Projektet tar avstamp i kontrasten mellan den arkeologiska historieskrivningens bofasta tankeideal och förflutna samhällens föränderliga och rörliga verklighet. Med utgångspunkt från ett antal förhistoriska mötesplatser kring Östersjön söker projektet synliggöra rumsliga förbindelser. Genom nya perspektiv, där rörelse och resande ses som naturligt och inte avvikande, vill vi öppna för förut undanskymda historier.

Utgångspunkten är den mångfald arkeologier och arkeologihistoriska skeenden som präglar Östersjöområdets moderna arkeologi. Implicit undersöker projektet möjligheterna till en ”nomadisk” vetenskap, som överbygger vetenskapliga gränser. Det kan gälla disciplinära gränser, men även gränser som avser geografiska arbetsområden, kategoriseringsmetoder och generaliseringsprinciper.

Källmaterialet hämtas från stenålder och järnålder. Projektet avser att utveckla en landskapsarkeologi influerad av bl a postkoloniala teoribildningar, aktör-nätverksteori, arkitekturteori och sociologisk migrationsforskning.

Projektet studerar rörelsernas materialitet, vilket inbegriper såväl tingsliga som landskapliga studier. Genom att undersöka gamla källmaterial ur nya infallsvinklar siktar projektet mot en rörlighetens arkeologi och historia. Studien belyser således inte endast samhällen som traditionellt sett definieras som kringflyttande, utan snarast den mångfald rörliga livsprinciper som i högre eller lägre grad tar plats i mänskliga kulturer. Rörlighet i denna bemärkelse avser så skilda aspekter som säsongförflyttning, flykt, eller långtidsperspektivets migrationsmönster.

Frågeställningarna grupperar sig kring fyra teman som binder samman projektet:

- Hur påverkar moderna gränsdragningar, vetenskapshistoria och vetenskapssociologi forskningsfältet, och vidare, vilka tolkningsfördelar respektive nackdelar infinner sig i mötena mellan Östersjöområdets olika arkeologitraditioner?

- Vad karaktäriserar platser dit människor ankommit och där möten skett? Vad gör en främling? Med vilka strategier möts främlingar, och hur svarar de tillresande?

- Hur spåras det rörliga, och vad kan det arkeologiska perspektivet berätta om förflutna aspekter av resande och rörlig kultur?

- Hur kan arkeologin lösgöra sig från platsperspektivet utan att förlora en rumslig fokusering? Hur kan vi frigöra oss från kartperspektivets låsningar, där föreställningar om det avgränsade rummet, den kulturella enhetligheten och bofastheten dominerar vår läsning?