Jag är en etnolog med intresse för sociala frågor och makt. Min avhandling handlade om tvångsvård av unga med ett särskilt fokus på behandlingspersonalen som arbetade på dessa institutioner. Jag intervjuade behandlingsassistenter på ett särskilt ungdomshem och genomförde observationer på samma institution.

I avhandlingen kunde jag bland annat visa att behandlingspersonalens yrkesidentitet var nära kopplad till föreställningar om genus: en duktig behandlingsassistent var en person som inte nödvändigtvis hade formell utbildning för yrket men som var aktiv och tydlig med att sätta gränser samt inte var rädd för att "ta i" om det behövdes. Alla dessa egenskaper kopplades samman med männen som arbetade på den institution jag studerade.

I mitt andra större forskningsprojekt, som bland annat resulterade i boken Sörjbara liv (Universus Academic Press, 2021), fortsatte jag att belysa en del teman som också behandlats i avhandlingen: psykisk ohälsa, missbruk och maskulinitet till exempel. Det här projektet genomförde jag inom ramen för en postdoc vid Umeå universitet och det hade också en tydligt personlig ingång. Det handlade nämligen om två av mina barndomsvänner som båda dog unga av skäl kopplade till psykisk ohälsa och missbruk. Marcus dog år 2013, 28 år gammal, efter flera års allvarliga psykiska problem när han var inlagd på en psykiatrisk avdelning. Han var kraftigt medicinerad och läkarna tror att det var därför han en natt kräktes i sömnen och inte vaknade tillräckligt snabbt utan istället kvävdes till döds. Noel, som var Marcus nära vän, dog år 2015 när han strax skulle ha fyllt 31 av en överdos heroin.

I boken skriver jag om min personliga erfarenhet av att förlora två barndomsvänner som båda var alldeles för unga för att dö men jag skildrar också andra som de lämnade efter sig: före detta flickvänner, föräldrar, syskon och vänner. Varför hände det här mina vänner, och vad händer med ett sammanhang när något tragiskt som detta sker? Hur lever man som anhörig vidare med både sorgen och skuldkänslorna? Det är dessa frågor som jag försöker svara på i boken.

Det senaste projekt som jag har påbörjat handlar om universitetsakademikers erfarenheter av stress och utmattning. Många, särskilt kvinnor, som är verksamma som lärare och forskare på universitet och högskolor har erfarenhet av stress och utmattning i relation till sitt yrke. Jag gör intervjuer med kvinnor och strävar i projektet efter att dokumentera och analysera deras upplevelser och tankar om att ha levt igenom, eller just nu genomgå, en utmattning eller en arbetssituation med för hög stressnivå.

Utöver dessa specifika studier så är jag väldigt intresserad av kreativt akademiskt skrivande och jag har i flera texter experimenterat med formen för vad en vetenskaplig text kan vara. Jag har skrivit poesi, noveller och skönlitterärt färgade essäer baserat på etnografiskt material.