Ny avhandling: ”Utrikespolitik uppstår inte i ett vakuum”
Hur såg den svenska utrikespolitiken ut i Östersjöregionen under och mellan de båda världskrigen? Det undersöker Oscar Nygren i sin avhandling i historia.
– Tidigare forskning har främst studerat den svenska officiella utrikespolitiken från första till slutet av andra världskriget, men jag ville också undersöka debattlinjer och opinionsbildning på ett bredare plan. Det svenska utrikespolitiska tänkandet visade sig vara mer mångsidigt och varierat än vad jag trodde, säger Oscar Nygren, fil dr i historia vid Institutionen för historia och samtidsstudier.
I sin avhandling ”Östersjöfrågan. En studie av svenskt internationellt tänkande 1914–1945” undersöker han hur Sveriges utrikespolitiska engagemang såg ut i Östersjöregionen under åren mellan de båda världskrigen.
– Om man är intresserad av internationella relationer och svensk utrikespolitik så är det här en fascinerande tid, säger Oscar Nygren.
I avhandlingen lyfter han fram vilken betydelse Östersjöregionen har haft för Sverige när det gäller utrikespolitiken under de aktuella decennierna.
– I geopolitiken brukar man säga att en stat får sitt politiska värde bestämt av sina grannar, för Sverige har Östersjön och angränsande stater helt naturligt haft en helt avgörande betydelse för hur Sveriges position i regionen skulle förstås.
Oscar Nygren, fil dr i historia. Foto: Kristina Sahlén
Brygga eller barriär?
Under vissa tider, visar han i studien, har Östersjön fungerat som en brygga i regionen och varit en viktig yta för kontakter och handel med olika länder. Under andra perioder sågs Östersjön tvärtom som en barriär och användes för att markera distans till hotfulla stater.
– Maktbalansen i regionen var i ständig förändring. Den svenska utrikespolitiken formades av olika debatter om hur Sverige skulle förhålla sig till krigens och fredstidens olika motparter, som Tyskland och Ryssland, senare Sovjetunionen. Men debatterna handlade också om synen på vilka stater och aktörer som skulle ingå i den svenska intressesfären, som Finland och de baltiska staterna, säger Oscar Nygren.
%20Riksdagsledam%C3%B6ter%20Lejonbacken%201939%20Foto%20Digitala%20stadsmuseet.jpg)
Riksdagsmän på Lejonbacken på väg till den så kallade urtima riksdagens öppnande i rikssalen på Stockholms slott 1939. En urtima riksdag var ett uttryck som användes om de riksdagar som sammankallades utöver ordinarie sammanträden, som till exempel vid andra världskrigets utbrott. Foto: Fotograf okänd/Aftonbladet/Digitala Stadsmuseet i Stockholm
Debattartiklar och dagböcker viktiga källor
Förutom att studera officiella dokument från UD har Oscar Nygren också utgått från källor som tidningsartiklar, debattartiklar, personarkiv och dagböcker. Aktörerna som studeras kommer inte bara från politiken utan verkade inom akademin, folkrörelserna och näringslivet.
– Utrikespolitik uppstår inte i ett vakuum utan påverkas av de dialoger och den opinion som finns i samhället.
I studien visar han till exempel att det fanns Tysklandsvänner i alla läger under första världskriget. Debatterna var ofta politiskt gränsöverskridande och kunde inte alltid kunde sorteras in i höger eller vänster.
En återkommande strävan genom åren för den svenska utrikespolitiken var också att arbeta för nordisk samling.
– I tider av kris har Sverige velat fokusera på Norden, det ser vi även i dag.
Sverige lyftes fram som föredöme
Ett annat drag i den svenska utrikespolitiken var idén om att lyfta fram Sverige som ett föredöme i världen, han kallar det en form av ”sublimerad expansionism”, ett slags soft power, ett sätt att utöva mjuk makt.
– I brist på militärt och ekonomiskt inflytande tog Sverige till andra grepp för att främja utrikespolitiska relationer. Det var en föreställning om hur Sverige skulle kunna agera moraliskt föredöme i världen, där landets inre kvaliteter skulle ge internationell status, säger Oscar Nygren.
Sidinformation
- Sidan är uppdaterad
- 2026-01-21
- Avsändare
- Kommunikationsavdelningen