I avhandlingen Pedagogiska representationer av ondska i förskolan har Kristina Pautkina, doktorand i pedagogik, undersökt hur fenomen som grymhet och lidande – sammanfattade som ondska – representeras i förskolan. Avhandlingen bygger på intervjuer med elva förskolepedagoger samt en analys av barnböcker där ondska gestaltas med berättelser och symboler.

Svåra frågor omtolkas till värdegrundsfrågor

Resultaten visar att pedagogerna sällan använder ordet ondska. I stället försöker de förklara svåra erfarenheter för barn genom att utgå från trygghet, empati och förskolans värdegrund. Detta beskrivs som ett sätt att skydda barn från det som uppfattas som överväldigande – ett sätt att bevara en positiv grundsyn på världen. Pedagoger ser förskolan som en trygg plats och håller det svåra och mörka borta, och undviker språk som uttrycker skuld eller negativa moraliska omdömen.

– I många fall är man mån om att starka fördömande begrepp inte börjar associeras med enskilda barn. Ibland handlar det såklart om att skydda barnen från det som inte anses passande, eller det som kan göra dem illa. Det kan även röra sig om en ovilja att krocka i värderingar med vårdnadshavare eller sina egna kollegor, säger Kristina Pautkina.

Barnböcker skapar utrymme för mörka erfarenheter

Barnböckerna som studeras i avhandlingens andra del ger däremot en annan bild. Där skildras ondska med berättelser om en fientlig värld, moraliska gråzoner och teman som död och förlust. Klassiska och moderna sagor låter barn möta svåra känslor indirekt och symboliskt på ett meningsfullt sätt, med utrymme för existentiella reflektioner.

– Litteraturen placerar samtalet om ondska i en fiktiv värld, inte den gemensamma sociala världen vi lever i. Den gör det möjligt att utforska mörkret på ett friare sätt, eftersom landskapet blir abstrakt, samtidigt som det symboliska språket kan tala starkt till ett barn, säger Kristina Pautkina.

Centralt pedagogiskt dilemma

Kontrasten visar att det finns ett centralt pedagogiskt dilemma: balansen mellan att å ena sidan vilja skydda barn, och å andra sidan ge dem ett språk för att förstå verkligheten och skapa mening kring grymhet och lidande.

– Att helt undvika mörka ämnen kan göra det svårare för barn att bearbeta sådant de möter i vardagen, som konflikter, sjukdom eller otäcka nyheter i media. Men att tala alltför direkt om existentiellt påfrestande frågor kräver en varsamhet som förskolan, med goda skäl, värnar, säger Kristina Pautkina.