Mitt avhandlingsprojekt

2006 infördes i Sverige lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever vilken 2009 ersattes av diskrimineringslagen (SFS, 2018:800) Dessa lagändringar följdes av att skollagen (SFS, 2018:800) fick nya skrivningar om att motverka kränkande behandling och diskriminering i enlighet med diskrimineringslagen. Den svenska skolan har därmed ett inkluderingsuppdrag som kan beskrivs som brett utifrån ett intersektionellt perspektiv på inkludering. Det vill säga inkludering utifrån hur flera former av ojämlikhet och diskriminering hänger samman över tid och i olika sammanhang och bidrar till att elever blir exkluderande på olika sätt.

Forskning avseende diskriminering och kränkningar i skolan handlar ofta om hur elever upplevelser sig utsatta, vilket givetvis är viktig kunskap. Dock är det också av intresse att förstå hur det motsatta upplevs och realiseras, för att på detta sätt kunna bidra till förståelse för hur inkludering kan göras i praktiken. Vidare handlar forskning om hur inkludering kan omsättas i pedagogisk praktik ofta om hur lärare och/eller skolor förhåller sig och agerar eller bör förhålla sig och agera. Genomgående är det dock inte eleven som talar eller för den delen hörs i den generella diskussionen avseende vad inkludering i skolan kan innebära i praktiken. Elevers perspektiv kan bidra med kritiska perspektiv och ingångar vilka kan bidra till att utveckla både forskning och praktik på nya sätt. Vidare bidrar elevperspektivet till konsekvens i syfte och förfarande, Messiou (2006 Länk till annan webbplats.) uttrycker det som att: “Listening to children's voices is a manifestation of being inclusive" Messiou (ibid, s.9).

Arbete med inkludering och anti-diskriminering i skolan knyts ofta till andra discipliner än pedagogik, ex. sociologi i form av mobbing och klassrusmledarskap, sociologi i form av skolans sociala arbete eller filsosofi i form av kritiska perspektiv på pedagogiskt arbete. Korsgaard & Mortensen (2017) argumenterar dock för att "inclusive education researchers need to begin to ask educational questions of inclusion, as opposed to inclusive questions of education" (ibid, s.1245). Detta är drivkraften i föreliggande avhandlingsprojket. Utgångspunkten är att inkludering och antidiskrinimering i skolan är av allmändidaktisk art så som den förstås inom den kontinentala didaktiska bildningstraditionen (ibid). Jag vill placera detta arbete i kärnan av undervisningen och som ett givet men ofta bortglömt mål för didaktiska reflektioner och aktioner. Allmändidaktik står för det vetande som hör till själva lärarskapet, såsom lärarens professionella utveckling, klassens sociala liv och skolans samhälleliga kontext.

För att söka få grepp om hur det allmändidaktiska inkluderingsarbetet går till, inte i talet om utan i görandet genom inkludering i den didaktiska praktiken, så behöver ett angreppssätt användas som går på djupet av detta. Ett angreppssätt som tar sig förbi ytan, det formella, det som alla så ofta i teorin är helt överens om, att ”givetvis ska ingen elev diskrimieras eller kränkas”. Ett sätt som beskriver det som verkligen händer, det som upplevs, det som resulterar i att elever faktiskt känner att de blir inkluderade. Därför har mitt avhandlingsprojekt en fenomenologiskt ansats, främst med utgångspunkt i Husserls och Merleau-Pontys teorier. Fenomenologin kbidrar till att beskriva det komplexa som fenomenet inkludering som allmändidaktiskt arbete innebär, ur elevernas perspektiv.

Studien har genomförts i gymnasieskolan med gymnasieelever. De befinner sig i slutet av sin skoltid och har haft möjlighet att erfara inkludering eller för den sakens skull diskriminering på många olika sätt. De möter också många olika lärare i sin skolvardag och kan därför jämföra sina erfarenheter vilket kan göra dem tydligare. Gymnasieelever antas sammantaget ha en bred repertoar av erfaranheter att beskriva. De pratar i empirin inte bara om sina aktuella erfaranheter utan om upplevelser från hela sin skoltid. Materialet har samlats in på sex olika gymnasieskolor av varierande karaktär och med olika elevunderlag genom enkäter (N:624 elever), Intervjuer (N:21 elever) och kreativa workshops (2 klasser). I materialproduktionen har kreativa metoder i enlighet med tillvägagångssättet inom Art Based Research använts.

I den fenomenologiska analysen av materialet framträder tre över­lappande didaktiska dimensioner i lärarens arbete vilka ur elevernas perspektiv bidrar till inkluderande undervisning: didaktisk persona, didaktisk allians och didaktisk aktion. Dimensionerna inverkar på och överlappar varandra i enlighet med venndiagram som beskrivs som sammanvävd inkluderande undervisning (SIU). Vidare beskriver eleverna resultatet av inkluderande undervisning som en ständigt växelverkande bildningsprocess som inbegriper elever­nas erfarande av sig själva, till stämningen i gruppen och till elevens vilja och intresse till lärande och utveckling. Studiens resultat kan bidra till nya perspektiv på skolans inkluderingsarbete, genom elevernas utsagor eftersom. "Students' experiences can contribute to "a critical edge" and in this way "add a distinctive perspective for developing changes in learning and teaching that go well beyond traditional views of effective practice" (Ainscow & Messiou, 2017 Länk till annan webbplats., s. 5). Studien bidrar även med didaktisk förståelse och didaktiska begrepp gällande lärares arbete mot diskriminering och kränkningar i skolan, detta eftersom lärares yrkesspråk är det didaktiska.

Normkritiska perspektiv

Jag har sedan tidigt 2000-tal på olika sätt arbetat med att utveckla det normkritiska perspektivet, både som lärarutbildare och författare. Jag har publicerat ett flertal böcker och artiklar inom området och utbildat kring begreppet och dess pedagogiska implikationer både inom lärarutbildningar och som frilansande utbildningskonsult. För att läsa mer om detta arbete, besök min hemsida. Länk till annan webbplats. Jag har vidare varit med och initierat det Nordiska, tvärvetenskapliga forskningsnätverket Shifting Grounds Länk till annan webbplats. som syftar till att att utveckla främja det teoretiska ramverket och koncepten kring normkritiska perspektiv i akademiskt arbete, över discipliner.