Att lära sig använda våld – med eftertanke

Inom projektet The cultivation of force följer hon tillsammans med kollegan Eva Schwarz polisutbildningar i Sverige och Tyskland. De befinner sig i övningshallar och klassrum och intervjuar lärare om hur de arbetar med undervisningen.

Utgångspunkten är inte vad poliser gör i yrket, utan hur man blir polis. Vad innebär det att lära sig ingripa, använda kroppen och rösten, och i vissa fall våld?

En utbildning fylld av spänningar

Redan tidigt i utbildningen möter studenter moment som många saknar erfarenhet av. De går in i fysiska övningar, håller fast varandra och tränar på att höja rösten i simulerade situationer.

Det handlar inte bara om teknik, utan om att stegvis utveckla ett sätt att agera.

– De ska undvika att använda våld, men samtidigt måste de lära sig att faktiskt kunna använda det. Det är en grundläggande spänning i polisyrket, säger Eva Schwarz, filosof och docent i den praktiska kunskapens teori.

Den dubbla uppgiften präglar hela utbildningen. Studenterna ska i första hand lära sig att deskalera och undvika konfrontation, men också utveckla en beredskap att ingripa med kraft när det krävs.

Forskarna menar att polisens relation till sitt våldsmonopol är avgörande för frågan huruvida polisen kan förstås som en profession. Det är också relationen till våldet som avgör om det som kallas för “polis” i en stat är polis.

– Jag menar polis i bemärkelsen av en demokratisk institution som representerar de människor som lever i ett land – till skillnad från till exempel den federala migrations- och tullpolisen i USA, ICE, eller delar av poliskåren i Serbien som utövar brutal våld mot exempelvis studenter som protesterar. Detta är inga frågor som kan avgöras på ett allmänt plan men står på spel i varje enstaka polisinsats, i varje mellanmänskliga möte, säger Eva Schwarz.

I forskarnas ögon handlar det därför inte bara om färdigheter, utan om hur människor formas i sin yrkesroll.

Mer än teknik och träning

En central utgångspunkt är att känslor inte ses som något som ska hållas undan, utan som en del av yrkeskunnandet.

– Känslor är inte något som står i vägen för professionalitet, utan en del av yrkeskunnandet, säger Stina Bäckström.

Att arbeta som polis innebär att ständigt förhålla sig till reaktioner, både egna och andras. Rädsla, osäkerhet, aggression och empati är närvarande i många av de situationer som studenterna övar på.

Forskningen pekar också på hur känslor uppstår i samspelet mellan människor. En grupp kan präglas av en viss stämning som påverkar hur en situation utvecklas. Samtidigt är mycket av detta svårt att formulera, något som blir tydligt i undervisningen där läraren måste reagera direkt i stunden.

Läraren som nyckelperson

Studien riktar blicken mot lärare med polisiär kompetens snarare än studenterna. Det är genom deras sätt att visa, kommentera och ge återkoppling som kunskapen tar form.

– Det handlar inte bara om att tekniken ska vara rätt, utan också om att se vad som händer i rummet, säger Stina Bäckström.

Läraren behöver kunna uppfatta när en student blir rädd, osäker eller fastnar i en reaktion. Det kräver inte bara erfarenhet, utan också ett språk för att beskriva det som inte alltid är synligt.

Utbildningen blir på så sätt en plats där yrkeskunnandet inte bara förs vidare, utan också formas och förhandlas.

Filosofi, känslor och yrkeskunnande

Projektet bygger på filosofiska perspektiv där kunnande förstås som något som utvecklas i praktiken. Det handlar inte bara om att följa regler, utan om att gradvis utveckla ett omdöme genom erfarenhet, upprepning och möten med andra.

– Att veta vad som är rätt i en situation hänger ihop med hur man faktiskt agerar. Det är inget som går att separera, säger Stina Bäckström.

Med det perspektivet framträder polisutbildningen i ett nytt ljus. Att bli polis handlar inte enbart om att behärska tekniker, utan om att utveckla ett sätt att vara i yrket. Forskarna beskriver det som en process där både handlingar och känslor formas över tid.

Samtidigt verkar projektet i ett fält som ofta domineras av psykologisk och juridisk forskning. Här riktas i stället uppmärksamheten mot frågor som lätt hamnar i skymundan: hur ansvar upplevs, hur beslut växer fram och hur människor förändras i sin yrkesroll.

– Polisens våldsanvändning är inte bara en teknisk eller juridisk fråga, utan en fråga om ansvar och omdöme, säger Eva Schwarz.

I grunden handlar det om hur ett samhälle förbereder människor för att fatta beslut i situationer där konsekvenserna kan bli allvarliga. Genom att sätta ord på det som sker i utbildningen vill forskarna bidra till en mer nyanserad förståelse av vad det innebär att lära sig utöva tvång.