Forskare från hela Europa samlades häromveckan på Södertörns högskola för att diskutera två teoretiska tillvägagångssätt, studiet av minnet och avkolonialisering, och vad de kan ge varandra. En av huvudtalarna var Kateryna Botanova, kulturvetare och verksam vid Culturescapes i Basel.

— Det är viktigt att vara medveten om hur imperier bygger kunskapen om sig själva. Jag visar det genom att lyfta hur konstnärer från Sovjetunionen berövades sin bakgrund, länken mellan dem själva och platser de levt på, traditioner de relaterar till. När allt det plockas bort, har du kvar en väldigt förenklad version av vad en konstnär är. En lättsåld persona, säger hon.

I sin presentation Decolonizing knowledge production: Ukraine between Russian, Soviet, and Post-Soviet spaces lyfte hon ansvaret som ligger på västeuropeiska kunskapsinstitutioner som lärosäten och museum. Att de medvetet och omedvetet bidrar till att upprätthålla gamla och nya imperiers narrativ och idéer. En ny riktning skulle enligt Kateryna Botanova vara att släppa in en större mångfald av röster, röster som idag inte har en plats i samhället. Då skulle vi få se en annan värld.

En annan kolonialism

Konferensen inledande talare var Madina Tlostanova, professor i postkolonial feminism vid Linköpings universitet. Hon har länge varit av uppfattningen att Ryssland och Sovjetunionen inte ska ses som federationer, utan imperium med kolonier.

— Det har inte riktigt passat in i den gängse bilden, för de passade inte in i de post-koloniala diskussionerna som formades utifrån brittisk och fransk kolonialism. Idag skulle jag säga att det finns en större förståelse för de här perspektiven, säger hon.

I sin presentation Transformations of temporality in the impasse of the post-soviet coloniality, or an invitation to (co)reflect on the future talade Madina Tlostanova om skillnaderna och likheterna mellan olika former av kolonialism. Men även i Ukraina har det funnits en tveksamhet kring att kalla landet en koloni, just för att Ukraina inte ser ut som Indien eller Sydafrika.

— Först undvek man ordet. Man talade om sovjetisk ockupation och inte kolonialism. Men i själva verket var det just vad det var. Särskilt i relationen till utomeuropeiska områden som Sibirien, Kaukasus och Centralasien. Sovjet bestämde vad som skulle odlas, arbetskraften delades upp utifrån väldigt rasistiska måttstockar. Det baserades på vem som var mest ”europeisk”. En hierarki som skapade konflikter mellan människor och som levt vidare.

En blick in i framtiden

Blickar hon framåt ser hon visserligen en mer enad värld, men inte en som är helt utan polarisering. Det går inte att undvika säger hon, det måste finnas olika sätt att leva utan att de går i konflikt med varandra.

Även Kateryna Botanova anser att det är oerhört viktigt att prata om Ryssland som en kolonialmakt:

— Kriget har pågått i 1,5 år och den enda anledningen till att det pågår är Rysslands imperialistiska tänk. Det har många historiker skrivit om och det är viktigt för allmänheten att förstå. De skapar sig uppfattningar som i sin tur kan ligga till grund för politiska beslut. Om kriget ska stoppas måste det göras utifrån att detta är ett imperialistiskt krig. Fred är bara möjligt när imperiet är förstört, säger hon.

Nya möten för samtal

Konferensen Decolonisation of memory in the former Soviet spaces ägde rum 28-29 augusti och arrangerades av Institutionen för historia och samtidsstudier vid Södertörns högskola, med finansiering från Östersjöstiftelsen. En av arrangörerna var Yuliya Yurchuck, fil.dr i historia och lektor vid Södertörns högskola.

— Konferensens innehåll och våra diskussioner visade att man behöver fler samtalsplattformer, som denna konferens. Det är inte ofta forskare som studerar de baltiska länder, Östeuropa, Kaukasus, och Centralasien pratar om gemensamma forskningsfält. I detta fall om minnet och avkoloniseringsprocesser i respektive region. Interregionala diskussioner är något man ska ha mer av i framtiden. Den tanken var ledande hos flesta deltagarna och det är någonting som jag och många av mina andra kollegor kommer att arbeta vidare på i fortsättningen. Det är bara en början! Jag är oerhört glad att vi fick anordna denna konferens tack vare Östersjöstiftelsen och vår högskola, säger hon.