Ett nedkopplat liv i obestämbart limbo

– Smartmobiler är förbjudna på förvaren, enligt Migrationsverket är det en nödvändig åtgärd för att skydda andra frihetsberövade migranters integritet, så att inte fotografering och ljudupptagning kan ske.

Frihetsberövade migranter har däremot rätt att hålla kontakten med omvärlden, förklarar hon, och därför får de tillgång till en knapptelefon utan kamera och internet. För att surfa på internet används datorer i ett gemensamt rum och i tv-rummen finns även radio och böcker. Det dagliga livet i förvaren präglas också av övervakningsteknik.

– Avsaknaden av en smartmobil innebär framför allt att uppkopplingen med omvärlden blir ganska sporadisk och inte kan ske spontant. Konsekvensen för den frihetsberövade migranten är att det blir svårt att upprätthålla relationer – som ofta är transnationella. Kommunikationen måste organiseras, till exempel genom att ordna specifika tider för videosamtal eller genom att använda andra plattformar som är tillgängliga via en dator.

Institutionaliserad väntan

Andra konsekvenser, förklarar Miriana Cascone, är att upplevelsen av exkludering och isolering förstärks. Migranterna kan varken delta fysiskt eller digitalt i världen utanför, vilket ger en känsla av hjälplöshet, något som ytterligare förvärras av det tillstånd av obestämbart limbo i vilket de befinner sig. Hon kallar det en form av institutionaliserad väntan, som drivs fram av den teknik som är tillåten, och den som är frånvarande.

– Något som också framträdde i studien var de frihetsberövade migranternas förmåga att återbekanta sig med äldre medieteknik och metoder, även om de inte vill göra det, och att de hittade kreativa lösningar för att hålla sig uppkopplade, säger Miriana Cascone.

Hon hoppas att studien kan belysa hur systemet med förvar fungerar och hur det påverkar människors dagliga liv.

– Med tanke på att det inte finns så många studier i ämnet kände jag att det var nödvändigt att öppna upp en diskussion om detta, säger hon.