Hur ser åldrandet ut från det upplevda perspektivet? Vilka utmaningar bjuder det och vilka förmågor måsteman besitta för att leva ett meningsfullt liv trots förluster och svårigheter? Det är frågeställningar som vi utforskar i det här projektet genom en filosofisk och etnografisk undersökning som befinner sig i den fenomenologiska forskningstraditionen. Projektet inkluderar djupintervjuer med 30 personer som är 75 år eller äldre och utförs på tre olika ställen i Sverige som representerar storstad, småstad och landsbygd. På så sätt vill vi fånga upp och undersöka åldrandets villkor, svårigheter och glädjeämnen på tre relativt olika platser i vårt land, präglade av skilda ekonomiska villkor, utbildningsnivåer och intressen. Att åldras innebär att man med nödvändighet konfronteras med livsförluster: förlusten av närstående, av kroppsliga och psykiska förmågor, av meningsfulla livsaktiviteter och av sociala nätverk och inflytande i samhället. Vår studie bidrar till tidigare forskning genom att den lyfter fram och utforskar den existentiella expertis som måste utvecklas för att kunna åldras väl trots sådana händelser: förmågan att hantera livsförluster. Hur kan vi utveckla och erövra en sådan expertis och vad kan vi alla lära oss av åldersrika människor i detta hänseende? Det vill vi utforska och även genom vårt projekt försöka sprida denna kunskap bland åldersrika och i de yrkesgrupper som vårdar och hjälper äldre, samt till politiker och andra med inflytande i äldrefrågor.

What does it essentially mean to become old? And how is it possible to live well despite attaining old age in view of how we answer the former question? These are the interconnected descriptive and normative inquiries explored in this project by way of a philosophical and ethnographic investigation conducted in the vein of the phenomenological tradition and inspired by work done in the philosophy of health care and medical humanities. It includes 30 in-depth interviews with 75+ aged persons, and a collaboration with Pensionärernas riksorganisation (PRO), with informants being solicited from different local associations.The more specific phenomenological hypothesis we will proceed from in the project is that the aging process appears to be related to emotional experiences caused by inevitable life-losses – inevitable if you live long enough – and to one’s ability of handling such negative feelings and still preserve meaningfulness in life. Does this hypothesis hold true and if so, how do these life losses play out in terms of the feelings, existential reflections and everyday practices taken on to manage them? Is it possible to gain new perspectives and develop positive feelings in view of loss? In what sense is this emotional dealing with inevitable life-losses an ability that can be learned and taught, a form of expertise? How can this knowledge be disseminated in the community of old persons, to the professionals who care for them, and in the society at large?