Vad krävs för att civilsamhället ska lyckas bidra till förändring av politiken?

I artikeln ”Att demonstrera vid tangentbordet duger inte Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.” (DN Debatt 2026-02-24) skriver Noomi Weinryb, docent vid Södertörns högskola, och Livia Johannesson Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., docent vid Göteborgs universitet, om svensk migrationspolitik och civilsamhällets roll i den.

Artikeln bygger bland annat på två rapporter av artikelförfattarna som handlar om de civilsamhällsorganisationer som tillsammans drev kampanjerna Flyktingamnesti 2005 och Påskuppropet 2004-2005, och det civilsamhällsengagemang som ägde rum åren 2015-2018 till förmån för ensamkommande ungdomar. Rapporterna består av utskrifter från samtal som forskarna höll med några av dem som drev kampanjerna och som var engagerade i frågorna.

Samtalen kretsade bland annat kring frågor som: Vilka kampanjstrategier är framgångsrika för att få politiker att lyssna? Hur stor roll spelar den allmänna politiska debatten för vilka kampanjkrav som lyckas? Vilken roll spelar mediers bevakning och informationskanaler för civilsamhällets organisering och politiska påverkansmöjligheter?

Två vittnesseminarier

Civilsamhället och asylpolitiken, del 1: Vittnesseminarium om Påskuppropet och Flyktingamnesti 2005 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. innehåller utskriften av ett tre timmar långt vittnesseminarium. Under seminariet diskuterade och berättade sex företrädare för de civilsamhällsorganisationer som tillsammans drev kampanjerna om sitt arbete.

Dessutom diskuterades frågor om hur kampanjerna arbetade för att påverka politiken och det offentliga samtalet, vad som bidrog till amnestikravens genomslagskraft och vilka lärdomar dagens civilsamhälle kan dra av dessa kampanjers arbete.

Civilsamhället och asylpolitiken, del 2: Vittnesseminarium om civilsamhällets engagemang för uppehållstillstånd för ensamkommande flyktingungdomar, 2015-2018 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. innehåller också en utskrift av ett vittnesseminarium.

Vid seminariet vittnade sex representanter från olika delar av civilsamhället om sitt engagemang för de ensamkommande ungdomarna och om händelseförloppet som ledde till stiftandet av den tillfälliga gymnasielagen. Sociala mediers roll för civilsamhällets organisering under den aktuella perioden diskuterades också.

Deltagarna tog upp hur civilsamhället organiserat sig för att fler ensamkommande ungdomar skulle få uppehållstillstånd, mot vem påverkansarbetet riktades, vad vittnena trodde bidragit till kampanjernas genomslagskraft och vilka utmaningar som funnits.

Ett vittnesseminarium är en seminarieform som har utvecklats inom samtidshistorisk forskning för att dokumentera historiska händelser som annars skulle riskera att glömmas bort. Seminarieformen syftar till att skapa förutsättningar för människor som deltagit eller bevittnat viktiga skeenden och händelser att tillsammans minnas och skapa en kollektiv berättelse om dessa händelser.

De två rapporterna publicerades i Förvaltningsakademins skriftserie.