Kramar, omsorg och gränser i fritidshemmens vardag

– Studien växte fram ur mitt forskningsintresse för hur normer uttrycks i det icke-verbala och reflexmässiga, i det här fallet genom det kroppsliga samspelet med andra. Tidigare studier har främst genomförts i förskolan, där cirka 4 procent av de anställda är män. På fritidshemmen är omkring 30 procent män, vilket kan innebära att normer förhandlas på andra sätt, säger Julia Wester, doktorand i etnologi vid institutionen för historia och samtidsstudier.

Hennes avhandling bygger på observationer och intervjuer från två fritidshem och handlar om allt från kramar till våld och gränssättning. Resultaten visar att pedagoger ofta förväntas vara fysiskt närvarande, lugna och tillgängliga för barns behov av trygghet och närhet. Samtidigt kan den kroppsliga interaktionen vara komplicerad i praktiken.

– Pedagoger på fritidshemmen såg fysisk närhet till barnen som självklar och positiv men också krävande och riskfylld. En central aspekt var kroppslig integritet och samtycke, både när det gällde barnet och pedagogen.

Olika dilemman kring fysisk kontakt togs upp, till exempel situationer där de upplever att de behöver neka barn närhet eller hantera känslor som inte stämmer överens med idealet om en lugn och neutral pedagog.

Manliga pedagoger granskas hårdare

Studien visar att pojkar och manliga pedagoger oftare ifrågasätts när det gäller tillgiven närhet. Det kan handla om att vissa former av kroppslig kontakt uppfattas som mer problematiska när de involverar män, eller att pedagoger anpassar sitt beteende för att undvika misstolkningar.

– Generellt hade pedagogerna en ambition att inte göra skillnad mellan barn utifrån kön. Samtidigt hände det när pedagoger berättade om pojkar som sökte mycket närhet att de beskrev pojkens karaktär på negativa sätt, som att de hade ”mama issues” eller ”bebiskänslor”.

Avhandlingen tar också upp hur dagens fokus på samtycke och kroppslig integritet påverkar interaktionen mellan pedagoger och barn.

– Pedagoger kunde till exempel uttrycka att särskilt pojkar behöver lära sig gränser, så att de inte ska tro att de kan göra vad som helst i framtiden, medan flickors närhetssökande sågs som förståeliga behov av omsorg. Risken är därför att pojkar betraktas som potentiella framtida förövare när de söker mycket närhet.

Stora barngrupper påverkar omsorgen

Avhandlingen visar även hur organisatoriska förutsättningar påverkar möjligheten att skapa trygga relationer i fritidshemmet. Stora barngrupper, hög stress och otillräckliga stödinsatser för barn i behov av stöd gjorde det svårare för pedagogerna att arbeta på det sätt de själva uppfattade som idealt. Till exempel hade pedagoger mycket begränsade möjligheter att förebygga våldsamma handlingar från barn.

Genom att undersöka kroppskontakt i vardagen vill avhandlingen bidra till en större förståelse för det känslomässiga och kroppsliga arbete som pedagoger i fritidshem utför varje dag.