Ny bok om Hannah Arendt: ”Hon kan hjälpa oss att bättre orientera oss i världen”

– Det finns faktiskt ingen annan politisk teoretiker som jag läser lika gärna som Hannah Arendt. Jag håller inte alltid med i hennes utgångspunkter och slutsatser, men texterna får mig som läsare att tänka vidare på egen hand, säger han och lägger till:

– Sedan hade hon ett ovanligt fascinerande liv, från uppväxten och studieåren i Tyskland, via några exilår i Frankrike under 1930-talet och sedan vidare till USA under tidigt 1940-tal. Där levde hon sedan fram till sin död 1975.

Tvingades fly från Tyskland

Hannah Arendt föddes i dåvarande tyska Königsberg, numera Kaliningrad, och växte upp i en sekulariserad judisk familj. Hon studerade filosofi på universitetet och tvingades fly från Tyskland under 1930-talet på grund av nazismen. Hennes stora genombrott som författare kom med Totalitarismens ursprung 1951 där hon undersöker hur nazismen och stalinismen kunnat växa fram.

Anders Burman kom i kontakt med Hannah Arendt under sin studietid i Göteborg på 1990-talet, berättar han, men det var först långt senare som han började läsa henne på allvar.

– Tillsammans med Ulrika Björk, filosof på Södertörns högskola, arrangerade jag ett symposium om Arendt 2010, som sedan blev en antologi. Efter det har jag ständigt återkommit till hennes tänkande – läst och översatt texter, redigerat antologier, skrivit egna texter, varit med på olika samtal, symposier och konferenser, och hållit kurser. Bland annat har jag flera gånger haft en idéhistorisk klassikerläsningskurs om Arendts bok Människans villkor.

I Människans villkor från 1958 diskuterar Arendt vad det är som utmärker människans olika former av grundläggande aktiviteter, som hon definierar som arbete, tillverkning och handlande – där människans handlande lyfts fram som det som gör människan till en politisk varelse. Anders Burman förklarar i sin bok hur Arendt tänker: ”Med handlandet och politiken kan något nytt föras in i världen, något som bryter med såväl arbetets kretsloppslogik som tillverkningens instrumentalitet.”

Hennes bok Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem, som gavs ut på engelska 1963, är kanske den mest kända, och även den mest omdiskuterade. Boken handlar om rättegången mot SS-officeren Adolf Eichmann, en av nyckelpersonerna bakom deportationerna av miljontals judar till koncentrations- och förintelselägren under andra världskriget. Arendt har kritiserats bland annat för att hon med uttrycket ”den banala ondskan” förminskar Eichmanns och nazisternas brott.

Vad menade Arendt med begreppet ”den banala ondskan”?

– I början av 1960-talet ställdes Adolf Eichmann inför rätta i Jerusalem. Arendt följde rättegången på plats och skrev en artikelserie om den, som sedan gjordes om till boken Den banala ondskan. Trots brottens oerhörda omfattning såg Arendt i Eichmann inget sadistiskt monster eller ens någon fanatisk ideolog, utan en förvånansvärt alldaglig, lydig, karriärsinriktad byråkrat som lät sig styras av systemets logik, utan att reflektera över konsekvenserna. Just där, menade Arendt, låg ondskans kärna: i frånvaron av eget tänkande.

Vilken bok av Arendt tycker du är intressantast?

– Jo, det är ändå Människans villkor – det är åtminstone den filosofiskt rikaste boken. Men hon skrev också många andra spännande böcker, från doktorsavhandlingen om Augustinus kärleksbegrepp till vad vi egentligen gör när vi tänker.

På vilket sätt kan hon vara angelägen i dag?

– Undertiteln till min bok är ”Politiskt tänkande i mörka tider”. Det var så Arendt själv karakteriserade sin samtid. Hon präglades av erfarenheterna från andra världskriget: totalitarismen, förintelsen, atombomben. Även vi lever i vissa avseenden i mörka politiska tider och jag tror att Arendt kan hjälpa oss att bättre orientera oss i världen.

För den som inte har läst Arendt tidigare, rekommenderar Anders Burman Mellan det förflutna och framtiden. Det är en samling essäer som hon själv beskrev som övningar i politiskt tänkande.

– De handlar om allt från kultur och pedagogik till frihet och auktoritet. Här bjuder Arendt verkligen in läsaren till att reflektera vidare på egen hand. Ja, det är riktigt tankestimulerande läsning, och fortfarande väldigt intressant och relevant för att förstå vår egen samtid. säger Anders Burman.