Tillhörighet i ett förändrat säkerhetslandskap

-I min forskning ser jag invandring som något som synliggör föreställningar om nationell identitet och tillhörighet. Staters regler för invandring och deras sätt att förhålla sig till nyanlända är nära kopplade till hur de konstruerar sin egen nationella självbild. Invandring förknippas i högre grad än tidigare med säkerhetsfrågor. När något uppfattas som ett hot mot samhällets existens kan det trumfa andra argument, säger Karin Borevi, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

Orden ramar in en tid där tillhörighet har blivit mer laddad. Politiken och det sätt vi talar om invandring påverkar också människors vardag och möjligheter att känna sig hemma i de samhällen där de bor. Det är detta som Karin Borevis forskning tar sin utgångspunkt i. Politik kring migration, gränser och medborgarskap utgår från idéer om gemenskap, och är samtidigt med om att definiera denna gemenskap.

När trygghet blir en utgångspunkt

Under senare år har synen på migration förändrats i stora delar av Östersjöregionen. Frågor som länge diskuterats i termer av integration och social sammanhållning kopplas i dag allt oftare till säkerhet. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har den förändringen blivit tydligare, och påverkar hur stater agerar.

– När något uppfattas som ett existentiellt hot trumfar det andra argument, säger Karin Borevi.

När migration kopplas till säkerhet förändras också vilka lösningar som framstår som rimliga. Perspektivet skiftar från möjligheter till risk, från inkludering till kontroll, och det påverkar i sin tur bilden av vem som får höra till.

Tre portar in i samhället
För att förstå hur politiska beslut speglar föreställningar om nationell identitet och samtidigt formar villkoren för vem som får höra till, använder Karin Borevi en metafor med tre inträdesportar som en invandrare möter i ett nytt land.

Den första porten är den territoriella gränsen. Här avgörs vem som får komma in och på vilka villkor. Den andra porten handlar om rätten att få stanna och rör reglerna om uppehållstillstånd. Den tredje är medborgarskapet, det formella erkännandet som fullvärdig medlem.

– Alla de här tre portarna är föremål för stora förändringar just nu, säger Karin Borevi.

Genom dessa portar skapas också olika nivåer av tillhörighet.

Att samtidigt ses som ett hot och en resurs
Dagens situation präglas av en dubbelhet. Migration kopplas i hög grad samman med hot och risker. Men samtidigt finns det ett behov av invandring. Det är denna spänning som Karin Borevi och hennes kollegor beskriver som en ambivalent säkerhetisering.

– Migration ses både som ett hot och som en resurs. En och samma person kan ha just den kompetens som behövs, eller anses ha ett legitimt behov av skydd, men samtidigt även representera ett säkerhetshot, säger Karin Borevi.

I Östersjöregionen kan rysktalande migranter exempelvis bli föremål för denna dubbelhet, särskilt efter 2022.

Erfarenheter bakom begreppen

Tillsammans med kollegan Nina Carlsson vid Södertörns högskola och tre forskare vid Tartu universitet driver Borevi projektet National Membership in a New Security Landscape, som finansieras av Östersjöstiftelsen. Här studeras hur migranter själva upplever de förändrade villkoren efter 2022.

– Vi vill förstå vad som händer när medlemskap i ett samhälle allt oftare ses som en säkerhetsfråga, säger Borevi.

Projektet jämför villkoren för invandring, uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige, Finland och Estland. Genom intervjuer med flyktingar, arbetskrafts-invandrare, studenter och anhöriginvandrare i de tre länderna undersöks hur människor upplever och hanterar situationen. Hur man navigerar att vara både efterfrågade och ifrågasatta.

En region i förändring
Runt Östersjön finns i dag en gemensam känsla av att leva i ett förändrat läge. Säkerhet, gränser och mobilitet hänger samman på nya sätt. Det väcker också frågor om gemenskap på en regional nivå, bortom enskilda nationer.

– Det finns flera exempel på hur det geopolitiska hotet från Ryssland stärker känslan av att man sitter i samma båt i regionen – att man har liknande intressen och utmaningar. Men hur viktig en gemensam är, det varierar säkert mellan olika individer och sammanhang- Det finns det andra som har forskat om, och frågor som kan behöva undersökas vidare, säger Karin Borevi.