulturella influenser? Hur betydande var drottningens egna aktiva deltagande i denna spridning, var hon en kulturförmedlare och bro till södra delarna av Europa?

Trädgårdar, bibliotek och drama

För att svara på frågorna om hur kultur översattes, anpassades och togs emot kommer Stefano Fogelberg Rota utgå från tre fallstudier: den stora samlingen av utländsk litteratur i biblioteket på Skoklosters slott, trädgårdar i fransk och italiensk stil på slott och gods i Baltikum samt pastoraldramat “Pastor Fido” av Giovan Battista Guarini som översattes till svenska.

– Gällande trädgårdar så handlar det dels om utformning och hur man kunde anpassa odlingspraktiker från södra Europa till vårt nordiska klimat. Men det handlar inte bara om hur man konceptuellt tänker runt de trädgårdarna, utan också om beteendemönster och hur man i ett hovsammanhang beter sig på ett visst sätt, säger han.

Det ursprungliga som ideal

Under renässansen fanns bland adel och intellektuella ett stort intresse för idéen att dra sig tillbaka från stadens buller, leva nära naturen – det som sågs som det ursprungliga. Det är detta ideal som utforskas i den tredje fallstudien.

– Genom herdedramat får man fram en terminologi för att tänka runt konstruktionen av trädgården, de två delarna går hand i hand. Det är här jag sett luckor i forskning om drottning Kristina, som jag hoppas fylla. Man brukar inte alltför ofta sätta ihop de lärda aspekterna – biblioteken – med det som vi idag kallar skönlitterära – herdedramat. Det är en lite originell koppling, säger han och fortsätter:

– Hennes far, Gustav II Adolf, var visserligen viktig för Uppsala universitet så tankarna i sig var inte nya. Men hon hade en mer modern syn på kultur som något som utövas i samtal och inte bara att sitta i ett bibliotek och läsa. Det handlar lika mycket om hur man framträder. Det är ideal om syns när man talar, agerar och skriver, säger Stefano Fogelberg Rota.

Historia sätter samtiden i perspektiv

Genom att blicka tillbaka hoppas han att man kan sätta perspektiv på den tid vi lever i nu, att allt inte behöver se ut som det gör just nu.

– Jag brukar säga till mina studenter att vi inte är höjden av civilisation, på vissa sätt hade man kanske nått längre på drottning Kristinas tid när det gäller till exempel tolerans. Historien kan lära oss att det går att röra sig, att det går att ta in inflytande utifrån och att utvecklingen kan gå framåt och bakåt.

Stefano Fogelberg Rota är litteraturvetare och har särskilt intresserat sig för tidig modern kulturhistoria och litterära nätverk, det vill säga renässansen och barocken. Tidigare har han bland annat studerat drottning Kristinas kulturella mecenatskap i Rom, reselitteratur under Frihetstiden och guideböckernas utveckling. Projektet Baltic Queen: Christina’s Legacy in the Baltic area during the Swedish Great Power Era är ett av 16 forskningsprojekt som beviljats medel från Östersjöstiftelsen 2024. Länk till annan webbplats.