Oleksandr Polianichev har en doktorsexamen från European University Institute i Florens och har varit verksam vid Södertörns högskola sedan 2019. Han är knuten till Center for Baltic and East European Studies (CBEES). Han har innehaft forskningsstipendier vid bland annat New Europe College i Bukarest, Centre for Advanced Study i Sofia, Deutsches Historisches Institut Moskau, Herder-institutet i Marburg, GWZO i Leipzig, Leibnizinstitutet för europeisk historia i Mainz och CERCEC i Paris.

Hans forskning fokuserar på det ryska imperiets historia, särskilt Kaukasus, med bredare intressen för den globala historien om imperium och kolonialism under det långa 1800-talet samt för Rysslands transimperiala sammanflätningar.

Hans första bokprojekt, som bygger på hans doktorsavhandling och har den preliminära titeln Subversive Loyalty: Ukraine and Empire at the Foot of the Caucasus, 1790s–1917, följer det bosättarkoloniala efterlivet hos Zaporogiska Sitj – en av de äldsta kosackgemenskaperna i Eurasien, som spelade en avgörande roll i bildandet av den ukrainska staten under mitten av 1600-talet. Boken undersöker kosackernas historia utanför det ukrainska fastlandet och skildrar deras omvandling från en förföljd grupp ostyriga krigare till exemplariska kolonisatörer, civilisationens pionjärer och imperiets väktare, som utnyttjade sin lojalitet till tronen i kombination med lokal stolthet som ett sätt att ställa politiska krav. Med stöd av omfattande arkivforskning i 20 arkiv och bibliotek i fyra länder, samt genom analyser av tidningar, memoarer, reseskildringar och skönlitteratur, bidrar boken till forskningsdebatterna om imperium och nation i det tsarryska riket – och om Ukrainas historiska erfarenheter under ryskt styre – genom att visa hur imperiet oavsiktligt främjade en spirande ukrainsk identitet. Samtidigt argumenterar boken för att de imperiala och lokala lojaliteter som ukrainska kosacklojalister omfattade inte bara förstärkte varandra, utan ofta underminerade varandra och utmanade det imperium de var satta att stärka.

Hans andra bokprojekt, Exotic Empire: The South Caucasus and the Making of the Tsarist Tropics, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, är en miljöhistorisk studie av det tsarryska koloniala projektet i Georgien och längs Svarta havets kaukasiska kust under 1800- och det tidiga 1900-talet. Studien visar hur det ryska imperiet, i avsaknad av tropiska kolonier, omformade Sydkaukasien till en slags kvasi-tropisk koloni som kunde producera exotiska varor för metropolens behov. Genom att fokusera på idéer och praktiker kring acklimatisering visar projektet hur introduktionen av subtropiska och tropiska växtarter – via botaniska trädgårdar, lärda sällskap, försöksstationer och privata företag – ledde till framväxten av det tsarryska rikets ”fuktiga subtropiska” zon med teplantager, bambulundar, apelsinodlingar och dekorativa palmer. Boken placerar det ryska imperiets erfarenheter inom en bredare global kolonialhistoria och framställer det som en oväntad aktör i de transimperiala och intertropiska utbytena av idéer, växter och expertis.