Det här projektet undersöker betydelsenav internationell i Sverige under kalla kriget 1945-1989. Titeln speglar hur det inom konstvetenskap funnits en införstådd riktning där influenser strömmat från centrum som Paris eller New York till t.ex. en nordisk periferi. Arkiv på konstmuseer och konsthallar avslöjar en annan historia. Det visar sig att konstnärer från hela Europa med hög frekvens visades i Sverige. Denna slags upptäckter utarmar den till synes självklara hierarkin mellan Väst- och Östeuropa, liksom mellan centrum och periferi.

Syftet med projektet är att utforska en heterogen betydelse av internationell konst i Sverige, ett land som med sina konstscener balanserar mellan en Väst- och Östeuropeisk gräns. Den övergripande avsikten är att presentera en komplex historia angående de konstnärliga relationer, utbyten och beroenden som möjliggjort internationell konst i Sverige. Vår arbetshypotes är att rörelser mellan Nice-Lund, Warszawa-Göteborg eller Zakopane-Södertälje kommer avslöjas som lika relevanta som New York-Stockholm.

Projektet genomförs med hjälp av en komparativ metod och strukturerad analys av empirin utifrån ett diakront och synkront perspektiv. Det utvecklar internationell forskning om betydelsen av det perifera i ett konstvetenskapligt sammanhang. Preliminära analyser indikerar att när det internationella problematiseras så skapas en motkolonial förståelse av vad internationellt inbegriper. Det gäller såväl historiska perioder som vår samtid.