Att mäta för att veta: En studie för att öka tillförlitliga trygghetsmätningar

Trygghet är ett mångfacetterat begrepp vars innebörd har varierat över tid och rum, exempelvis har begreppet otrygghet gått från att främst beskriva materiell och ekonomisk oförutsägbarhet, till att i allt större utsträckning avgränsas till brottsliga sammanhang, såsom rädslan att utsättas för brott. Enkäter för att mäta trygghet som utvecklades för 20 år sedan innehåller i vissa fall andra enkätfrågor än trygghetsskalor som utvecklades på senare år. På samma sätt kan trygghetsundersökningars innehåll variera beroende på vilka trygghetsutmaningar som är gällande på olika geografiska platser. Det är således möjligt att trygghet och otrygghet manifesteras på olika sätt beroende på var otryggheten äger rum.

Detta projekt tar avstamp i empiriska data från befintliga trygghetsundersökningar för att skapa en grundförståelse för mätbarheten av olika aspekter av trygghet och trygghetsbeteenden. Genom analyser av likheter och skillnader i både definitioner, operationalisering och mätegenskaper inom olika kontexter vill vi möjliggöra denna grundförståelse. I sin tur, genom att utvärdera det som gjorts tidigare med hjälp av modern testteori är syftet att skapa nya och förbättrade trygghetsmått.

Projektet består av tre delar:

1. en kartläggande del med så väl en inventering av befintliga trygghetsundersökningar som definitioner i befintliga trygghetsundersökningar,
2. en utvärderande del med fokus mätkvalitet i ett urval av befintliga trygghetsundersökningar, och
3. en explorativ del för att testa hur ett nytt mätsystem kan sättas upp för trygghetsmätning

Projektet finansieras av Länsförsäkringsgruppens forsknings- och utvecklingsfond. Projektpartners är Magnus Johansson på RISE och Kjell Elefalk.