Intervju med Siri Hagman, samordnare på Ersta Diakoni

Drömmen om att få arbeta med bistånds- och hjälporganisationer ledde Siri in på Europaprogrammet, en utbildning som gav henne en bra grund att stå på och ett kritiskt och reflektivt förhållningssätt − både till sig själv och till sitt arbete.

Självporträtt av Siri Hagman

Vad gör du idag?

− Jag arbetar som samordnare på Ersta diakoni HBV- hem (hem för vård och boende) för ensamkommande flyktingbarn, ett arbete jag fick direkt efter min examen. Utöver det dagliga arbetet med att stötta och ta hand om ungdomarna sköter jag bland annat bemanningen, olika inköp och är spindeln i nätet i vad gäller kontakten med gode män och för att samordna frivilliginsatser.


Varför valde du Europaprogrammet och vilken inriktning läste du?

− Jag började läsa fristående kurser i etnologi och kände direkt att jag hittat rätt. Där var många spännande diskussioner kring frågor som verkligen engagerar och som gav möjlighet till självreflektion. Varför tänker jag som jag gör? Var kommer mina åsikter från? Är det verkligen mina eller har jag blivit en röst åt någon annan? Jag sökte sedan Europaprogrammet med inriktning etnologi för att knyta ihop det med något större. Jag ville ha en examen i ett internationellt program och Europaprogrammet är en bred utbildning som ger möjlighet till internationellt arbete.

För Siri är det en dröm att få arbeta med bistånds- och hjälpinsatser, gärna internationellt. Även om de flesta biståndsorganisationerna främst arbetar med länder utanför Europa så är det bra att ha grundkunskaper om EU och att ha ett Europa - perspektiv att ta avstamp från för att sedan ska kunna jobba utanför Europa. Europaprogrammet passade bäst för de drömmar hon hade och utbildningen motsvarade förväntningarna.


Vad var det bästa med programmet?

− Att vi hade ett kritiskt förhållningssätt till allt vi läste. Det är lätt att tro att Europaprogrammet ska handla om hur fantastiskt Europa är, men vi fick lära oss Europa på ett sätt som jag inte fått tidigare, med ett klass-, etnicitet- eller åldersperspektiv ständigt närvarande. Det var även spännande med det genusperspektiv som genomsyrade utbildningen där vi inte bara fick läsa om industrins utveckling i början på 1900-talet utan även om hur det var att vara kvinna på den tiden. Om man inte tar med gräsrotsnivån tappar man förståelsen för vad som händer på en högre nivå! Sedan tycker jag själva programupplägget var bra med basåret som grund där sedan kursmomenten byggde på som ett lapptäcke för att slutligen smalna av mer och mer mot respektive inriktning. Programmet gav ett crossoverperspektiv och man fick en helhetsförståelse för olika delmoment. Det ger en bra grund för arbetslivet.

Vilken nytta har du av din utbildning i ditt arbete?

− I mitt jobb måste jag vara reflexiv, det är viktigt när jag nu möter människor med andra perspektiv. Vad har jag själv för värderingar, varför reagerade jag som gjorde nyss? Det är också viktigt att jag har viss kunskap om olika traditioner, mat och kultur för att kunna möta deras behov. Det blir även enklare att reda ut de konflikter som uppstår. Jag måste hela tiden analysera, sondera, tänka om bland den informationen jag får.


Har du något tips till de som ska välja utbildning?

− Läs något som du är verkligen är intresserad av så bibehåller du din motivation! Välj med hjärta och mage − resten löser sig.


Hur skulle du beskriva Södertörns högskola?

− Det är en välkomnande, spännande skola som ligger i framkant vad gäller att använda sig av genusperspektiv och intersektionalitet i undervisningen. Det är en flexibel, inspirerande plats som är intresserad och lyhörd för studenternas behov och har även ett fantastiskt bibliotek. Den bjuder på gemenskap och man blir verkligen stöttad av lärarna. Här känner man sig trygg och hemma.

Läs mer om Europaprogrammet!