Min forskning

Min forskning fokuserar på inkluderande och maktkritiska undervisningspraktiker och på hur dessa kan förstås, gestaltas och utvecklas utifrån både elevers och lärares perspektiv. Jag betraktar inkludering som en allmändidaktisk angelägenhet snarare än som en specifik metod eller strategi. Utifrån detta perspektiv framträder undervisning som en reflekterande och förkroppsligad bildningsprocess, som sträcker sig bortom klassrummets gränser och omfattar skolans bredare verksamhet och kultur.

Forskning om diskriminering och kränkningar i skolan handlar ofta om hur elever upplever sig utsatta, vilket naturligtvis är viktig kunskap. Samtidigt menar jag att det är minst lika angeläget att förstå hur det motsatta – inkludering – upplevs och realiseras i praktiken. För att utveckla skolans arbete med inkludering behöver vi veta hur inkludering görs, inte bara hur den talas om. Tidigare forskning om inkluderande undervisning fokuserar ofta på hur lärare eller skolor agerar eller bör agera, medan elevers röster sällan hörs i den vetenskapliga diskussionen. Jag menar att elevperspektivet är avgörande – inte bara som komplement, utan som en konsekvent del av ett inkluderande forskningsförfarande. Som Messiou (2006) uttrycker det: “Listening to children’s voices is a manifestation of being inclusive” (s. 9). Jag är medlem i det internationella forskningsnätverket WERA IRN ”Student Voice for Promoting Equity and Inclusion in Schools Länk till annan webbplats.”

Mitt avhandlingsprojekt Länk till annan webbplats. tog därför sin utgångspunkt i elevers erfarenheter av inkludering och exkludering i gymnasieskolan. Studien byggde på ett omfattande empiriskt material insamlat från sex olika gymnasieskolor genom enkäter (N=624), intervjuer (N=21) och kreativa workshops. Gymnasieelever antogs ha särskilt goda förutsättningar att reflektera över sin skolgång i ett helhetsperspektiv – de befinner sig i slutet av sin skoltid och kan relatera till många olika lärare, sammanhang och undervisningspraktiker. I den fenomenologiska analysen, som tog avstamp i Husserls och Merleau-Pontys teorier, framträdde tre överlappande didaktiska dimensioner som ur elevernas perspektiv bidrar till inkluderande undervisning: didaktisk persona, didaktisk allians och didaktisk aktion. Tillsammans bildar dessa en sammanvävd inkluderande undervisning (SIU) där relationer, stämning och handling samverkar i ett dynamiskt växelspel. Eleverna beskrev vidare inkludering som en ständigt pågående bildningsprocess – en process som rör sig mellan själverfarenhet, gruppens atmosfär och elevens vilja till lärande och utveckling.

Mitt arbete syftar till att fördjupa förståelsen av inkludering som en del av läraryrkets kärna – inte som ett tillägg eller en särskild metod, utan som en didaktisk och bildningsteoretisk grundfråga. Jag vill placera arbetet med inkludering och antidiskriminering i hjärtat av undervisningen och förstå det som ett allmändidaktiskt uppdrag: ett kunnande som rör själva lärarskapet, lärarens professionella omdöme, klassens sociala liv och skolans samhälleliga kontext.I linje med Korsgaard & Mortensen (2017) menar jag att forskningen behöver ställa pedagogiska frågor om inkludering, snarare än inkluderande frågor om pedagogik.

Normkritiska perspektiv

Mitt forskningsintresse är också starkt förankrat i normkritiska perspektiv, ett område jag har arbetat med sedan tidigt 2000-tal – som lärarutbildare, författare och utbildningskonsult. Jag har skrivit flera böcker och artiklar inom området och utbildat både lärare och skolledare i normkritisk pedagogik och didaktik. För att läsa mer om detta arbete, besök min hemsida. Länk till annan webbplats. Jag är dessutom medgrundare till det nordiska, tvärvetenskapliga forskningsnätverket Shifting Grounds Länk till annan webbplats., som verkar för att utveckla och fördjupa teoretiska och metodologiska ramverk kring normkritiska perspektiv i akademiskt arbete över discipliner. Genom att förena fenomenologiska och normkritiska perspektiv söker jag i min forskning förstå det levda, det relationella och det maktbundna i undervisningens praktik – hur inkludering inte bara kan beskrivas, utan faktiskt göras.

Undervisning

Jag har över 25 års erfarenhet som lärare, pedagog och lärarutbildare, och har under de senaste tio åren främst varit verksam inom högre utbildning och lärarprogrammen. I min undervisning strävar jag efter att väva samman teori och praktik och att skapa inkluderande lärandemiljöer där reflektion, intersubjektivitet och kritisk dialog står i centrum. Min pedagogiska grundsyn utgår från förståelsen av undervisning som en relationell och reflekterande praktik, där kunskap växer i mötet mellan studenters erfarenheter, teoretiska perspektiv och gemensamt utforskande. Jag ser seminariet som en central arena för professionell bildning – en plats där lärande sker genom samtal som präglas av öppenhet, nyfikenhet och didaktisk intention.

Med en bakgrund som gymnasielärare och erfarenhet från vuxenutbildning har jag utvecklat en bred didaktisk kompetens med fokus på undervisningens utveckling, ledarskap och lärprocesser. Jag har omfattande erfarenhet av kursutveckling, kursansvar, kursadministration och kollegial samverkan. Min forskning om normkritisk och inkluderande undervisning präglar även min egen praktik. Jag arbetar kontinuerligt med att pröva och utveckla didaktiska förhållningssätt som främjar öppenhet, dialog och professionell självreflexivitet – med målet att bidra till en lärarutbildning som rustar framtidens lärare att verka i ett mångfaldigt, komplext och demokratiskt samhälle.