Så försvann den öppna drogscenen från Maltesholmstorget
När polisen i slutet av 2025 slog fast att den öppna drogscenen vid Maltesholmstorget i Hässelby strand hade upphört var det resultatet av ett lokalt trygghetsarbete som pågått i drygt två år. Arbetet har utvärderats av Jonas Lindström, fil.dr i sociologi och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola.
– Det är ju inte ett platsproblem i sig, utan samhällsproblem som blir synliga på en plats. I det här fallet Maltesholmstorget vid Hässelby strand, säger Jonas Lindström.
Under åren 2021 till 2023 blev den öppna narkotikahandeln allt mer synlig runt torget i nordvästra Stockholm. Samtidigt pekades Hässelby strand ut som ett utsatt stadsdelsområde. För att bryta utvecklingen inleddes ett samarbete mellan stadsdelsförvaltningen, polisen och Stockholms stads trafikkontor.
– Även om vi har att göra med samhällsproblem så måste det förebyggande arbetet ta sin utgångspunkt lokalt, säger han.
Ett lugnt torg som blev en hot spot
Maltesholmstorget skiljer sig från många andra platser som förknippas med otrygghet. Det är ett litet och tydligt avgränsat torg vid slutstationen på den gröna tunnelbanelinjen, omgivet av bostäder, en mataffär, en kyrka och ett fåtal verksamheter.
– Det som var intressant med Maltesholmstorget är att det är en förhållandevis lugn och anonym plats, särskilt jämfört med det närliggande Hässelby torg och Vällingby centrum, säger Jonas Lindström.
Just anonymiteten bidrog till att den öppna drogscenen kunde växa fram. Samtidigt gjorde den platsens begränsade storlek och tydliga struktur möjlig att arbeta med genom riktade insatser.
Enligt utvärderingen handlar öppna drogscener om geografiskt avgränsade platser där bruk och försäljning sker öppet och där otrygghet skapas för både boende och förbipasserande.
Tydlig styrning och gemensamt ansvar
En avgörande framgångsfaktor var att arbetet tidigt fick en tydlig organisation och ett gemensamt mål.
– Det fanns från början en tydlig prioritering. Den öppna drogscenen skulle bort, säger Jonas Lindström.
I stället för att drivas som ett tillfälligt projekt byggdes arbetet in i ordinarie strukturer. Trygghetssamordnaren i Hässelby Vällingby blev projektledare och kommunpolisen biträdande projektledare. En styrgrupp på ledningsnivå och en operativ projektgrupp som träffades regelbundet gav både stabilitet och tempo.
Att samverkan fungerade är dock inget man ska ta för givet.
– Det som var en smula överraskande var hur smidigt samarbetet faktiskt fungerade. Alla jobbade mot samma mål och det fanns inga tendenser till revirtänkande, som det annars lätt kan bli. Samverkan kan ju bli en klyscha, men här blev det mycket verkstad och lite snack, säger han.
Polisiärt och socialt arbete i samma helhet
Arbetet vid Maltesholmstorget bedrevs utifrån tre parallella spår. Ett fysiskt, ett socialt och ett kommunikativt. Det fysiska handlade om belysning, siktlinjer, kameror samt förändringar av trafik och parkering. Det sociala arbetet riktades framför allt mot barn och unga, med skolor, fältverksamhet och socialtjänst som centrala aktörer. Det kommunikativa spåret handlade om dialog med boende och lokala verksamheter.
Samtidigt var poängen inte att hålla isär dessa delar. I stället utgick arbetet från att trygghet alltid är både en polisiär och en social fråga. Det gjorde att fysiska åtgärder, polisens arbete och sociala insatser hela tiden kopplades ihop och förstärkte varandra, snarare än att bedrivas var för sig.
I utvärderingen beskrivs detta som en möjlig Hässelbymetod, där trygghetsarbetet inte delas upp i separata spår utan hålls samman i praktiken. På så sätt blir frågan inte om arbetet är polisiärt eller socialt, utan hur olika insatser tillsammans kan bidra till att förändra en plats över tid.
Lärdomar för andra platser
När Hässelby strand i december 2025 ströks från polisens lista över utsatta områden blev det ett tydligt kvitto på att arbetet haft effekt. Samtidigt betonar utvärderingen att framgången inte ska förenklas.
– Från början behöver man ha en tydlig organisation och styrning, helst inom ordinarie förvaltning. Det krävs långsiktighet och tålamod. När det kärvar får man inte ge upp. Det finns ingen quick fix, säger Jonas Lindström.
En annan central lärdom är delaktighet.
– Det kanske allra viktigaste är att boende, näringsidkare och andra lokala aktörer känner sig delaktiga i både de fysiska och sociala förändringsarbetena.
Ett arbete som måste hållas levande
I utvärderingen varnar Jonas Lindström för att släppa fokus för tidigt. När positiva resultat börjar synas behöver arbetet snarare växlas upp. För att resultaten ska hålla över tid krävs stabila strukturer som inte är sårbara för personalbyten, och resurser som möjliggör långsiktighet.
– Saker och ting måste få kosta. Om vi satsar på lokalt förebyggande arbete i dag blir det sannolikt billigare i morgon, säger han.
Sidinformation
- Sidan är uppdaterad
- 2026-04-29
- Avsändare
- Kommunikationsavdelningen