Vad håller oss samman när allt skakar?

Vad är egentligen en identitet? För Yuliya Yurchuk börjar svaret i tillhörighet. Inte en enkel eller entydig känsla, utan något som rymmer flera nivåer på en gång.

– Identitet handlar om tillhörighet, om vår förståelse av vilka vi är, vår historia och det samhälle vi tillhör, säger hon.

Vi kan känna oss som akademiker, som européer, som ukrainare eller stockholmare. Ofta bär vi alla de tillhörigheterna samtidigt. Men när läget är allvarligt nog träder en nivå fram starkare.

– Jag kan ibland känna mig mer europeisk än ukrainsk eller svensk. Det beror på vilket sammanhang jag befinner mig i, säger Yuliya Yurchuk.

Minnen som binder regionen

Länderna runt Östersjön har skilda språk, religioner och politiska traditioner. Men de delar erfarenheten av invasion och ockupation. Det är den erfarenheten som Yuliya Yurchuk menar skapar grunden för en gemensam regional identitet.

– I Polen öppnade folk sina hem för ukrainare. De förstår vad det innebär att leva med krig, säger hon.

Samma reaktion märktes i de baltiska staterna, som själva var ockuperade av Sovjetunionen under decennier och som aldrig erkände ockupationen som legitim.

Men solidariteten är inte självklar

Bilden är inte entydig. Solidariteten formas också av det politiska klimatet i varje land, och det kan förändras. Ungern är det tydligaste undantaget i regionen. Landets regering har inte visat samma stöd för Ukraina som många andra regeringar, även om andra stämningar funnits bland vanliga ungrare. Även i Polen, där mottagandet av flyktingar var unikt generöst, har förändringar i det politiska landskapet påverkat hur frågorna hanteras.

– Världen förändrades snabbt efter Rysslands invasion av Ukraina. Men reaktionerna förändras också över tid. De formas av det politiska styret i varje land, säger hon.

En nation byggd på värden

Sedan Ryssland annekterade Krim 2014 och kriget i östra Ukraina bröt ut har något förändrats i hur ukrainsk identitet förstås. Det handlar inte längre i första hand om etnisk bakgrund utan om medborgerliga värden.

Ukraina är ett multietniskt land med många språk och kulturer. Men det som avgör om någon är ukrainare har allt mer att göra med vad man ställer sig bakom.

– Om du tror på Ukrainas suveränitet och frihet tillhör du nationen, oavsett bakgrund. Det är en förenkling, men den fångar något viktigt, säger Yuliya Yurchuk.

Verktyget som skär åt båda håll

Identitet är inte neutral. Den känsla av tillhörighet som kan ena ett folk i kris kan också användas för att peka ut vilka som inte hör hemma. Skillnaden ligger i vem som står bakom och vad syftet är.

– Identitet är en resurs. Den kan mobiliseras för att försvara liv, men också för att splittra. Det beror på vem som tar initiativet, vems agenda det tjänar och vem som har makten. Inget samhälle är immunt mot det, säger hon.

I Rysslands fall har nationell identitet byggts på imperialistisk grund, en berättelse där Ukraina inte är en självständig nation utan en del av ett imperium. I Ukraina är rörelsen den motsatta.

– I Ukraina handlar identiteten nu om att vi står tillsammans mot vår fiende, men också om att vi måste vara väldigt olika Ryssland. Det innebär att vara demokratiska och öppna, säger hon.

Demokrati måste erövras om och om igen

I östra Europa skedde demokratiseringen och det nationella uppvaknandet parallellt. Nationell självständighet, demokratisering och europeisk integration hänger ihop, snarare än står mot varandra säger Yuliya Yurchuk.

Mitt i kriget kämpar Ukraina inte bara för sin suveränitet utan för rätten att vara ett öppet och pluralistiskt samhälle. Det är, menar idéhistorikern, en påminnelse som gäller hela Europa.

– Demokrati är inget givet. Demokrati måste byggas och försvaras varje dag, säger Yuliya Yurchuk.