När klimatet kräver samarbete blir identitet en fråga för Östersjön

På frågan vad som egentligen utgör en identitet svarar Andrius Kazukauskas:

– Som ekonom tänker jag först på våra preferenser, på de val vi gör och hur vi gör dem. Men de valen formas inte bara av oss själva, utan också av vad andra människor tycker är viktigt. Vi är sociala varelser, och vi vill bidra till den grupp vi tillhör, säger han.

Andrius Kazukauskas forskning rör sig i gränslandet mellan flera områden, där frågor om energi, miljö och jordbruk möter studier av hur människor faktiskt fattar beslut. Men i grunden handlar hans forskning om något mer allmängiltigt: varför människor gör som de gör.

Hans egen väg in i forskningen började i jordbruksekonomi, nära de frågor som präglade hans uppväxt i Litauen, där hans föräldrar var småjordbrukare. Med tiden fördes han vidare till miljö- och klimatfrågor, och därifrån till energisystem och människors beteenden.

– När man försöker förstå varför människor fattar vissa beslut märker man att klassiska ekonomiska teorier inte riktigt räcker till, säger Andrius Kazukauskas, projektforskare vid Södertörns högskola och professor i nationalekonomi vid Vilnius universitet.

Hur formas identiteten?

Identiteten, menar Andrius Kazukauskas, formas i våra val men också i relation till andra människor. Den växer fram i ett samspel mellan individ och omgivning.

– Den beror på var du är född, vilka föräldrar du har och vilka sammanhang du rör dig i. Men det betyder inte att den är fast. Vi förändras över tid, våra preferenser förändras och våra sociala sammanhang också, säger han.

Samtidigt bär människor på en inre bild av sig själva. En bild som påverkar hur vi handlar.

– Man har en bild av sig själv i huvudet, ofta lite bättre än verkligheten. Och man försöker leva upp till den genom sina beslut.

I frågor som rör klimat och energi blir kopplingen mellan identitet och handling särskilt tydlig. Hur människor reagerar på förändring handlar inte bara om fakta eller ekonomi, utan också om hur de ser på sig själva och sin plats i ett sammanhang.

– Om ett budskap stämmer överens med den självbild du har, då är det mer sannolikt att du agerar. Men om man moraliserar eller talar ned till människor kan det få motsatt effekt. Om du känner att du hör till en grupp är du mer benägen att göra sådant som gynnar gruppen, inte bara dig själv.

När tillhörigheten styr samarbetet

Sambandet mellan identitet och samarbete blir tydligt även på samhällsnivå, där frågor om energi och infrastruktur ytterst handlar om gemensam riktning och tillit. Andrius Kazukauskas pekar på utvecklingen i Östersjöregionen som ett exempel.

– Tidigare var energisystemen sammankopplade. El, gas och olja var del av samma system, men i dag är det separerat. Det är som ett hjärtslag som nu är synkroniserat med Europa i stället för med Ryssland. Det är en teknisk förändring, men också symbolisk.

När tilliten förändras och relationer bryts påverkas också hur systemen byggs, och därmed hur samarbeten formas i praktiken.

En identitet som tar form i samarbete

I det sammanhanget blir frågan om identitet tydlig på en annan nivå: i hur länder väljer att samarbeta.

– Jag tror att den fortfarande saknas, att det är ett pågående projekt. Ekonomiskt finns tydliga vinster med samarbete, men de fördelas inte alltid jämnt. Om man tänker att vi ska skydda oss själva, då minskar viljan att samarbeta. Men om det finns en gemensam identitet kan man i stället tänka på regionen som helhet, säger han.

Identitet, menar Andrius Kazukauskas, behöver heller inte vara entydig. Den kan finnas på flera nivåer samtidigt och förändras beroende på sammanhang.

– Det är som en lök, med olika lager. Familj, stad, nation. Och kanske också en regional nivå. Den identiteten är inte särskilt stark i dag, men den skulle kunna vara användbar för att lösa gemensamma problem.

Just i mötet med sådana problem kan en känsla av samhörighet börja växa fram.

– När människor ser samma problem och känner att de berör dem kan det skapa en känsla av gemenskap. Vi vill kunna bada i havet, vi vill kunna äta fisk utan oro. Och vi vet att människor på andra sidan Östersjön bryr sig om samma saker. Det är där grunden finns.