Maria Wolrath-Söderberg

Fil dr

Lektor

Jag är lektor i retorik och utvecklingsledare för Högskolepedagogiska utvecklingsenheten . För närvarande forskar jag om klimatargumentation.

08-608 40 56 086084056

Institutionen för kultur och lärande

PB222

Jag är lektor i retorik och utvecklingsledare för Utvecklingsenheten för högskolepedagogik och bildning. Mitt specialområde är gränslandet mellan retorik och pedagogik. Hur vi förhandlar oss fram till kunskap, hur vi tänker med spåkliga verktyg och hur undervisning kan designas så att det bäst befordrar lärande, är sådant jag särskilt intresserar mig för både i undervisning och forskning. Just nu fokuserar jag på sådana frågor i relation till klimatförändringar och hållbarhet. Läs mer om det projeketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Utvecklingsenheten för högskolepedagogik och bildning genomför utbildningar samt handleder och stödjer arbetslag i utvecklingsarbete. Som utvecklingsledare för högskolepedagogiken brinner jag för för pedagogik som utvecklar studenters självständighet och kritiska samhällsmedborgarskap. Jag tror påforskningsintegrerad pedagogik där studenterna inte bara konsumerar forskning utan är delaktiga i forskningsprocesser och utvecklar ett forskande förhållningssätt till sitt ämne eller blivande profession. Ett annat perspektiv som jag funnit fruktbart är samhällsintegrerad pedagogik där man försöker koppla ihop teorin och undervisningsdesignen med samhällsproblem som behöver lösas. Syftet är att skapa autenticitet och mening genom att studenterna utför uppgifter som ”är på riktigt” och som samtidigt bidrar till det omgivande samhället. Jag har också goda erfarenheter av aktiv studentmedverkan som innebär att studenterna görs delaktiga inte bara i ämnesråd och utvärderingar utan också i planeringsfas och genomförande av utbildning. Det kan till exempel innebära att studenterna leder seminarier och handleder varandra (med handledning av läraren), att de är med och utformar examinationen, att man arbetar med formativ värdering osv. Inom våra högskolepedagogiska kurser arbetar vi ofta erfarenhetsbaserat. Det betyder att deltagarna under handledning utforskar, problematisera och tar avstamp från sin
erfarenhet.

Jag driver utbildningspolitiska frågor både inom högskolan och nationellt. Internt handlar det ofta om lärarnas förutsättningar för en god pedagogik (t ex resurser, organisation, incitamentsstrukturer och teknisk infrastruktur). Externt handlar det exempelvis just nu om polislärares möjligheter att forska och om etablerandet av ett organ som kan stödja högskolepedagogisk utveckling och forskning.

Jag har initierat och deltagit i flera pedagogiska utvecklingsprojekt och gillar att arbeta experimentellt. Just nu provar jag långtgående aktiv studentmedverkan och skriver om det. Ett tidigare projekt handlade om seminarieretorik. I ett annat provade vi en modell för att arbeta med pedagogiska teorier i lärarutbildning för naturvetare med inspiration från den retoriska toposläran.

I botten är jag som sagt retoriker. Tillsammans med Lennart Hellspong startade jag retorikämnet på Södertörns högskola 1997. Jag var ämnesansvarig 1999-2006. Under min tid på Södertörns högskola har jag utvecklat och undervisat på kurser av olika slag, men kurser som handlar om kunskapsfrågor och lärande känner jag särskilt varmt för. Några sådana är Retorisk didaktik, Retorikens idéhistoria, Vetenskapens retorik och Memoria.

Även min forskning inom retorik har haft högskolepedagogiskt fokus. Jag disputerade hösten 2012 på avhandlingen: Topos som meningsskapare: retorikens topiska perspektiv på kunskapsutveckling och tänkande. Den handlar om hur vi kan arbeta öppet, men samtidigt kritiskt och kvalificerat med många samtidiga perspektiv, något som är relevant idag i ett samhälle med ökad förändringstakt och omfattande kulturmöten. På detta problem har den retoriska toposläran tyckts kunna erbjuda en öppning. Toposläran är en retorisk metod för idégenerering och perspektivbyte med Aristoteles som huvudingenjör. Den uppstod som ett svar på behovet att kunna hantera problem som är av ett föränderligt eller mångsidigt slag, som till exempel praktiska politiska frågor eller moraliska dilemman där man inte restlöst kan luta sig mot generella principer eftersom man för det första inte helt kan förutse alla relevanta dimensioner och för det andra för att flera värden, till och med motriktade, kan vara giltiga samtidigt. Topos lutar sig inte som principer mot fenomenens inre eller essentiella strukturer, utan mot kloka människors tidigare bedömningar i liknande frågor eller mot den gemensamma insikten i en kulturkrets eller praxisgemenskap. Genom att fånga upp återkommande resonemangsformer och infallsvinklar som tycks fungera, genom att söka deras gemensamma drag och kategorisera dem i grupper så kunde man återanvända dem på nya frågor. De här toposen kunde man sedan använda som tillfälliga stödpunkter både för tankeutveckling, argumentation och kritik. I min avhandling undersöker jag bland annat hur toposläran kan fungera som en kognitiv verktygslåda för perspektivtänkande. Det i sin tur öppnar för didaktiska övningar och arbetssätt som utvecklar studenters kritiska och reflexiva tänkande. Avhandlingsarbetet har ingått i projektet Kritiskt tänkande för en pluralistisk högskola (Vetenskaprådet) samt projektet Vad krävs för en "topisk didaktik"? En studie av förutsättningarna för ett reflexivt lärande i retorisk form utifrån utbildningsdiskursen i tre demokratier (Östersjöstiftelsen)

DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) är högskolans databas för digital publicering och registrering av publikationer som producerats av forskare, lärare och studenter.

Till DiVA