Ny forskning: Skogen håller på att bli en säkerhetsfråga

– Skogen håller långsamt, och ganska tyst, på att bli en strategisk tillgång. Men politiken har ännu inte hunnit ikapp. Vi är inte vana vid att betrakta naturresurser som säkerhetstillgångar eller kritisk infrastruktur, säger Alessandra Giolo, doktor i miljövetenskap.

Skogen ska binda kol och skydda biologisk mångfald, men samtidigt ge råvara, arbetstillfällen och energi. När den dessutom får betydelse för ett lands säkerhet och motståndskraft blir frågan om vad den ska användas till ännu mer laddad.

Varför har skogen blivit en säkerhetsfråga?

Från början tänkte Alessandra Giolo stanna vid att undersöka hur skogen hänger ihop med andra områden på miljöområdet som vatten, energi och livsmedelsförsörjning och vilka krav som ställs på dem. Men kort efter att hon börjat sin forskarutbildning inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Då förändrades också berättelsen om säkerhet och vilken roll naturresurser som skogen spelar för ett lands motståndskraft.

– Det överraskade mig att säkerhet blev en så viktig del av forskningen. Jag hade inte det som utgångspunkt från början, men allt fler av dem jag intervjuade började prata om säkerhet och då växte det fram som ett tema i avhandlingen, säger hon.

Beroendet av grannländer tydligt

Med kriget blev det tydligt hur beroende Europa är av resurser från andra länder. När importen av bland annat virke och biomassa från Ryssland och Belarus försvann förändrades handelsflödena. I Sverige, Finland och de baltiska länderna fick de egna skogsresurserna därmed större strategisk betydelse.

– I kristider och geopolitisk oro blir det tydligt hur viktiga skogens olika funktioner är och hur mycket de kan bidra till att upprätthålla stabilitet. Skogen kan till exempel fungera som en buffert när det gäller energisäkerhet, säger hon.

Kan skogen räcka till allt?

Skogens nya roll innebär också nya målkonflikter. Samma skog som blir viktigare för energisäkerheten ska också bidra till biologisk mångfald och rekreation. Vad ska prioriteras när behoven krockar?

– Alla kommer in med olika intressen och ser skogen som en tillgång på olika sätt, beroende på vem man är och vem man representerar. Det är det som gör det så svårt att få allt att gå ihop, säger Alessandra Giolo.

I avhandlingen beskriver hon skogen som en skärningspunkt mellan flera politikområden. Beslut om exempelvis energi, klimat och biologisk mångfald påverkar samma skog, trots att frågorna ofta hanteras separat. Utmaningen blir att väga samman konsekvenserna när ett mål prioriteras framför ett annat.

Vem bestämmer över skogen?

Hur ett land förvaltar sina skogar är i hög grad en nationell fråga, präglad av lagar, traditioner och historia. Samtidigt påverkas skogen av gemensamma EU-mål för bland annat klimat, energi och biologisk mångfald, som ska omsättas i länder med väldigt olika förutsättningar.

Hur svårt det kan vara att komma överens fick Alessandra Giolo själv uppleva när hon följde förhandlingarna inom Forest Europe, ett samarbete mellan olika EU-länder om bland annat hållbar skogsförvaltning. Till skillnad från EU-lagstiftning bygger samarbetet på frivillighet och konsensus.

– På avstånd är det mycket lättare att kritisera. Men när man faktiskt sitter i förhandlingsrummet blir det tydligt hur komplext det är att få länder med olika intressen och olika historia att komma överens. Och då handlade det inte ens om bindande lagstiftning, säger hon.

Vad kan forskningen bidra med?

Vägen framåt handlar inte om att låta ett intresse väga tyngre än ett annat, säger Alessandra Giolo. Snarare efterlyser hon bättre metoder och arbetssätt för att hantera hur de olika behoven hänger ihop. Avhandlingen pekar på behovet av bättre samordning mellan såväl politikområden som beslutsnivåer.

Hon hoppas också att forskningen kan bidra till att förändra hur skogen betraktas utanför akademin.

– Jag hoppas att den kan hjälpa oss att se skogen som mer än en enda sektor. Skogen är en plats där alla de här intressena möts. Och om mitt arbete blir någonting som en beslutsfattare faktiskt kan använda, även i liten skala, då är jag glad.

För Alessandra Giolo handlar det också om den personliga relationen till skogen. En närliggande skog blev så betydelsefull under doktorandtiden att hon riktar ett särskilt tack till den i avhandlingen.

– Den skogen blev en del av min doktorandtid. Jag gick dit för att springa, rensa tankarna eller bara promenera med hunden. Jag vill göra så mycket jag kan för att bevara den på ett bra sätt.

– Skogen kan inte göra allt samtidigt, avslutar hon.