Jonas Andersson
Docent
Programsamordnare
Lektor
Jag är forskare och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap. Jag intresserar mig för digitala medier och dessas betydelse för samhällsstrukturer, vardagsliv och epistemologi.
Institutionen för kultur och lärande
PC210
Jag är tvärvetenskapligt orienterad med starkt intresse för hur såväl vardagsliv och enskilda människor som organisationer och strukturer påverkas av den samtida, allt mer digitaliserade medieekologin. Vilka aktörer och fenomen gynnas och missgynnas? Hur samverkar de digitala mediernas strukturer med samhället i övrigt?
Mitt huvudsakliga forskningsområde var länge den oreglerade fildelningen på nätet men jag har på senare år skiftat fokus, då nätet kommit att stöpas om i form av plattformar, appar och mobil hårdvara.
Nuvarande huvudsakliga forsknings- och undervisningsintressen:
● Systemteoretiska, juridiska och politisk-ekonomiska perspektiv på digitala medier, ur en historiserande synvinkel
● Mer allmän idéhistoria (i synnerhet med intresse för idétraditioner och tankekollektiv samt skärningspunkten mellan tekniska föreställningar och nyliberalism)
● Ljudmedier och musicerande (inklusive, specifikt, de systemiska villkoren för detta)
Mina undervisnings- och forskningsintressen rör därför de sätt på vilka tilltagande digitalisering och mediering samverkar med vardagsliv och samhällsstrukturer. Det handlar om kritiska studier av plattformar som strukturella och medierande institutioner, inte minst i relation till civilsamhälle och medborgerliga intressen, epistemologi (villkoren för hur kunskap upprättas) och den datadrivna medieekonomin. Jag intresserar mig även för hur det materiella och det semiotiska samverkar, i relation till teorier om agens, relationer, avkolonialisering och klimatkollaps.
Jag har skrivit om medier och digitalisering i en rad sammanhang, bland annat skönlitterärt i boken Framtiden (tillsammans med Eric Schüldt, 2011) och policyorienterat i Plattformssamhället (2019).
Jag är allmänt intresserad av auktoritet och kontroll och de sätt på vilka dessa medieras. Auktoritet, antingen genom tvång, övertalning, legitimering eller karisma – kontroll, genom mer teknologiskt kristalliserade infrastrukturer och gränssnitt. Jag vill hävda att båda dessa synsätt på auktoritet och kontroll är centrala för medie- och kommunikationsvetenskapen som fält.
Detta intresse lyser igenom i mina skrifter om medier och kommunikation under de gångna åren: Hur oetablerade entreprenörer försöker uppnå legitimitet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller, för den delen, en sorts dygdetik eller heder
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Struktureringen av sociala nätverk som en sorts väv av både (hård) algoritmisk kontroll och (mjuka) normer
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., sociala allianser och så vidare. Plattformarnas ensidiga makt att kontrollera tillgången till sina data
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och de sociotekniska strukturer som denna särskilda form av plattformsmakt
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. skapar.
Jag använder inte längre Twitter för kommunikation, du hittar mig i stället på Mastodon.
Forskaren deltar inte i några projekt just nu.