Simon Sorgenfrei

Simon Sorgenfrei

Professor

Min forskning har huvudsakligen rört islam och sufism, i historia och samtid, i Sverige och globalt, samt forskning om religion och migration.

08-608 51 58 086085158

Institutionen för historia och samtidsstudier

070 763 23 41 0707632341

Simon Sorgenfrei är verksam som professor i religionsvetenskap och föreståndare för IMS - Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola.

Huvudsakligen har Sorgenfreis forskning rört islam i historia och nutid och på senare tid islam och muslimer i Sverige. Han har också forskat om religion och migration, samt om radikalisering.

Bland hans senare böcker märks:

"De kommer att vara annorlunda svenskar". Berättelsen om Sveriges första muslimer (Norstedts, 2022)

Islam - en religionsvetenskaplig introduktion (red. Tills. m. Susanne Olsson) (Liber, 2021)

Religion, migration och polisiårt arbete (red. tills. m. Göran Larsson och Tanja VIklund) (Studentlitteratur, 2020)

Religion, tills. m. Göran Larsson (Liber, 2019)

Det monoteistiska landskapet: Ivan Aguéli och Emanuel Swedenborg (Ellerströms, 2018)

Islam i Sverige - de första 1300 åren (SST, 2018)

 

PÅGÅENDE FORSKNING

Islam och den svenska modellen
Sedan en tid präglas relationen mellan staten och muslimska organisationer i Sverige av en förtroendekris. Flera av de nationella muslimska organisationerna anklagas för att inte leva upp till demokratiska principer och denna situation har föranlett en rad myndigheter att beställa fram granskande rapporter över organisationernas verksamhet.

Vad dessa rapporter har gemensamt är att de primärt fokuserar på mer nyligen gjorda ageranden och uttalanden och/eller organisationernas påstådda transnationella kopplingar.

Även om detta är viktiga och angelägna frågor, är utgångspunkten i detta projekt att ökad kunskap om hur staten har hanterat organiserad islam i ett längre historiskt perspektiv är av avgörande betydelse för att förstå och bedöma den situation vi nu befinner oss i. Kan det till och med vara så att rådande situation är ett resultat av den svenska neo-korporativa modellen? Har svenska staten bidragit till att skapa en politisk islam?

Projektet tar sin utgångpunkt i följande frågor:

  • I vilken utsträckning, och hur, har muslimska organisationer inkorporerats i svenska modeller för beslutsfattande?
  • Vilka muslimska organisationer är representerade i förhandlingar med statliga aktörer, och varför?
  • Vilka krav har dessa organisationer drivit och vilket genomslag har de haft på faktisk politik?
  • Hur har den svenska modellen påverkat de muslimska organisationerna och den upplevda krisen?

Projektet knyter också an till internationell forskning om relationer mellan stat och organiserad islam. Denna forskning omfattar studier av centrala europeiska länder, samtidigt som studier av Sverige så gott som helt lyser med sin frånvaro. Denna forskningslucka är anmärkningsvärd, särskilt eftersom det svenska fallet verkar utmana de internationella studiernas teoretiska förväntningar och empiriska slutsatser. Inte minst utmärker sig Sverige genom att formella kanaler för intressepåverkan och dialog mellan staten och olika muslimska organisationer skapades jämförelsevis tidigt här - redan i mitten av 1970-talet - medan motsvarande strukturer tillkom först på 1990-talet eller ännu senare i andra europeiska länder.

Genom att undersöka hur relationen mellan den svenska staten och de bidragsberättigade muslimska riksorganisationerna har sett ut under en längre tidsperiod kan vi få kunskaper som hjälper oss att inte bara bättre förstå en nuvarande kris utan även bidra till ett mer effektivt arbete i framtiden. Studien bidrar också till att komplettera och nyansera befintlig forskning om stat-islam-relationer i Europa, att testa och utmana existerande teorier och att generera hypoteser som kan ligga till grund för vidare jämförande forskning.

Studien tar sin utgångspunkt i teorier om så kallat ”stigberoende” och bygger på antagandet att de vägval som görs vid en viss tidpunkt har betydelse för hur aktörer ställer sig till olika utmaningar vid senare tidpunkter. Studien analyserar genom vilka mekanismer sådant stigberoende kan identifieras utifrån noggranna processtudier. Viktiga undersökningsuppgifter blir att identifiera så kallade ”kritiska vägskäl” och att spåra när och hur det sker förstärkningar eller förändringar i förhållande till tidigare vägval.

Studien bygger på skriftligt material från relevanta arkiv, där Statens stöd för trossamfunds (SST), Riksarkivet och Regeringskansliets arkiv kommer att stå i centrum.

Studien bygger på ett innovativt samarbete mellan forskare från två olika vetenskapliga discipliner; religionsvetenskap och statsvetenskap.

 

Elsa Ulma Haglund - Sufisheikh i mellankrigstidens Sverige

1923 låg 30-åriga lärarinnan Elsa Haglund från Norrköping på ett sanatorium i Davos, Schweiz. Bot mot tuberkulos skulle dröja ännu några decennier, ångesten var kompakt. ”Jag måste lära mig att leva, innan det är dags att dö” skrev hon i sin dagbok. När hon blev utskriven fick hon en informatorstjänst hos Sveriges konsul i Bryssel och där kom hon i kontakt med den muslimske missionären Inayat Khan från Baruda i det av Storbritannien koloniserade Indien. Khan hade då i ett decennium rest runt i Europa och USA, predikat och grundat lokala ordnar av sin transnationella rörelse the Sufi Movement International. Under dessa resor kom han att utveckla en sufisk lära som tog sig alltmer universella uttryck. Khan attraherade personer med ett engagemang i alternativreligiösa rörelser som inspirerades av hans sufism, men som också formade den på nya sätt utifrån egna föreställningar om ”orientalisk visdom”( Sorgenfrei 2016, 2017, 2018).

Khan gjorde ett starkt intryck på Elsa Haglund, hon följde honom till en retreat i Paris och under sommaren blev hon hans adept. Året därpå bjöd hon Inayat Khan till Stockholm och samma höst grundades Sufirörelsen i Sverige, som en lokal gren av Khans rörelse. I kretsen ingick en imponerande skara kvinnor, bland dem Anna-Greta Ångström, Ebba Hamilton, Signe Kolthoff, samt Agnes och Eva Sofia von Krusenstierna. Elsa Haglund blev rörelsens första ledare – en position hon skulle behålla tills tuberkulosen tog hennes liv 20 år senare.

Som ledare och företrädare för den svenska grenen av Khans transnationella rörelse vävdes Elsa Haglunds biografi in i såväl nationella som internationella strömningar. Genom de texter och brev hon skrev, de resor hon gjorde och de kontakter hon upprätthöll, liksom med de praktiker hon införde och utvecklade lämpar sig Elsa Haglund ovanligt väl för en mikrohistorisk studie med en globalhistorisk ansats. Föreliggande studie syftar därför till att besvara följande frågor:

  • Vem var Elsa Haglund? Vad i hennes bakgrund och omständigheter förklarar att en ung lärarinna från Norrköping reser ut i världen och kommer hem som ledare för en sufiorden? Hur gestaltade sig hennes liv? Vilken roll spelade sjukdomen och andra rent personlig omständigheter för hennes livsbana?
  • Den andra frågan rör det globala. Vad hade hänt i världen, som kan förklara att en lärarinna från Norrköping under en livskris finner en indisk sufisheikh som vägleder henne in i läror med rötter i muslimsk mystik? Och att hon sedan blir del av ett nätverk med noder och kontakter mellan Asien, Europa och Amerika?
  • Den tredje frågan lägger sig mitt emellan. Vad hade hänt i Sverige som förklarar hur de tidigare frågornas mikro- och makroperspektiv vävs samman just precis här? Hur hade globalisering, urbanisering, social och religiös förändring format den sociala arena som Elsa Haglund och Sufirörelsen i Sverige verkade på?
  • Slutligen, hur vävdes dessa tre nivåer - det biografiska, det globala och det nationella - samman i Elsa Haglunds skrifter och läror, i Sufirörelsens teori och praktik? Vad var det för religiösa och sociala visioner som förmedlades?

 

TIDIGARE FORSKNING

Wahhabism i Sverige: Nätverk, Prakitik, Mission (2018-2021)
Projektet syftar till att analysera hur wahhabism etableras och praktiseras i Sverige. Genom studier av nätaktivitet, såväl som intervjuer- och observationer i grupper och nätverk runt om i Sverige ska wahhabitisk praktik och mission analyseras. Projektet finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och genomförs tillsammans med Susanne Olsson (SU), Annesofie Roald (MU) och Jonas Svensson (Lnu).

Den koloniala och postkoloniala koranen
Projektet tar sig an översättningar av Koranen till engelska språket gjorda av troende muslimer. Den första översättningen av detta slag gjordes 1905 och sedan dess har över 100 översättningar producerats fram till dags dato, vissa i flera utgåvor. Syftet med projektet är att närma sig dessa översättningar från olika perspektiv, och med olika specifika frågeställningar, men under ett paraply av en sammanhängande grundfråga: Går det att utifrån teorier om hur kolonialitet och postkolonialitet som samhälleliga tillstånd påverkar människors tänkande förklara egenheter och förändringstendenser i översättningarna? I analysen av översättningarna tillämpas såväl kvalitativa som kvantitativa metoder. Till de förra hör religionsvetenskapligt och idéhistoriskt inriktad samhällelig och ideologisk kontextualisering, med utgångspunkt i antagandet om att översättningar i viss mån speglar den tid i vilken de görs, och den samhälleliga situation som präglar denna, inklusive maktförhållanden, motsättningar mellan olika grupper och kamp om tolkningsföreträde när det gäller vad som utgör den autentiska religiösa traditionen. Till de senare, kvantitativt orienterade metoderna, hör sådana som under senare år utvecklats inom fältet digital humaniora. Detta inkluderar t.ex. enklare frekvensanalyser som kan pröva hypoteser om likheter och skillnader mellan olika översättningar, men också mer avancerade metoder för såväl semantisk analys som sentimentanalys.

Nya religiösa minoriteter i Sverige
De pågående krigen i Mellanöstern har medfört en ökad invandring till Sverige från de konfliktdrabbade områdena i Syrien och Irak. Gamla ”sekteristiska” skiljelinjer används idag för att legitimera att människor dödas och fördrivs – ett faktum som inte minst har drabbat både kristna och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern. En destruktiv spiral av våld, död och hämnd sprider sig allt snabbare och det finns få tecken på att någon lösning på konflikterna inom en snar framtid. Ett resultat av den tragiska utvecklingen och de flyktingströmmar krigen skapat är att Europas och Sveriges religiösa landskap ritats om. Exempelvis har Sverige idag kanske världens största mandéeiska församling, och för många svenskar mer eller mindre okända religiösa grupper som yaresan, yezidier, alawiter, aleviter och druser har ökat under de senaste åren. Dessa adderar till redan etablerade minoritetssamfund från området, som baha’i och ahmadiyya, liksom olika orientaliska och ortodoxa kristna grupper från området. Mot bakgrund av ovan tecknade utveckling har Simon Sorgenfrei och Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, fått i uppdrag av Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) att producera rapporten Nya religiösa minoriteter i Sverige. Syftet med publikationen är att ge en översiktlig kunskapsbild till ett urval av religiösa minoritetsgrupper som kan knytas till dagens konflikter i framför allt Syrien och Irak. Rapporten ska presenteras hösten 2017.

Islam i Sverige
Muslimer har levt i Sverige sedan 1800-talet, och kontakter mellan vad vi idag kallar Sverige och muslimska kulturer sträcker sig långt tillbaka i historien. Men det är främst i och med arbetskraft- och sedan flyktinginvandringen från 1950-talet och framåt som en mer betydande mängd svenska muslimer blir ett faktum. Även om kunskapen om islam och muslimer i Sverige är relativt stor, är detta ett forskningsfält statt under ständiga förändringar - inte minst i relation till pågående konflikter i Mellanöstern. Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) har tidigare publicerat en rad rapporter som rör islam och muslimer i Sverige.

Missionsetnografiskt fotografi
Projektet ska kartlägga vägar att beforska, bevara och ställa ut Världskulturmuseernas fotografiska bilder. Genom fyra delstudier kartläggs forskningsfält, digitala återförandemöjligheter och utställningsformer, bevarandebehov och publika intressen kring denna hittills alltför underprioriterade del av samlingarna. De fotografiska samlingarna innehåller unik dokumentation av gamla miljöer och kulturella uttryck som aldrig varit föremål för systematisk forskning. I många fall är det idag mest intressanta innehållet i bilderna inte det som fotograferna avsåg fånga. Ett viktigt fundament för ett utökat beforskande och tillgängliggörande av bildmaterialet är en ökad digitalisering av bilderna, vilket också ställer viktiga etiska frågor kring tillgängliggörandet av fotografier.

Sorgenfreis del i projektet fokuserar fotografiers värde som empiriskt, etnografiskt material för nya studier av muslimsk religiös praktik i Kongo och Kashgar under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Simon Sorgenfrei söker ny kunskap om islam i nämnda områden, men undersökningen är också metodutveckling för vidare studier av historisk kultur och religion genom fotografier och andra arkivmaterial, som missionsrapporter, brev och dagboksanteckningar.

Våldsbejakande islamisk extremism
Under hösten 2017 ingår Sorgenfrei i en mångsdisciplinär forskningsmiljö
på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som ska analysera olika
material som rör våldsbejakande islamisk extremism.

Museet som didaktisk arena
Projektet syftar till att ta fram metoder som stärker samverkan mellan skola och statliga och kommunala museer. Detta innebär att didaktiska teorier och pedagogiska metoder kommer att utarbetas för arbete med materialitet, rumslighet och kroppslighet inom ramen för de besök på museer som ingår i fritidsverksamhet. Projektet kommer att bedrivas utifrån religionsvetenskapliga perspektiv, men dess resultat syftar till att vara överförbara till andra humanistiska ämnen, liksom för andra utbildningsnivåer. Projektets didaktiska element kommer att utgå från centrala frågor som vem ska lära sig vad, var, hur och inte minst genom vad? Utifrån dessa frågeställningar ska pedagogiska metoder, knutna till just arbete med artefakter, utvecklas.

Sufism i Sverige
Sufism beskrivs ofta som islams andliga eller mystika tradition, och förknippas då gärna med medeltida lyrik eller orientens dansande dervischer. Men sufism är också namnet på en idag mycket utbredd muslimsk tradition som förgrenar sig i en lång rad transnationella ordenssällskap vilka organiserar miljontals muslimers religiösa och sociala liv. Sufitraditioner och sufimuslimer upplever också en högljudd, och inte sällan våldsam kritik från salafistiska och vissa islamistiska grupperingar och har ofta drabbats svårt i de senaste decenniernas inomislamiska konflikter. Efterkrigstidens utveckling har inneburit att många sufiskt orienterade muslimer migrerat, bland annat till Sverige, och etablerat ordenssällskap i sina nya hemländer. Trots en relativt lång historia - de första exemplen på sufism i Sverige finner vi redan på 1800-talet - har vi dålig kunskap om sufism i svensk historia, och om sufiorganisationer och -aktiviteter i dagens Sverige. Under 2015–2016 har Simon Sorgenfrei varit engagerad av Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) för att ta fram en första kartläggning av sufigrupper och sufiaktivitet i Sverige. Rapporten Sufism i Sverige - en lägesrapport från Stockholm, Göteborg och Malmö ska presenteras den 14 september 2016. Intresseområden: Islam, Sufism, Esoterism, Nyreligiositet, ritualteori, praxis, kroppslighet, materialitet. radkalisering, religion och politik

DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) är högskolans databas för digital publicering och registrering av publikationer som producerats av forskare, lärare och studenter.

Till DiVA