Forskning

Forskning i offentlig förvaltning är en levande forskningsmiljö med rötterna i ett flertal akademiska discipliner såsom företagsekonomi, nationalekonomi, offentlig rätt, organisationsteori, sociologi och statsvetenskap. Vi bedriver forskningsprojekt om bland annat granskningssamhället och digitaliseringen av offentliga verksamheter.

Forskningen om offentlig förvaltning handlar om förvaltningens roll i samhällssystemet, dess styrning och organisering samt relationen mellan politik, förvaltning och andra samhällsområden. Ämnet är tvärvetenskapligt vilket innebär att flera akademiska discipliner används. Frågor som ställs inom ämnet är exempelvis:

  • Hur leds och styrs statsförvaltningen och kommunerna?
  • Hur förverkligas de politiska beslut som fattas av politiker på olika nivåer?
  • Hur samspelar det offentliga med andra samhällssfärer, som det privata och civilsamhället, till exempel när det gäller serviceproduktion?
  • Vilka lagar, regler och normer styr förvaltningens arbete? Hur kan vi förstå de förvaltningspolitiska förändringarna?

Inom ämnet bedrivs forskningsprojekt om bland annat granskningssamhället, polisens kameraövervakning, skolans organisering, digitalisering av offentliga verksamheter samt samverkan på trafiksäkerhetsområdet.

Forskningsprojekt

Här beskriver vi några just nu pågående forskningsprojekt. För mer information, kontakta respektive projektledare.

Nationalistisk och illiberal politik blir allt vanligare. Ett sätt att motverka denna utveckling är att finansiera civilsamhällesorganisationer (CSO:s) som arbetar för att stödja demokrati och mänskliga rättigheter. Idag har dock många länder en restriktiv lagstiftning specifikt fokuserad på att krympa utrymme för transnationella donationer. Ryssland är ett utmärkt exempel på detta. Läs mer om projektet på Östersjöstiftelsens webbplats. Länk till annan webbplats.

Projektet genomförs tillsammans med Zhanna Kravchenko, sociolog på Södertörns högskola.

Digitalisering och granskningssamhälle har länge gått hand i hand, och forskare har börjat intressera sig för vad sociala medier kan medföra i sammanhanget, bland annat för den externa redovisningen. Det är främst det som sker online som har studerats, medan effekterna inom organisationer är mer outforskade. Detta projekt syftar till att öka förståelsen av audit society 2.0 genom att undersöka hur organisationers externa redovisning på sociala medier förhåller sig till deras interna arbete. Projektet bygger på fallstudier av insamlingsorganisationer, vad som karakteriserar deras redovisning av använda medel på Facebook, på vilka grunder och med vilka kompetenser den skapas och vilka konsekvenser den får för organisationens prioriteringar.

Projektet finansieras av Handelsbankens forskningsstiftelser och genomförs tillsammans med Cecilia Gullberg (projektledare), företagsekonom på Södertörns högskola, samt Nils Gullberg, statsvetare inom strategisk kommunikation, Lunds universitet.

Doktorandprojekt: Johan Sandén

Digitalisering ses som en lösning på många problem som offentlig sektor står inför, och i ibland beskrivs digitalisering som ett nytt paradigm inom den offentliga förvaltningen. I mitt avhandlingsprojekt studerar jag digitalisering av offentlig förvaltning genom närbyråkratisk teori, vilket innebär att min analys i första hand fokuserar på närbyråkraters (de som arbetar närmast medborgarna) arbete. Lärare utgör närbyråkraterna i min studie, och just skolområdet är en del av den offentliga förvaltningen där förhoppningarna på digitalisering är stora. Digitalisering ska öka kvaliteten, spara pengar och samtidigt underlätta kompetensförsörjning genom undervisning på distans.

Jag beskriver i avhandlingen fyra digitaliseringar som framkommit utifrån intervjuer med lärare; undervisningens digitalisering, digitalisering av dokumentation och administrativt arbete, sociala medier samt digitalisering som organisatorisk och politisk företeelse. Med hjälp av de empiriska beskrivningarna samt Hartmut Rosas teori om social acceleration fördjupar jag i avhandlingen förståelsen för digitalisering av närbyråkraters arbete och därmed också förståelsen för digitalisering av offentlig förvaltning.

Inom den närbyråkratiska forskningstraditionen har digitalisering främst studerats genom att analysera hur socialarbetares arbete, eller andra arbeten som främst handlar om ärendehandläggning, påverkas av digitalisering. Lärares arbete baseras dock i högre grad på relationer med elever, kontinuerlig kontakt snarare än handläggning och beslutsfattande, så villkoren skiljer sig mellan dessa två typer av arbeten, vilket gör det extra relevant att studera lärares arbete.

Projektledare: Therese Reitan

År 1997 antogs den så kallade Nollvisionen inom transportpolitiken, det vill säga att ingen ska dö eller allvarligt skadas i trafiken. Förutom den höga ambitionsnivån innebar visionen också ett nytt synsätt på ansvarsförhållandena i trafiken, där de så kallade systemutformarna förväntades ta ett mycket större ansvar för att utforma vägtransportsystemet utifrån människors beteende och motståndskapacitet.

Efter att visionen antogs och en rad åtgärder vidtogs sjönk dödstalen i trafiken avsevärt och Sverige har kommit att bli ett föregångsland inom trafiksäkerhetsarbetet. Nollvisionen har spritts till en rad länder samt till en rad andra sektorer (suicid, arbetsolyckor, bostadsbränder).

Det är svårt att vara emot Nollvisionens övergripande ambition. Samtidigt rymmer den ett antal målkonflikter, dilemman och motsättningar som påverkar möjligheterna att nå ända fram. Transportpolitiken har varit föremål för ”mycket styrning” och flera stora omorganiseringar, där till exempel Trafikverkets möjligheter att få genomslag för visionen har förändrats.

Projektet, som finansieras av Trafikverket och ingår i ett forskningsnätverk kring Nollvisionen, belyser samverkans- och styrningsfrågor när visionen ska förverkligas. Det är många aktörer som på olika sätt är formellt eller informellt involverade i, eller berörs av, nollvisionsarbetet. Dessa relationer påverkas i stor grad av de underliggande, kanske olösliga, spänningar som visionen rymmer. Hur ska man väga säkerhet mot andra transportpolitiska mål som tillgänglighet, miljö och hälsa? Vilka kunskaper och åtgärder anses legitima och effektiva? Vilken typ av politik är Nollvisionen egentligen och vilka syften fyller den i dag (varumärke för Trafikverket, stärka Sverigebilden, sälja svensk säkerhetsteknologi och bilar)? Synen på individens ansvar i förhållande till systemutformarnas ansvar är också en underliggande konfliktfråga som påverkar vilka kunskapsanspråk som görs, vilka aktörer man lutar sig åt – och vilka åtgärder som lyfts fram.

Projektledare: Bengt Jacobsson

Några år efter Sveriges inträde i den Europeiska unionen stod det klart hur viktigt EU hade kommit att bli för svensk förvaltning och politik. Vid två tillfällen under de begynnande åren som medlem samlade jag med hjälp av enkätstudier (tillsammans med Göran Sundström) kunskaper om EU-arbetet. Studierna var del i ett komparativt nordiskt projekt. Vi visade att förvaltningen ägnade mycket tid åt och påverkades i hög grad av EU. Regler följdes. Förvaltningens utbyten med samhället i stort var omfattande. Politiken var i hög utsträckning involverad, vilket avvek från hur det såg ut i övriga nordiska länder. Aktivitetsnivån kring EU-arbetet var påtagligt hög.

I samband med att Sverige 2020 har varit medlem i unionen i 25 år, återupprepade vi enkätstudien (i en studie finansierad av Sieps). Mycket är sig likt. Förvaltningen är i hög grad påverkad av EU, ägnar en stor del av sin arbetstid åt EU-frågor och uppfattar konsekvenserna av EU som stora. Den har dock blivit mer passiv än tidigare när det gäller att ta initiativ. Handlingsutrymmet i implementeringen uppfattas också ha minskat. Svensk förvaltning framstod tidigare som aktiv i den inomstatliga samordningen, optimistisk om det egna handlingsutrymmet och inkluderande i sitt EU-arbete. Flera av dessa karaktärsdrag har kommit att slipas ned. Förvaltningen tycks ha blivit lite mer passiv och byråkratisk, och lite mindre öppen.

Hur kan man teoretiskt förstå förändringen över tiden? Det finns uppenbart starka stigberoenden, vilka skapar stabilitet. En del av de förändringar som vi ser kan tolkas som att förvaltningen har lärt sig av erfarenheter. Inte så mycket talar för att det vi ser är ett resultat av ett strategiskt agerande från politiken. Den huvudsakliga förklaringen till minskad aktivitet och tilltagande slutenhet är sannolikt en slags normalisering. Förvaltningen har efterhand kommit att betrakta EU som vardag. Måhända håller gränsen mellan det europeiska och det nationella successivt på att suddas ut.

Projektledare: Bengt Jacobsson

Offentlig granskning har under senare år blivit en alltmer framträdande aktivitet i samhället. Regeringar initierar granskningar för att försäkra sig om att förvaltningen är effektivt organiserad, att den anstränger sig för att förverkliga beslutad politik, att den följer lagar och regler, att den agerar professionellt och att den inte slarvar med offentliga medel. Men leder all granskning till att offentliga verksamheter verkligen förändras till det bättre? Eller har det myckna granskandet kommit att stå i vägen för ambitionerna att förnya och effektivisera? Varför har ”mer granskning” kommit att bli en universalmedicin, och vilka konsekvenser får alla dessa granskningar?

I ett projekt som finansierades av Riksbankens Jubileumsfond undersöktes hur statens granskning förändrades från slutet av 1980-talet och fram till idag inom sex olika policyområden: skola, äldreomsorg, arbetsförmedling, polis, järnväg och asylprövning. Tre frågor besvarades: a) hur har granskningen organiserats; b) hur ser granskningens innehåll ut och hur har det förändrats; och c) vad kan förklara de förändringar som vi ser i granskningen (särdrag inom olika områden eller mer generella drivkrafter). Resultaten redovisas bland annat i Jacobsson, Pierre och Sundström (red), 2019, Granskningssamhället. Offentliga verksamheter under lupp.

Flera egenskaper hos granskandet uppmärksammas i projektet. En är den inriktning mot ansvarsutkrävande (snarare än främjande) som granskningen inom flera områden har kommit att få. En annan är de granskningsteknologier som används. Ofta utgör tekniker ursprungligen framtagna för finansiell revision i företag förebilder. Oberoende och expertkunskap betonas, och det finns en stark förlitan på internationella standarder. Det som granskas är som regel enskilda organisationer, mer sällan hur flera organisationer tillsammans förmår att hantera samhällsproblem. Relativt sällan granskas de vidare effekterna av myndigheternas insatser.

Projektledare: Bengt Jacobsson

Hur kan man förstå förändringar inom kulturpolitiken? Ett par decennier in på det nya seklet har det uppstått en strid om kulturpolitikens värden. Från att ha varit lika ointressant som nedhyvlad hushållsost har kulturpolitiken, enligt en svensk ledande kulturjournalist, ”förvandlats till ett av de viktigaste slagfälten för idéstriden mellan den liberala demokratin och den auktoritära populismen.” Vad är det egentligen som stå på spel? Hur kan man förstå den oro som finns om politikområdets utveckling?

Projektet tar sin utgångspunkt i den historiska analys av kulturpolitikens kringelkrokar från 1960-talet och fram till idag som finns i boken Kulturpolitik. Styrning på avstånd (Studentlitteratur 2015). Där sägs att kulturpolitiken har varit mycket anpassningsbar i relation till trender i samhället. Samtidigt kan man tala om en frusen politik. I hög grad är det fortfarande den organisering som grundlades för ett halvsekel sedan som gäller. Plus ça change, plus c’est la même chose. Det har aldrig – varken inifrån eller utifrån – funnits något starkt tryck att förändra.

Utmaningarna i dag handlar i hög grad om principen om armlängds avstånd, som är så närvarande inom kulturpolitiken (men som också finns på andra håll). Det har länge funnits en idé om att politiken ska hålla distans till verksamheten och många är oroliga att den principen håller på att äventyras, framförallt som en följd av att ett stort politiskt parti har starka uppfattningar om politikens innehåll. Men det finns också en oro över att anpasslighet i relation till sektorsövergripande värden (jämställdhet, hållbarhet, integration, etc.) ska komma att genomsyra kulturområdet.

Projektledare: Daniel Castillo (tillsammans med Alexandra Bogren)

Arbetsrelaterat våld är en allt större utmaning i det moderna arbetslivet. Dessa risker drabbar ofta yrkesgrupper som möter människor i utsatta situationer och som genom sitt yrke utövar kontroll eller makt över medborgarna. För att motverka utsatthet för hot och våld har olika former av kameraövervakning kommit att bli allt vanligare. Under den senaste femårsperioden har den teknologiska utvecklingen dessutom inneburit att nya kameratyper, bland dem så kallade kroppsburna kameror, introducerats inom vissa särskilt utsatta yrkesgrupper, som poliser, väktare, busschaufförer och biljettkontrollanter i kollektivtrafiken. Många menar att en ytterligare fördel med kamerorna, utöver att de tros kunna förebygga brott och underlätta brottsutredningar, är att de ökar transparensen i yrkesutövandet och gör det lättare att hålla professionella ansvariga för sitt agerande.

Projektets huvudsyfte är att undersöka vad användningen av kroppsburna och fasta övervakningskameror betyder för arbetssituationen inom tre olika yrkesgrupper – poliser, socialsekreterare och biljettkontrollanter – i relation till våldsutsatthet och våldsutövande. I projektet ställer vi frågor om kamerornas betydelse för interaktionen mellan tjänstemän och enskilda individer i potentiellt våldsamma situationer, hur kameraövervakning upplevs rent yrkesmässigt och hur det praktiska yrkesarbetet påverkas av kameraanvändningen.

Projektet bidrar med viktig kunskap om kameraövervakningsteknologier och våld i vardaglig yrkesmässig interaktion. Studiens resultat ska också kunna användas för att få en utvecklad förståelse av de riskfyllda situationer som poliser, socialsekreterare och biljettkontrollanter kan möta och de åtgärder som är bäst lämpade för att hantera dem.

Forskningsprojektet är finansierat av Vetenskapsrådet (VR) och godkänt av Etikprövningsmyndigheten.

I allt högre utsträckning ägnar vi oss åt administrativt arbete. Särskilt gäller det de som arbetar i den offentliga sektorn, från läkare, lärare, poliser, sjuksköterskor till anställda inom äldreomsorg eller domstolar. Mycket handlar om att så gott som allt som sker i arbetet ska dokumenteras: det ska mätas, redovisas, rapporteras, granskas och utvärderas. Det administrativa arbetet tycks öka och stjäl tid från de ”vanliga” eller ”riktiga” arbetsuppgifterna.

Även i vårt vardagsliv kommer administrationen in på nästan alla områden. Närhelst vi använder oss av någon tjänst eller handlar någon vara ombeds vi att delta i utvärderingar av dessa. Vi förväntas hålla ordning och reda på våra räkningar och betalningar, ibland kontaktas vi av personliga bankrådgivare för att få hjälp med ekonomiadministrationen. Vi förväntas också i allt högre utsträckning agera som välinformerade kunder som ingår avtal med elbolag, banker, försäkringsbolag eller för den del skolor, vårdinrättningar eller äldreboenden. Vi sjukanmäler, deklarerar inkomster, jämför elpriser och bankräntor, väljer skolor, försäkringar, byter pensionsfonder eller husläkare och deltar i planeringssamtal med förskolebarnen. Det anses vara bra och förenat med positiva värden att planera, vara rationell, ha tydliga mål, styra, granska och följa upp. Allt mer tid läggs också på att redigera bilden av oss själva att visa upp för omvärlden via sociala medier, eller för den delen använda dessa för att delta i en ständigt pågående kommunikation.

Forskningen inom ramen för ”Administrationssamhället” har handlat om att uppmärksamma och beskriva fenomenet administration, och förklara vilka drivkrafter som finns bakom förändringarna. Trots att de flesta känner igen fenomenet, och att det återkommande kommer klagomål och debattartiklar om förändringen av det administrativa arbetet, är det ett forskningsfält där det saknas en samlad kunskap och teoretisk diskussion.

Under de senaste decennierna har granskning blivit allt viktigare i samhället, såväl inom politiken som mer allmänt (se till exempel Power, 1997).

Det finns ett ökande allmänt förtroende för användning av olika typer av granskning som utvärderingar, revision eller tillsyn (Johansson och Lindgren 2013)."

Inte minst inom den statliga förvaltningspolitiken har detta slags aktiviteter använts alltmer. Ett av de områden som har varit föremål för särskilt omfattande granskning är utbildningssystemet (Ozga 2013).

Skolor och utbildning granskas idag inte enbart av Skolinspektionen, som är den främsta granskaren av skolor, utan även kommuner, internationella organisationer, ideella organisationer, föräldraorganisationer, tankesmedjor och media (OECD 2011) är viktiga granskare. Detta är också ett internationellt fenomen (Kamens, 2013: 118).

Granskningen av skolsektorn är omfattande och riktas mot elevers måluppfyllelse och resultat, inlärningsmiljö, bedömning och betygssättning, lärarnas situation, planering och uppföljning av verksamheten. På skolområdet finns det således en betydande trängsel av granskare (Lindgren 2014).

Projektet ”Skola under granskning” har övergripande studerat skolans granskningslandskap, och mer specifikt gått in på särskilda granskare och granskningsföreteelser. Några sådana områden är Skolinspektionens regelbundna tillsyn, skolans digitala lärplattformar, historiken kring skolinspektion, PISA samt jämförelse av skolgranskning mellan Sverige, Polen och Finland.

Den första januari 2015 sjösattes vad som kallats den största omorganisationen i svensk statsförvaltning någonsin. Polisen gick samman till en enda myndighet, från att ha varit 21 länsmyndigheter och en Rikspolisstyrelse. Den har berört en av våra största myndigheter med ungefär 30 000 anställda och drygt 26 miljarder kronor i årlig budget. Omorganisationen av polisen är inte vilken organisationsförändring som helst. Polisen ansvarar för en av statens viktigaste och mest grundläggande uppgifter, inre trygghet och säkerhet, och att polisen fungerar är därför en grundförutsättning för att allt annat inom välfärdsstaten fungerar.

Detta projekt handlar om denna reform. Ambitionen är att beskriva vad som hände, men också att förstå och i viss mån försöka förklara varför det blev en reform, varför den genomfördes på det sätt som gjordes, och varför den inte riktigt blev som man tänkt sig.

Delvis är studien av den svenska polisreformen också del av ett norskt forskningsprojekt där ambitionen är att jämföra den svenska och norska polisreformen.

Projektledare: Jenny Madestam

Hur ser svenska polisstudenters attityder till mångfald ut? Och förändras attityderna under utbildningens gång, och påverkas de av studiekamraternas värderingar? Detta är frågorna som projektet om polisstudenters attityder till mångfald söker svar på.

Polisen är, precis som andra tjänstemän, statens förlängda arm. Det som skiljer polisen från andra förvaltningstjänstemän är deras monopol på att utöva våld. Enligt statsvetaren Lennart Lundqvist ska tjänstemän vägledas av ett offentligt etos vilket innebär en etik och moral som värnar demokratiska fri och rättigheter, och ett handlande som syftar till att uppnå det allmännas bästa. Tjänstemän bör agera som demokratins väktare. Polisen är även en så kallad frontlinjebyråkrat, vilket innebär att de möter medborgarna påfallande konkret i sin yrkesutövning. Detta betyder att de har relativt stort handlingsutrymme att agera självständigt utifrån egna överväganden. Utifrån dessa förutsättningar blir det än viktigare att polisen vägleds av det offentliga etoset. Samtidigt visar både erfarenhet och forskning att så inte alltid är fallet utan tvärtom förekommer bitvis ett motsatt förhållningssätt inom poliskåren, präglat av fördomar och även skepsis till mångfald.

Av forskning framgår att poliser med respektive utan högskoleutbildning skiljer sig åt i attityder och värderingar. De med högre utbildning är mindre fördomsfulla och mångfaldsskeptiska jämfört med poliser utan högre utbildning. Detta mönster gäller även generellt. Högre utbildning förefaller skapa en mer liberal och öppen inställning till det okända. Under genomgången av högre utbildning är samtidigt studiekamraternas attityder och värderingar väsentliga för formerandet av de egna åsikterna. Inom poliskåren finns även en stark kåranda vilket också leder till konformism i värderingar.

Mot denna bakgrund undersöks attityderna till mångfald bland svenska polisstudenter och hur de förändras över tid. Ambitionen är att nå vetskap om och i så fall hur polisutbildningen påverkar föreställningar om etnicitet och genus.

Projektledare: Jenny Madestam

Botkyrka kommun har under många år arbetat för att höja valdeltagandet. I vissa områden i kommunen är valdeltagandet oroväckande lågt. Hittills har kommunens insatser påverkat deltagandet marginellt, och kommunen vill ta ett större grepp kring frågan om mobilisering i allmänna val. För att göra detta samverkar Botkyrka kommun nu med forskare vid Södertörns högskola i ett projekt om ökat valdeltagande.

Syftet med projektet är att genomföra en samlad valanalys baserad på (1) Botkyrka kommuns tidigare valinsatser, (2) Botkyrkabornas önskemål och behov för ökat valdeltagande (3) omvärldsanalys utifrån goda exempel på ökat valdeltagande, med speciellt fokus på forskningsfronten. Målet är att utifrån ovanstående analys lämna konkreta åtgärdsförslag för ökat valdeltagande i Botkyrka kommun vid 2022 års val i formen av en rapport. Målet med projektet är att detta utgör en förstudie till en framtida forskningsansökan med syfte att pröva olika metoder för ökat valdeltagande.