Ny avhandling: Drömmen om det nya Moskva

– Det här är en dröm om hur världen skulle bli efter kalla krigets slut. Om vad Ryssland skulle bli, och om relationen mellan Ryssland och väst. Mina studier visar också hur den drömmen började spricka långt innan den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022, säger Karin Larsson.

Fokus i studien ligger på hur Moskvas modernisering visades upp i utställningar, filmer och presentationer riktade mot en internationell publik, snarare än hur staden faktiskt såg ut i praktiken.

En vision om framtiden

Under 2010-talet presenterades satsningar på offentlig miljö, arkitektur och digital teknik som tecken på en ny tid. Begreppet "den smarta staden" var centralt: digital teknik beskrevs som något som kunde förenkla vardagen och göra staden mer sammanhängande.

– Det fanns en föreställning om programmerbara städer, global rörlighet och ett bekvämt stadsliv. Men arkitekturen var också en viktig del av förnyelsen av Moskva och användes som ett sätt för att visa upp en framtid som ännu inte fanns men antogs vara nära förestående, säger hon.

Visionerna om det nya Moskva var inte bara något som skapades av ryska aktörer. Karin Larsson visar hur också västerländska arkitekter och institutioner deltog i projekt och tävlingar. På så sätt bidrog även de till att etablera Moskva som en del av en internationell stadsutvecklingsrörelse.

En förändrad berättelse

Genom att följa bland annat Rysslands deltagande i arkitekturbiennalen i Venedig över tid ser Karin Larsson hur sättet att visa upp Moskva gradvis skiftade.

– Retoriken går från att handla om öppenhet till att i högre grad betona hot och behovet av att skydda ryskt kulturarv, säger hon.

Trots den förskjutningen fortsatte många internationella samarbeten. Västerländska arkitekter deltog i tävlingar, drev projekt och tycktes utgå från att engagemanget i sig skulle förändra Vladimir Putins Ryssland i en mer öppen riktning.

– Man tycks ta för givet att Ryssland måste bli någonting annorlunda, och att det blir det bara genom att vi verkar där, säger Karin Larsson.

Ett kollektivt förbiseende

Investeringarna i det nya Moskva var inte bara ett ryskt projekt. Karin Larsson visar hur västerländska arkitekter, institutioner och medier bidrog till att bygga upp bilden av ett modernt och öppet Ryssland, samtidigt som Putinregimens alltmer auktoritära utveckling pågick öppet under hela perioden.

– På vilket sätt har aktörer i väst bidragit till att göra Ryssland till vad det är? På vilket sätt har vi i väst sett mellan fingrarna? frågar hon.

Avhandlingen är därmed inte bara en studie av Moskvas arkitektur, utan ett bidrag till förståelsen av hur väst förhöll sig till Ryssland under 2010-talet och vilka frågor vi behöver ställa oss inför framtiden.

– Alla som har ett historiserande ärende vill väl att man ska lära sig något av historien framåt, avslutar Karin Larsson.