.webp)
Enheten för högskolepedagogisk utveckling
Enheten för högskolepedagogisk utveckling syftar till att utveckla kvaliteten på undervisningen och lärandet på Södertörns högskola. Vi vänder oss till lärare och forskare men också till administrativ personal som kan och vill arbeta med pedagogisk kvalitetsutveckling.
Enheten för högskolepedagogisk utveckling erbjuder ett utbud av öppna kurser och workshoppar, men också konsultativt och anpassat stöd till lärare och program- och/eller ämnesmiljöer vid högskolan. Externa deltagare är varmt välkomna till kurser och workshoppar, och antas i mån av plats.
Arbetet utgår från aktuella högskolepedagogiska frågor och vi strävar efter ett samspel mellan teori och praktik. Förutom kurser och anpassat stöd har enheten i uppdrag att stödja högskolepedagogisk forskning och lärares pedagogiska meritering. Vid enheten arbetar en grupp lärare som är inlånade från högskolans olika ämnesmiljöer och institutioner.
Enheten är också sammankallande för högskolans digitaliseringsnod, som syftar till att stödja och stimulera den digitala utvecklingen av undervisning på Södertörns högskola. Noden ska stärka kontakterna mellan olika utbildningsmiljöer och stödfunktionerna för utbildning och digitalisering, däribland bibliotekets funktioner för IKT-stöd och medieproduktion. Arbetet ska liksom den ordinarie verksamheten utgå från lärarnas behov, frågor och intressen. Noden arbetar gärna direkt mot ämnesmiljöer eller arbetslag, men arrangerar också workshoppar och kurser. Dessa annonseras inom enhetens ordinarie utbud.
Se aktuellt utbud genom att klicka på den svarta boxen nedan. Länk till anmälan för respektive kurs och workshop finns i anslutning till beskrivningarna av de olika arrangemangen. Varmt välkommen!
Kontakt: hp@sh.se
Vår egen skriftserie
Utvecklingsenheten för högskolepedagogik och bildning har en egen skriftserie, Södertörn Studies in Higher Education. Redaktör för skriftserien är Anders Burman.
Böckerna finns att köpa från nätbokhandlarna http://www.adlibris.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller http://www.bokus.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..
I rörelse: Estetiska erfarenheter i pedagogiska sammanhang
Den estetiska erfarenheten, som startar – men inte slutar – med konsten, är en erfarenhet som motiverar, engagerar och stimulerar. Den sätter oss i rörelse, får oss att utmana gränser och vända upp och ner på våra invanda föreställningar. Det som undersöks i den här antologin är hur man kan förstå relationen mellan sådana estetiska erfarenheter och den pedagogiska verksamheten vid bland annat skolor och universitet. Vart och ett av de femton bidragen – skrivna av både praktiker och teoretiker – lyfter på sitt eget sätt fram den estetiska erfarenhetens villkor, problem och potential i olika pedagogiska sammanhang. Med en stor variation av utgångspunkter och slutsatser bildar texterna en mångfacetterad helhet som får läsaren att reflektera vidare på egen hand om vad konst och estetiska erfarenheter inte bara är utan vad de faktiskt kan göra.
Redaktör: Anders Burman, Petra Lundberg Bouquelon
Det räcker om de förstår den
En studie av lärares och elevers uppfattningar om multiplikation och multiplikationstabellen.
För att bygga upp en matematikundervisning som utgår från aktuell forskning och skolans behov, krävs en hållbar lärarutbildning. Eftersom lärarutbildningen måste utgå från studenternas aktuella kunskaper i matematik, blir en central fråga hur de tillägnat sig sina kunskaper och uppfattningar. Mot denna bakgrund har vi genomfört en studie med fokus på multiplikation och dess invers division. Studien har i huvudsak genomförts i årskurserna 3 och 5.
Studien visar att undervisningen om multiplikation i årskurs 3 enbart handlar om upprepad addition. Undervisningen om multiplikationstabellen handlar inte om mönster i multiplikationstabellen utan enbart om att göra så kallade ”hopp” i tabellen. Detta gör det svårt för eleverna att senare förstå begrepp och mönster som är grundläggande för att kunna generalisera sina kunskaper till nya talområden och för att förstå den grundläggande algebran. Vi menar, att detta leder till problem som vi under senare år kunnat iaktta bland våra lärarstudenter.
Redaktör: Natalia Karlsson; Wiggo Kilborn
Klicka här för att komma till sidan för nedladdning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..
Studenters skrivande
För att lyckas i sina studier behöver studenter använda skrivande på flera olika sätt. Den här boken lyfter fram undervisningens betydelse och möjligheter att ge studenter bra förutsättningar för att lyckas med skrivandet. Utgångspunkten är att studenter både behöver skriva mycket och få genomtänkt och explicit skrivundervisning för att bli bra på att skriva. Fokus ligger på skrivande och skrivundervisning i humaniora och samhällsvetenskap.
Här diskuterar författarna, som alla är verksamma vid Södertörns högskola som lärare och forskare, skrivande och skrivundervisning utifrån sina respektive perspektiv. Boken innehåller både teoretiska skrivdidaktiska resonemang och praktiska exempel på skrivuppgifter och lektionsupplägg.
Redaktör: Anna Malmbjer
Att lära en företagsekonom att tänka
Här beskriver åtta högskolelärare i företagsekonomi egenupplevda undervisningssituationer utifrån vilka de, med hjälp av pedagogiska och filosofiska teorier, undersöker och reflekterar över sin praktiska kunskap.
Vad kan dessa lärares redogörelser och reflektioner säga oss om universitetslärarens arbetssituation? Hur gör de för att lösa de problematiska situationer som uppstår? Hur kommer det sig att de lyckas få studenter med vitt skilda förväntningar, varierande bakgrunder och förutsättningar och med olika grader av motivation, att lära sig nya sätt att tänka och att med tiden utvecklas till självständiga yrkesutövare?
Redaktörer: Jonna Hjertström Lappalainen, Ann-Sofie Köping Olsson & Tommy Larsson Segerlind
Dewey och den reflekterade erfarenheten
John Dewey om demokrati, utbildning och tänkande
Amerikanen John Dewey är inte bara en betydelsefull filosof, utan framför allt är han en av det senaste århundradets allra mest inflytelserika pedagogiska tänkare. Även om hans omfattande författarskap inbegriper studier inom praktiskt taget samtliga filosofiska subdiscipliner var det inom det pedagogiska fältet han gjorde sina mest epokgörande insatser.
Denna antologi består av elva artiklar som ur olika idéhistoriska, filosofiska och pedagogiska perspektiv behandlar Deweys idéer om demokrati, utbildning och tänkande. Sammantaget vittnar bidragen om både djupet och bredden i Deweys tänkande, liksom om hans stora aktualitet för dagens svenska utbildningsväsende. Han är en tänkare som fortfarande provocerar och utmanar.
Medverkande författare är Ingrid Carlgren, Tomas Englund, Erik Hjulström, Anne-Marie Körling, Jonna Hjertström Lappalainen, Niclas Månsson, Eva Schwarz, Carl Anders Säfström, Ninni Wahlström, David Östlund, Leif Östman samt bokens redaktör Anders Burman.
Att växa som människa
Om bildningens traditioner och praktiker
När utbildning numera diskuteras görs det vanligtvis i termer av nytta, effektivitet och mätbara resultat. Det innebär en utmaning för de gamla bildningsidealen som handlar om att växa som människa, om att utvecklas som medborgare, om akademisk frihet och ett nära samband mellan forskning och utbildning. En central fråga är hur bildning och kritiskt tänkande kan återradikaliseras och vidareutvecklas. I denna antologi finns många uppslag, reflektioner och resonemang om hur detta låter sig göras.
Flera av bokens artiklar tar sig an frågan om hur bildning och utbildning kan kombineras och hur bildande undervisning kan utformas i praktiken. Här finns också fördjupande bidrag om själva bildningsbegreppet, om olika bildningstraditioner liksom exempel på hur en människas bildningsgång rent konkret kan se ut.
Medverkande författare är Helen Avery, Henrik Bohlin, Inga Bostad, Anders Burman, Karin Grönvall, Bernt Gustavsson, John Hasselberg, Jan Hjalmarsson, Sven-Eric Liedman, Petra Lundberg Bouquelon, Lars Løvlie, Gorana Ognjenovic, Per Svensson, Erik Tängerstad, Monne Wihlborg och Pelle Åberg.
Redaktör: Anders Burman
Konst och lärande
Essäer om estetiska lärprocesser
Estetiska lärprocesser har under senare år etablerats som ett akademiskt fält och ett ämnesområde inom framför allt landets lärarutbildningar. Det handlar om hur estetiska uttrycksformer kan användas i undervisningen och hur det estetiska på olika sätt finns närvarande i alla skolans ämnen, det vill säga inte bara de som traditionellt brukar betecknas som estetiska (bild, musik och slöjd) utan också matematik, svenska, historia, geografi och så vidare. Det finns en estetisk dimension i allt vad vi gör och därmed även i allt lärande.
Om hur man närmare bestämt bör förstå estetiska lärprocesser finns det emellertid ingen konsensus. Att man kan ta sig an begreppet och fenomenet estetiska lärprocesser på en mängd olika sätt framkommer av de essäer som samlats i denna antologi. Här erbjuds en lång rad ingångar till hur estetiska lärprocesser kan förstås och utvecklas i den pedagogiska praktiken. Bokens författare, som alla på ett eller annat sätt arbetar med estetiska lärprocesser, delar här med sig av sina erfarenheter och reflektioner kring vad sådana lärprocesser kan innebära i både teori och praktik.
Redaktör: Anders Burman
Tradition och praxis i högre utbildning. Tolv ämnesdidaktiska studier
I denna bok undersöker lärare vid Södertörns högskola tradition och praxis inom undervisningen i tio ämnen: arkeologi, filosofi, företagsekonomi, genusvetenskap, geografi, historia, idéhistoria, journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap samt musikutbildning. Vissa av bidragsgivarna har valt att göra en bred översikt av det egna ämnets pedagogiska utveckling medan andra har fördjupat sig i ett visst problem. Några har intervjuat sina kolleger, andra redogör för pedagogiska utvecklingsprojekt och åter andra tar avstamp i egna reflektioner och tidigare litteratur på området, Gemensamt är att samtliga utgår från ett historiskt perspektiv och att tyngdpunkten ligger på didaktiska frågor om den konkreta undervisningens innehåll och utformning.
Sammantaget ger de tolv bidragen en fördjupad förståelse av varför högskolepedagogiken idag ser ut som den gör samtidigt som det öppnar upp för alternativa pedagogiska förhållningssätt och praktiker. Genom att studera det som har varit får vi perspektiv på det som är och i bästa fall också redskap för att tänka nya tankar om hur det skulle kunna vara i stället.
Redaktörer: Anders Burman, Ana Graviz & Johan Rönnby
Våga veta! Om bildningens möjligheter i massutbildningens tidevarv
Fler människor än någonsin studerar idag vidare på eftergymnasial nivå, och den utbildning som ges – och som studenterna själva efterfrågar – motiveras allt oftare i ekonomiska termer, som ett medel för individuella karriärer och nationell ekonomisk tillväxt. Det är i hög grad som en reaktion mot den utvecklingen som de senaste årens nyväckta intresse för bildningsfrågor kan ses.
Är bildning fortfarande ett meningsfullt och användbart begrepp? Går det i massutbildningens tidevarv att utforma högre utbildningar som också öppnar upp för studenternas egna bildningsprocesser? Frågor som dessa står i fokus i denna bok som innehåller bidrag skrivna av Henrik Bohlin, Anders Burman, Anna Petronella Fredlund, Jonna Hjertström Lappalainen, Ingela Josefson, Merete Mazzarella, Eva Schwarz och Lisa Öberg.
Redaktör: Anders Burman
Avsikten med systemet för pedagogisk meritering är att synliggöra pedagogisk kompetens, arbeta strukturerat med pedagogisk skicklighet samt stimulera och ge incitament till högskolans lärare till pedagogiskt utvecklingsarbete. Ansökan hanteras av högskolans meriteringskommitté Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., som informerar om ansökningsprocessen och kraven för ansökan.
Ett krav för att få bli prövad är minst 15 poäng högskolepedagogisk utbildning (enligt en överenskommelse mellan lärosätena i landet). Högskolepedagogiska enheten ger också ett informationstillfälle med tillhörande workshop, vilket är obligatoriskt att delta i före ansökan. Datum för detta tillfälle annonseras under Kurser och workshops.
Stöd till lärare och studenter
På Södertörns högskola finns mångårig erfarenhet av systematiskt arbete med att stötta studenters läsande, talande och skrivande – eller litteracitet som det också kallas. Arbetet står på två ben: dels högskolepedagogisk kompetensutveckling för lärare, dels direkt stöd till studenter via samarbete mellan ämneslärare, Högskolepedagogik, Studieverkstad och Bibliotek. Arbetet har pågått i över 10 år och omfattar i dagsläget ett tjugotal kurser eller program.
Ämnesintegrerat utvecklingsarbete
Utgångspunkten för stödet är att läsutveckling och skrivutveckling sker parallellt, och att träning i akademiskt läsande och skrivande bäst sker inom ramen för de reguljära kurserna. Arbetet vilar på det teoretiska fältet Academic literacies, som beskriver skrivande och läsande som sociala praktiker, där normer och förväntningar kan se olika ut beroende på kontext och ämnesdisciplin.
Den högskolepedagogiska komponenten ger lärare verktyg och vokabulär att stötta studenternas litteracitetsutveckling. Forskning visar att normer och förväntningar kopplade till studenternas textanvändning (läsande och skrivande) ofta är implicita och sällan artikulerade bland lärare i högre utbildning. Det högskolepedagogiska arbetet handlar därför mycket om att hjälpa lärarlag att identifiera och tillsammans artikulera vad studenterna behöver kunna, för att därefter tillsammans diskutera hur detta kan stöttas i den ordinarie undervisningen. Här finns beprövade modeller för stöttning att utgå från: modeller för till exempel textsamtal och textarbete, lässtrategier och genrekunskap, men också metoder från fältet kreativt skrivande. Genomgående betonas vikten av att fokusera på studenternas förutsättningar och mål – vad kan studenterna sedan tidigare och vad de behöver kunna – följt av frågorna: vad får och behöver studenterna för stöd?
Det stöd som riktas direkt till studenterna byggs upp inom ramen för den ordinarie undervisningen och utformas i samarbete mellan ämne/program, Studieverkstan och Biblioteket. En sådan återkommande satsning finns på lärarprogrammen på högskolan och kallas för PALL (Professionellt och akademiskt skrivande för blivande lärare). Redan under sin första termin får lärarstudenterna en introduktion till normer och förväntningar vad gäller läsande, talande och skrivande i både akademi och kommande yrkesliv. Genom att betona likheter och skillnader förbereds studenterna explicit för det kommande arbetslivet och sammanlänkningen motiverar studenterna att investera i sin utveckling ytterligare. Det exakta upplägget utformas på basis av lärarens kunskaper om ämnets litteracitet och studenternas behov, men innehållet omfattar strategier för, och arbete med, talande, läsande och skrivande. Stödet ska vara direkt kopplat till kursens litteratur och examinationsuppgifter, innehålla texter från arbetslivet samt formativ återkoppling.
Högskolepedagogiskt lyft
Inom ramen för den regeringssatsning som kallades Högskolepedagogiskt lyft har projektet Metodstöd för akademiskt och professionellt skrivande genomförts i samarbete mellan Södertörns högskola och Malmö universitet. Målet var utveckla ett metodstöd för två yrkesutbildningar – poliser och socionomer – och projektets har hämtat inspiration från bland annat PALL som beskrivs ovan. Båda är samhällsbärande yrken där skrivandet utgör en betydelsefull men kanske undanskymd roll i yrkesutövningen. Arbetet genomfördes av lärare och forskare knutna till de högskolepedagogiska enheterna vid lärosätena, tillsammans med en polislärare vid Södertörns högskola och en lektor i sociologi, verksam inom socionomprogrammet vid Malmö universitet. Nedan rapporteras arbetet och dess resultat i korthet och texten är tänkt att fungera som inspiration för den som vill utforma ett liknande upplägg med syftet att stötta studenternas litteracitet i studier och kommande yrkesliv. Texten är övergripande, eftersom detaljerna måste utformas lokalt i relation till den delkurs där stödet ska inlemmas.
Professionens skrivande
I ett första steg utforskades text- och skriftspråkspraktiker i yrkesliv och utbildning genom intervjuer med poliser, socionomer och lärare på utbildningarna. Vad gäller socionomyrket visade intervjuerna att socionomer behöver kunna växla mellan formellt myndighetsspråk och klientnära språk. Texterna ska vara anpassade efter mottagaren, men särskilt journalanteckningar ska var skrivna så att de kan läsas av både myndighetsrepresentanter och klienten själv. På så sätt behöver en blivande socionom känna till skillnader mellan myndighetens texter och akademins texter, till exempel vad gäller ordval och terminologi. Viktig information placeras oftast först i professionens texter, medan strukturen är annorlunda i utbildningens inlämningsuppgifter. Professionens texter innehåller också ofta egna bedömningar, vilket behöver uppmärksammas mer i utbildningen. Studenterna behöver, enligt intervjuerna, också träna på att omvandla tal till skrift, vilket är en viktig färdighet i yrket. Vad gäller polisyrket visade intervjuerna att texter i yrkeslivet behöver vara skrivna på ett kortfattat sätt, men ändå vara sakliga och korrekta, utan risk för missförstånd. För att säkerställa rättssäkra texter betonades också vikten av att skriva neutralt och fritt från värderingar. Klarspråksidealet lyftes tillsammans med vikten av att skriva så att texten kan förstås av olika mottagare i rättskedjan. Syftningar, pronomen och bisatsers placeringar beskrivs som svårigheter som studenterna behöver träna på. Överlag menade de intervjuade att det polisiära skriftspråket borde få större utrymme i utbildningen och studenterna med fördel kunde träna mer på att skriva sammanfattande texter samt PM.
Ett forskningsbaserat metodstöd till lärare
Metodstödet för polisutbildningen har utvecklats vid Södertörns högskola för den första terminen på utbildningen, delkurs 1 (Polisen i samhället). Arbetet leddes av projektgruppen och gjordes i samarbete med kursansvarig lärare, på basis av intervjuresultaten och tidigare erfarenheter från bland annat PALL. Tre moment utvecklades, och dessutom ändrades den examinerande uppgiften från att behandla en akademisk text till en tingsrättsdom, som är en text från polisens yrkesliv. Yrkeslivets texter saknas ofta i utbildningen, men ger en konkret bild av framtida skrivande och behov i professionen – och kan därmed fungera motivationshöjande för studenterna. Parallellt genomfördes en workshop om skrivande och läsande i studier och yrkesliv med delkursens lärare, med målsättningen att kalibrera arbetslagets uppfattningar och förväntningar vad gäller studenternas skrivande. Ett metodstöd för socionomprogrammet är på motsvarande sätt under utveckling vid Malmö universitet.
De tre momenten som utvecklades inom det högskolepedagogiska lyftet och som riktas till studenterna på polisutbildningen är:
Moment 1. Föreläsning om akademiskt och professionellt skrivande, som genomförs av en polislärare. Viktiga punkter är att:
a) Polisyrket är ett skrivande yrke.
b) Polisiärt och akademiskt skrivande innehåller stora likheter, vad gäller till exempel krav på saklighet och vem som sagt vad, men också skillnader.
c) Texters mottagare finns ofta i flera led, vilket skribenten måste vara medveten om.
d) Texter innehåller olika ”röster” som behöver tydliggöras, till exempel olika vittnens utsagor..
Moment 2. Seminarium om läsande. Med stöd från lärare läser och jämför studenterna två texter från kurslitteraturen: tingsrättsdomen och ett kapitel ur en lärobok. Gemensam diskussion om respektive texts genre, syfte, slutsats, röster och referenser. Dessutom: lässtrategier för kurslitteratur, grundläggande om referenshantering i akademisk text och presentation av bedömningsmatris för examinerande, individuell inlämningsuppgift. Inför moment 3 lämnar studenterna in ett första utkast av inlämningsuppgiften.
Moment 3. Seminarium om skrivande. Lärare ger respons på gruppnivå för de inlämnade utkasten. Diskussion kring självbärande text, rubriksättning, textstruktur, språk och stil samt röster i texten baserat på studenternas inlämningar. Efter seminariet lämnar studenterna in en andra textversion, som examineras av kursens lärare med hjälp en den bedömningsmatris som studenterna hade tillgänglig redan vid det första textutkastet.
Innehållet i dessa tre undervisningstillfällen behöver inte komma i just denna ordning, och de kan spridas över flera delkurser. Kommande delkurser kan med fördel också innehålla något eller några av följande moment:
- Likheter och skillnader: vardagsspråk, professionellt och akademiskt språk. Skrivövningar och muntliga övningar. Varför ser skrivandet ser ut som det gör? Visa på skillnader i genrer och förklara varför dessa vuxit fram och vilken funktion de olika säregenskaperna fyller i den sociala praktiken.
- Olika typer av professionella/polisiära texter skrivs och analyseras. Vad utmärker de olika texterna? Vad är typiskt? Vad är likt/olikt mellan de olika texterna och mellan dem och akademiska texter?
- Muntlighet: vad gör man på ett seminarium? Vad är seminarie-etik? Hur kan jag bidra och vara aktiv på ett seminarium? Lyssna aktivt och att våga tala? Hur skapas en tillåtande atmosfär. Ev. skriftliga riktlinjer för seminariedeltagande.
- Examinerande verb: vad innebär det att argumentera, diskutera, analysera, sammanfatta, bedöma, etc.? Korta skrivövningar.
- Vad är ett akademiskt förhållningssätt? Vad är ett professionellt förhållningssätt? Vad innebär forskarrollen/ den professionella rollen? Vad är en frågeställning inom ett ämne? Vad är en syftesbeskrivning?
Ett utvecklingsarbete av det slag som genomförts inom det högskolepedagogiska lyftet behöver god förankring i både ledning och lärarlag. Det är viktigt att det finns en legitimitet för förändringsarbetet och en förståelse av behovet av utveckling. I det högskolepedagogiska lyftet har det uppnåtts genom att nyckelpersoner från utbildningarna varit med i projektgruppen och tagit ansvar för frågan i programmen. Intervjuerna bidrog, förutom med praktisk nytta, till att ge innehållet i momenten legitimitet. Likaså har den högskolepedagogiska workshoppen fungerat samlande genom att den möjliggjorde kollegiala diskussioner om vad studenterna behöver kunna för studier och yrkesliv vad gäller att läsa, tala och skriva, samt hur detta ska stöttas, samt examineras.