Vi sitter i en soffa i lärarrummet på Mariaskolan. Barnen är på rast och ganska snart trillar lärarna in, kaffe fylls på, kollegor pratar. Folk hejar glatt. Det bubblar av röster. Helena Lundberg är en erfaren pedagog. Hon har jobbat som lärare mot fritidshem i 25 år, varav de senaste tre åren på Mariaskolan. Vi vill fråga Helena om hur det är att handleda VFU-studenter:

– Å, det är jätteroligt! Just nu har jag Myriam hos mig, som har läst tre terminer på programmet mot fritidshem. Hon kommer ofta med andra idéer och synvinklar. Hon frågar och ifrågasätter. På så sätt får jag chansen att tänka till om vad jag gör och varför, samtidigt som Myriam också får vända och vrida på sina funderingar. Att sedan se studenterna utvecklas genom den feedback jag ger är fantastiskt. Och jag hoppas att jag ger dem förtroendet att våga fortsätta utvecklas.

Vad är utmaningen för studenterna när de kommer ut på sin allra första VFU?

– På den första VFU:n är de flesta osäkra, särskilt i att hantera klassrumssituationer. Det kan bli en liten chock att möta våra stora barngrupper på 80 barn. Så därför får våra studenter börja med att träffa en mindre grupp. Jag vet ju själv hur det är att komma ny till ett jobb – att då lära sig namnen på 80 barn… det går ju inte. Så i början handlar det mycket om att observera. Att se hur jag och mina kollegor gör och fråga varför vi faktiskt gör som vi gör. Det allra viktigaste är att bygga relationer med barnen. Det är framför allt det som du ska koncentrera dig på under din första VFU – att lära känna eleverna. Då får du också uppleva att barnen lyssnar på dig och har lättare att gå in och lösa olika konflikter.

Det låter som att relationer och att ställa frågor är en bra början?

– Ja, det är det viktigaste. Relationer med barnen, men också med föräldrarna. Att våga prata med barnens föräldrar om både skolarbetet och andra saker. Visa vem du är och visa att du är ny. Ställ frågor, ifrågasätt och be om hjälp: ”Hur gör jag i den här situationen?” Det handlar mycket om att våga – våga bryta en konflikt och våga vara en vuxen. Du behöver hitta tryggheten hos dig själv genom att försöka vara en pedagog som barnen känner sig bekväm med och som de litar på. Det kanske är svårt i början, men det brukar komma med tiden!

Vi vet att Helena har gått en av högskolans handledararutbildningar och vill veta om hon tycker den varit till nytta för henne. Hon hinner säga att utbildningen har varit jätteviktig. Sedan blir vi avbrutna av en kollega som kommer fram och vill visa oss en bild i sin mobiltelefon. En bild på skolans bollplank. Tydligen har någon precis sprejat texten: ”We don’t need no education”. Vi fnissar åt det ironiska i situationen…. och försöker komma tillbaka till varför Helena tycker att hon behövde just den här utbildning…

Varför var handledarutbildningen viktig för dig?

– Jag kände att, trots att jag har jobbat så länge i yrket, så behövde jag utbildningen för att kunna göra rättssäkra bedömningar och kunna diskutera studentens egen utveckling. Hur gör jag en bedömning av min student? Hur ska jag läsa och förstå bedömningsmatrisen? Det har varit avgörande för mig för att kunna ta emot en student på ett bra sätt. När jag också fick förståelse för vad som förväntades av mig som handledare blev jag säkrare på uppdraget. Jag tror att många tänker att det blir en extra arbetsbelastning med en VFU-student, men det kan faktiskt bli tvärtom – en person som blir en extra kraft i gänget!

Fler strömmar in till personalrummet. Kaffemaskinen går för fullt och vi flyttar till en kollegas arbetsrum och fortsätter prata om utbildning och om hur Helena uppfattar sig som handledare:

– Under min handledarutbildning var det också värdefullt att kunna prata om olika situationer som kan uppstå med att handleda en student. Hur gör jag när studenter inte klarar av att interagera med barnen eller vad gör jag när studenter inte gör sina uppgifter eller kommer i tid? Hur tar jag upp de här sakerna på ett bra sätt? Ibland måste man också vägleda studenter som kanske inte passar i yrket från början och försöka guida dem in i lärarrollen. Och, tyvärr, i något enstaka fall behöver vi underkänna någon student. Att få kunna prata om det var också väldigt viktigt.