Om Södertörns högskola / Personal

Elinor Andren

Kontaktuppgifter

Elinor Andren
Lektor
Alfred Nobels allé 7
Södertörns högskola
Flemingsberg
Telefon: 08-608 47 44
Fax: 08-608 45 10
MD 470 Moas Båge

Elinor Andrén, Docent i Naturgeografi

Min forskningsinriktning är paleoekologi som är ett forskningsområde som behandlar naturliga miljöförändringar, hur klimatet varierat och i vilken utsträckning och när människan började påverka miljön. Det verktyg jag använder mig av är fossila kiselalger (diatoméer) som finns bevarade i bottensediment i sjöar och hav. Analyser av dessa kiselalger används i kombination med geokemiska analyser, analyser av själva sedimentet och olika typer av dateringsmetoder för att identifiera och tolka historiska förändringar i miljön som t.ex. förändringar i salthalt, klimat, pH, näringsämnen och strandförskjutning. Jag har även varit med och utvecklat transfer funktioner (inom projekten MOLTEN och DEFINE) för att kvantifiera och rekonstruera historiska näringsvärden i Östersjöns kustzon för att underlätta genomförandet av EUs vattendirektiv. 

Sedan 2004 är jag lektor i naturgeografi vid Institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik på Södertörns högskola. Jag undervisar framförallt på Miljö och utvecklingsprogrammet på kurserna Naturens processer, Tillämpad naturgeografi och Östersjöns ekosystem och naturresurser. 

Lyssna på mig på Södertörns forskarpoddar

Forskningsprojekt 

SEASIDE - En tvärvetenskaplig studie av maritim miljöhistoria

Ända sedan vi människor blev bofasta och började bruka marken för ungefär 6000 år sedan har vi i större eller mindre utsträckning påverkat de naturliga ekosystemen både på land och till havs. Samhällen vid Östersjöns stränder har fått anpassa sig till förändringar i strandens läge över tid och i det 6000 år långa tidsperspektivet har också förändringar i klimatet haft en påtaglig effekt på människors sätt att leva och verka. Syftet med SEASIDE-projektet är att urskilja den långsiktiga betydelsen av mänsklig påverkan (perioder av expansion, avskogning och erosion kontra perioder av recession och igenväxning) och naturliga processer (t.ex. tidigare klimatförändringar och landhöjning) för att fastställa vilka faktorer som resulterar i övergödning och syrefria bottnar i Östersjön. Vi kommer att undersöka hur människan anpassat sig till miljö- och klimatförändringar och hur hon själv påverkat och förändrat sin närmaste omgivning. Vi har valt att utföra en fallstudie i Gamlebyområdet i östra Småland som är rikt på fornlämningar och har en relativt väl känd arkeologisk historia. Projektet har en tvärvetenskaplig sammansättning med expertis både inom geovetenskap och marinarkeologi och genomförs i samverkan med Västerviks museum. 

Östersjöns kustmiljö de senaste 2000 åren 

Ett av Östersjöns största problem idag är utbredningen av syrefria bottnar som minskar havets redan låga biodiversitet. Syrebrist (hypoxia) leder dessutom till återutsläpp av tidigare inlagrat fosfor som anrikats i sedimenten genom framförallt näringsläckage från kusten. Det finns kunskapsluckor om den historiska utbredningen av syrefria bottnar i Östersjöns kustzon och hur ekosystemet i öppna havet återhämtar sig efter långa tidsperioder av syrebrist. I forskningsprojektet UPPBASER (Understanding Past and Present Baltic Sea Ecosystem Response - background for a sustainable future) analyseras långa sedimentkärnor från Östersjökusten med avseende på kiselalger och geokemi inom tidsintervallet de senaste 2000 åren. Syftet är att studera hur de senaste tusentals åren av förändrad markanvändning på land reflekteras i kustzonens sediment och primärproduktion samt hur kopplingen mellan kustzonen och öppna Östersjön fungerar. En stor fördel med kustnära sedimentkärnor är tillgången på växtrester från land att datera och upprätta tidsmodeller som möjliggör regionala jämförelser med andra miljöarkiv. 

Östersjöns paleomiljö

Östersjön innehåller ett sedimentarkiv som möjliggör studier av klimatets utveckling långt tillbaka i tiden. Under hösten 2013 genomfördes en borrningar på flera platser i Östersjön för att samla in långa sedimentborrkärnor inom ramen för IODP (International Ocean Discovery Program). Jag deltar som kiselalgsspecialist tillsammans med ett 30-tal forskare från 12 olika länder. Läs mer om expeditionen på: IODP Baltic Sea Expedition 347 - Östersjöns utveckling under de senaste 130000 åren. Min forskning fokuserar på att i detalj studera hur Östersjöns ekosystem förändrats under tidigare svängningar mellan varmt och kallare klimat. Hur har naturliga klimatförändringar (som påverkar t.ex. salthalt, temperatur, nederbörd, primärproduktion, syresättning) och så småningom effekter av mänsklig aktivitet påverkat ekosystemet och hur avspeglas det i sedimentarkiven från de senaste 12 000 åren? Är det i förlängningen möjligt att särskilja pågående klimatförändringar från mänsklig påverkan? Bland annat ingår ett unikt laminerat sedimentarkiv från Östersjöns djupaste del, Landsortsdjupet, med en sedimentationshastighet som möjliggör årsupplösning från Littorinahavet, som startade för cirka 8000 år sedan, fram till idag. 

Kamtjatkas senkvartära utveckling 

Sommaren 2005 deltog jag i forskningsexpeditionen BERINGIA till Kamtjatkahalvön i östra
Ryssland organiserad av Svenska polarforskningssekretariatet. Kamtjatka är ett relativt outforskat område som på grund av säkerhetspolitiska skäl tidigare varit avstängt från omvärlden. Syftet med projektet är att använda sjösediment och torvlagerföljder för att tolka Kamtjatkas klimat- och miljöutveckling de senaste 10 000 åren. Det provtagna materialet analyseras med avseende på kiselalger, pollen, chironomider (mygglarver), stabila isotoper, vulkaniska tefror (askor) och testate amoebaes, i nära samarbete med forskare från Lunds universitet samt från Queens University of Belfast, University College London, Natural History Museum i London och Alfred Wegener Institute i Tyskland.