Dela

Facebook Mail Twitter

Civilt motstånd, anti-genuspolitik och kommunikation i krigets spår – en glimt av CBEES Annual Conference

Det var med ett gediget program Centre for Baltic and East European Studies bjöd in till årets konferens. Bidragen var många och omfattade allt från rysk nyimperialism och nya kärnvapenhot till värderingspolitik och museernas roll i kriget. Här följer ett axplock från tvådagarskonferensen i november 2023.

Krig, politisk polarisering, klimathot. Hur fortsätter man att agera och stå upp för demokratin när kriserna tycka lägga sig på hög? I en av konferensen inledande panelen lyftes exempel på hur civilsamhället i Polen, Tjeckien och Ungern arbetar med att ta emot flyktingar och försöker motverka mat- energi- och ekonomiska kriser. Samt hur de engagerar sig i klimatfrågan.

Elzbieta Korolczuk, docent i sociologi vid Södertörns högskola, lyfte i sin presentation den förändring som feministiska nätverk och organisationer i Polen genomgått mot bakgrund av avdemokratisering och Rysslands anfallskrig. Vid flera tillfällen har kvinnorörelsen mobiliserat och samlat tiotusentals människor i demonstrationer.

- Efter att Ryssland invaderade Ukraina organiserades manifestationer och demonstrationer, flyktinghjälp via bland annat hjälp med transport och boende. De har också erbjudit stöd till offer för sexuella övergrepp och hjälp med abort, berättade hon.

Aktiviteter inför valet

På samma sätt stod kvinnorörelsen bakom ett flertal aktiviteter inför det polska valet 2023. De drev kampanj för att öka röstdeltagandet, det organiserade debatter och informerade om valsystemet samt stöttade feministiska kandidater.

Elzibieta Korolczuk listar fyra punkter som kännetecknar kvinnorörelsen i Polen efter 2016.

- Det är en decentraliserad rörelse, lokalt förankrad på gräsrotsnivå – men som koordinerar sin verksamhet. De organiserar sig digitalt. Rörelsens arbete utgår från känslor: rädsla, ilska, solidaritet och hopp. De står också för en slags populistisk feminism, det vill säga att de är Polens kvinnor, sa hon.

I Ungerns finns en aktiv rörelse som engagerat sig i matförsörjningsfrågan. Sociologen Luca Sára Bródy pratade om hur kvinno- och miljöfrågor hänger samman inom rörelsen, och hur de strukturella begränsningar och könshierarkier som finns i samhället påverkar den. Hon lyfter tre slutsatser i sin presentation:

  • man blir inte självförsörjande för att det är nödvändigt utan på grund av ett eget medvetet val,
  • strukturella förändringar i det post-sovjetiska Ungerns hade stor inverkan på möjligheten att bedriva alternativa jordbruk samt
  • nätverken som verkar inom området är betydligt mindre synliga och därmed också mer sårbara än den större miljörörelsen.

Ett annat perspektiv som lyftes var klimatrörelsen i Tjeckien som på många sätt skiljer sig från de i andra europeiska länder då skepticismen mot klimatkrisen är större i landet. Michaela Pixova, kulturgeograf från Tjeckien, talade om allianser som byggts mellan miljö- och klimatrörelsen och bostadsrörelsen under en kampanj för att hantera den energikris som uppstått i krigets kölvatten. Hon talade om möjligheterna som samarbetet ger, men också vilka hinder som uppstått. Nätverken kommer från olika bakgrund, jobbar enligt olika traditioner, vissa är mer formella andra mindre och andra faktorer som påverkar arbetet.

Anti-genuspolitik i det ryska samhället

Ett annat tema som lyftes i programmet var det om utvecklingen av traditionella/konservativa värdering och anti-genuspolitik i Ryssland. Inledde gjorde Radzhana Buyantueva, statsvetare vid Université Libre de Bruxelles, som talade om hur genusfrågor och HBTQ+-frågor målas ut som påfund från väst som strider mot ryska, traditionella värderingar. Syftet är enligt regimen i Kreml att stoppa EU:s och NATO:s utvidgning och därmed stoppa spridningen liberala värderingar. I sin presentation beskriver hon hur det är att leva som hbtq+-person när deras rättigheter alltmer försvinner och regimen gör allt de kan för att hindra deras synlighet i samhället.

Dmitrii Dorogov, postdok vid CBEES/Södertörns högskola, har i sin forskning studerat hur HIV/AIDS hanteras av Putinregimen, särskilt efter skiftet mot så kallade traditionella värderingar i början av 2010-talet och invasionen av Ukraina 2022.

Till stora delar av Rysslands hantering av sjukdomens spridning i landet varit ineffektiv berättar han. I början var det framför allt riskgrupper som narkomaner och kvinnor i prostitution som drabbades, men under 2000-talet har människor utanför de här grupperna smittats. Idag lever officiellt 1,137 miljoner människor med viruset i kroppen, men experter menar att det verkliga antalet är betydligt högre och det ska ses som en ”generell epidemi”.

I sin presentation visar han på hur den alltmer konservativa ideologi som förts fram av staten är skälet till utvecklingen. Genom att gång på gång dra in på hbtq+-personers rättigheter, ökad moralism kring droganvändning och prostitution och samtidigt förbjuda organisationer som jobbar för att stötta personer med HIV/AIDS har gjort det svårare för människor att söka såväl medicinsk som social hjälp. Lägg där till bristande finansiering och ett stort stigma som lett till att människor inte får eller tar del av nödvändiga mediciner.

Yulia Gradskova, docent i historia på Södertörns högskola och koordinatör vid CBEES, gav i in sin presentation publiken en inblick i hennes studier av den ryska kvinnoorganisationen Women’s Union och så kallade traditionella värderingar. Hon beskrev deras aktiviteter som femonationalism, ett begrepp som används om kvinnor som pratar om kvinnorättigheter men som i själva verket leder till antifeministisk politik. I presentationen gick hon bland annat in på hur organisationens retorik stöttar kvinnor som mödrar samtidigt som de propagerar för att ta bort kvinnors medborgarrättigheter och reproduktiva rättigheter.

Media och kommunikation

Bilder, ord, budskap – centrala delar i såväl nyhetsbevakningen som i Ukrainas egen kommunikation och i motståndet mot Ryssland. Media har alltid varit ett verktyg i krig, men sedan Rysslands invasion 2022 ser vi hur memes, videoklipp och myndighetsinformation blandar faktabaserad rapportering och ironi. Om detta talade Göran Bolin och Per Stålberg, båda två forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.

Men den här utvecklingen gör också nyhetsbevakningen och krigsrapporteringen än mer komplex. Dels blir källorna osäkra när avsändaren inte är en officiell kanal, vem som ligger bakom en kampanj är inte alltid lätt att veta. Även den officiella kommunikationen blir ibland diffus när även myndigheter glider på gränsen mellan pr-kampanj, ironi och rent information/fakta.

I kommunikationen förekommer också religiösa bilder och symboler, men i en sekulär kontext. Avsändarens syfte är ofta att sprida ett budskap om hopp och motstånd till en bredare grupp och som överskrider kulturer, länder och språk. Yuliya Yurchuk talade i sin presentation om de bilder som används och vad de får representera och hur man militariserat helgon.

Vilka aktörer och infrastruktur det är som möjliggjort Ukrainas framgångsrika kommunikation är något som Roman Horbyk och Kateryna Boyko gick in på i sin presentation. Bland annat handlar det om något de kallar svärm-kommunikation. De båda forskarna har i sina studier sett hur samarbeten mellan hyperlokala medieaktörer, sociala medier, medieaktivism, folklore och konst spelat en viktig roll. Och detta har gett synergier ur flera perspektiv, både uppifrån och ner samt horisontellt.

Vill du läsa mer om det här området:
Läs mer om: Östersjö- och Östeuropa

Dela

Facebook Mail Twitter

Sidan är uppdaterad

2024-01-24